Direktlänk till inlägg 4 februari 2011
Det här var ingen rolig rubrik att få slängd i ansiktet när man kollar aftonbladet på lunchen.
Jag har alltid älskat Lenas hesa röst. Antar att den är ett tecken på inte helt hälsosamt leverne men den är så karakteristisk varm och härlig. Det är så mycket barndom i den där rösten.
Först och främst är hon bekant från Ronja filmen såklart. Tyckte nog alltid bäst om hennes karaktär i den filmen, om man bortser från rumpnissarna då förståss. Men mitt absoluta favoritminne från när jag är liten med henne är faktiskt hennes film "Släpp fångarne loss det är vår". Minns ni denna geniala skapelse? Så härligt svensk och alldeles urfånig humor då Lena tillsammans med Tage Danielsson ska av vänlighet bryta ut en fånge. Gösta Ekman den förälskade fängelsedirektören, gömda filar i brödlimpor, papplådor där man spelade upp egna tv-program och ett hus anpassat till både långa Tage och mini-Lena. Den filmen är bara full av klassiska scener.
Jag kände naturligtvis inte Lena så varför denna nyhet egentligen alls ska påverka mig vet jag inte men den gör ändå det. Är väl bara ett tecken på tidens gång och ibland vill man blunda för sådana, så jag väljer att titta bakåt istället för framåt. Bara en liten stund.
Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...
Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår. Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...
Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg. Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...