Senaste inläggen

Av Gunilla Olsson - 24 juni 2013 21:34

 


Min mor ringde mig upprörd med detta nyhetstips och bad mig blogga. Jag får emellanåt tips liknande detta men skriver helst när jag själv reagerat på något. Kunde inte riktigt blunda för detta dock då idiotin är så hög att jag bara vill skrika högt.


Låt mig se om jag har förstått det hela rätt. Vattenfall har så gravt kompromissat med säkerheten vid utbyte av kraftledningar att en man onödigt fått sätta livet till.


När Vattenfall sen ska bedömas gottgöra detta ohyggliga misstag så ska man då alltså ta hänsyn till två intressenter. Dels mannens familj som bör gottgöras för denna enorma förlust Vattenfalls vårdslöshet åsamkat dem, men också Staten vars regelverk inte följts som därmed är berättigade till en straffavgift.


När domen sen faller så bedömer man alltså familjens förlust till att vara värd

95 000kr medans brottet mot Staten ska kännas ordentligt och kostar 1,5miljoner kr.


Kalla mig dum men jag har svårt att se Staten som den som drabbats hårdast i detta läget. Visst det är inget skadestånd de tilldöms utan böter för brott mot regelverk. Men är inte böters främsta uppgift att avskräcka företag från liknande misstag igen? Skulle det inte svida precis lika mycket för företaget om de istället fick betala ut dessa pengar till familjen som faktiskt är de som drabbas?


Denna nyhet rapporteras som vore det helt rimligt när det i själva verket är en skymf och faktiskt helt helt obegripligt. På vilket sätt gynnas säkerheten, de drabbade och övriga elektriker av att Staten får en fet check?


Men så är det i vårt vackra land. Inget är allvarligare än brotten vi begår mot Staten. Att samma misstag kostar medborgare livet är värt en bokstavlig spottstyver i sammanhanget. 


Ska jag vara lika cynisk som domslutet så återstår väl bara slutsatsen: Att beröva Staten en duglig skattebetalare ska stå en dyrt, familjefäder är en annan femma.  

ANNONS
Av Gunilla Olsson - 22 maj 2013 20:34

Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det bli oavsett.


Jag har känt till agendan ett tag nu och den är minst sagt imponerande, med ett litet oroväckande undantag. Vi är bokade för canyoning. Om ni som jag är lyckligt ovetandes om denna extremsport får ni googla, eller som jag kommer säga i helgen, "binga". Inte riktigt lika klatschigt men då slipper Microsoftarna se rött.


Jag har nu i några veckor försökt vänja mig vid tanken av canyoing. Försökt visualisera både hur jag dör i utförandet och hur jag mirakulöst mot alla odds råkar överleva. Blev därför lite ställd och paff när jag idag nåddes av mailet att regnet gjort vattennivåerna allt för höga och aktiviteten går inte att genomföra. Den får bytas mot rafting.


Kände mig näst intill besviken för en stund. Inser ju att jag går miste om världens upplevelse. Men sen tittar jag på den här videon och tänker att Universum är nog rätt snällt trots allt som låter det regna på rivieran i detta nu.


ANNONS
Av Gunilla Olsson - 6 maj 2013 22:28

Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår.


Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med komplimanger. Jag skulle bli blond och sommarredo.


Smällde till med en blekning på 2-4 nyanser. Det borde räcka till för att ge sommarkänsla. Riktigt så blev inte resultat. Ljusare javisst, men inte ljust nog och för mycket koppartoner.


Friskt vågat hälften vunnit, vi kör en blekning till. Får ni någonsin samma infall så får ni hoppas ni har en kompis som hindrar er. Min vän K är inte av den kalibern. Hon hejade glatt på och vi gjorde ett andra försök. 


Jag har experimenterat med färg då och då förr helt utan större missöden. Vi kan väl konstatera att min nybörjartur är slut. Den gula nyans på hår som mötte mig i spegeln önskar jag ingen annan.


Jag kunde inte ens gå in på ICA Maxi imorse för damagecontroll. Jag har inga problem att gå in där i svettiga träningskläder helt ofixad, men denna nyans, jag var tvungen att dra gränsen där. Min vän K fick agera ombud och några telefonsamtal och MMS senare kom hon ut med famnen full av ammunition. 


Ja slutet gott allting gott. Två blekningar och en färgning på mindre än ett dygn. Bortsett från en något ömmare hårbotten får man nog påstå att jag är tillbaka precis där jag började. Kanske inte blir en blond sommar. 

Av Gunilla Olsson - 2 maj 2013 22:40

Jag minns vilken chock det var 7 september 2011 när nyheterna kablades ut att Stefan Liv tillsammans med sina lagkamrater omkommit i en flygolycka. Vilken oerhörd tragedi. Trots att jag inte kände Stefan personligen, utan bara likt alla andra som rör sig frekvent i Jönköping haft honom närvarande så kunde jag inte hålla tårarna tillbaka.


Stackars hans fru, stackars hans barn, stackars hans gamla HV-vänner och stackars den stad som älskade honom.


Ikväll ömmar mitt hjärta för AIK. Det händer inte ofta, men usch vilken tragisk nyhet att vakna till. Nu hoppas jag AIK-familjen tar sig an den familjen han lämnar efter sig. Tveklöst kan den behöva all hjälp den kan få. 


 



Av Gunilla Olsson - 2 maj 2013 22:27

Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg.


Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även om det inte gått riktigt så smärtfritt som jag hade trott. Det har varit en vår som krävt mycket fokus i många områden i livet och bloggen har kanske inte alltid fått sin del.


Trots det har ni har varit snälla och hängt med mig, så tack för det! 


Nu sitter jag här med frågan om vad som händer imorgon. Ja säg det. Vi ser väl vad vi känner för helt enkelt ni och jag. Det kommer bli några färre panikinlägg vid 23:55 kan jag lova. Men utöver det så tror jag säkert vi hörs vidare ungefär som nu.

Av Gunilla Olsson - 1 maj 2013 23:25

Det här med att vi har en partipolitisk helgdag i Sverige. Är inte det så djupt odemokratiskt det kan bli?


Sitter och scannar av dagens nyhetsflöde och suckar över de förutsägbara tröttsamma 1 maj-rubrikerna. Vilken charad det är varje år. Men jag antar att detta kanske är enda dagen på året S och V gillar att de inte är i regeringsställning. Då ser det ju lite mindre löjligt ut när partiledaren går i täten och demonstrerar, mot det samhälle man väl ändå får säga att S har byggt upp.


Nu har de några år fått gå som oppositionsparti och faktiskt haft något att demonstrera mot. Annars är ju en socialdemokratisk statsminister som pliktskyldigt varje år går längst fram i tågen och demonstrerar mot sin egen sittande regering, minst sagt lite löjeväckande. Det får nog anses vara Sveriges svar på Kejsarens nya kläder att folk och media ställer upp och låtsas som att det hela vore fullt rimligt. 


Själv ignorerade jag 1a maj genom att tillsammans med syster C bjuda föräldrarna på en flådig 3-rätters middag. 


Förrätt: Crab cakes med chiliaioli på en bädd av grönt

Huvudrätt: Kalv-parmesan och risotto smaksatt med citron och persilja, med halstrad sparris.

Efterrätt: Citrussallad med mandelgrädde


Ibland får man slå på lite stort för att distansera sig från det demonstrerande Fölket. Visserligen är jag en simpel arbetare jag med, men sådana här dagar har jag svårt att identifera mig med det. 

Av Gunilla Olsson - 30 april 2013 23:53

Om ni har saknat mina brillianta tankar idag och tycker att jag borde ägna mig mer åt er kära läsare så finns det många anledningar till att det ibland inte blir så. 


Just ikväll kan ni skylla på den här hunken.


 


Men titta på det där leendet. Ni kan omöjligt vara förargade på honom eller hålla det emot mig. 

Av Gunilla Olsson - 29 april 2013 23:31

I mitten av 90-talet skrev jag en lista över band/artister jag behövde se innan jag var färdig med jordelivet. Där stod Bryan Adams, Pearl Jam, REM och U2 för att nämna några. De har alla prickats av och blivit kära konsertminnen. 


Men på listan stod också naturligtvis Bruce Springsteen. Tillfällena har varit många då han alltid generöst kommer och spelar för Sverige-publiken men av någon anledning har det aldrig blivit av. På fredag är det äntligen dags! Jag ska faktiskt få se Bossen live på scen. Känns ju smått overkligt och jag är taggad.


Jag inser dock att senast jag faktiskt lyssnade på hans musik var nog i samband med att jag skrev den där listan för snart 20 år sen. Jag misstänker att han kan tänkas spela några låtar från skivorna som släppts efter det.


Är det värt att ens försöka lyssna in sig eller ska man gå dit och bara njuta och låta sig överaskas? Jag menar, jag har ju någon greatest hits skiva från samma tidsepok. Den räcker väl en bit på vägen?


Vad mig anbelangar kan han få spela den här på repeat i 2h och jag skulle vara nöjd.



Ja och sen på lördag behöver jag tydligen hitta ny lista och nytt skäl att leva. Jag får tacka Bruce för att han givit mig syfte fram tills nu.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se