Direktlänk till inlägg 20 februari 2011

Vad sa du att du hette?

Av Gunilla Olsson - 20 februari 2011 16:37

Som ni börjar märka är jag rätt kass att blogga på helgerna. Det är lite så mitt liv ser ut.


Men det verkar å andra sidan som att ni är rätt kassa på att läsa på helgerna också så jag tycker vi kan säga att vi är kvitt så slipper någon av oss ha dåligt samvete.


Under mina första veckor på high school i Ca så lade jag märke till en tjej i min historiaklass. Hon var alltid trevlig och småpratade med den nya tjejen som råkade vara jag. Jag uppfattade inte hennes namn men uppskattade hennes vänlighet.


Efter historian hade vi 15min rast innan engelskan och jag reagerade på att hon alltid bytte tröja på den rasten. Kanske inte så konstigt med tanke på hur varmt det var i våra klassrum men hon var den enda som alltid gjorde det.


I engelskan var hon inte alls lika trevlig, satt mest och viskade med några kompisar och brydde sig inte särskilt mycket om mig. Vid ett tillfälle när hennes kompis hälsade räckte hon fram handen och presenterade sig som att vi aldrig ens träffats.


Jag är rätt okomplicerad av mig och gjorde ingen stor grej av det. Hon kanske helt enkelt hade bättre vänner i engelskan och hade då ingen större lust att prata med mig. Jag brydde mig inte så mycket men det var svårt att inte lägga märke till det.


En dag på lunchen kom hon gående över campus. Det tog mig en sekund eller två innan jag registrerade vad jag såg. Det var inte hon som kom gående, utan de. Enäggstvillingar. Jag kände mig rätt dum och kunde inte låta bli att skratta åt mig själv när jag berättade för min kompis S hur jag helt hade missat att det handlade om identiska tvillingar.


Idag hade jag ett liknande uppvaknande. En kille jag springer på då och då i olika sammanhang och småpratar med. Har alltid tyckt att det är rätt oförutsägbart var han dyker upp och varför. Inte riktigt kunna placera var han hör hemma och vem han hör ihop med.


Idag insåg jag att det de facto inte alls rör sig om en kille jag springer på utan två helt olika. Det förklarar så mycket när en sådan pusselbit faller på plats. Hur jag kan ha trott någonting annat är dock ett mysterium. Det är verkligen inga enäggstvillingar jag kan skylla på denna gång.


Antingen har jag fruktansvärt dåligt ansiktsminne eller så är jag helt enkelt inte särskilt road av någon av dessa pojkar eftersom de inte tycks göra ett starkare intryck än så.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Gunilla Olsson - 24 juni 2013 21:34


    Min mor ringde mig upprörd med detta nyhetstips och bad mig blogga. Jag får emellanåt tips liknande detta men skriver helst när jag själv reagerat på något. Kunde inte riktigt blunda för detta dock då idiotin är så hög att jag bara vill skri...

Av Gunilla Olsson - 22 maj 2013 20:34

Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...

Av Gunilla Olsson - 6 maj 2013 22:28

Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår.   Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...

Av Gunilla Olsson - 2 maj 2013 22:40


Jag minns vilken chock det var 7 september 2011 när nyheterna kablades ut att Stefan Liv tillsammans med sina lagkamrater omkommit i en flygolycka. Vilken oerhörd tragedi. Trots att jag inte kände Stefan personligen, utan bara likt alla andra som rör...

Av Gunilla Olsson - 2 maj 2013 22:27

Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg.   Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...

Skapa flashcards