Direktlänk till inlägg 24 februari 2011
Mina tankar om gårdagens debatt och Nalin Pekgul
Jag vaknade och kände mig fortfarande provocerad efter debatten i gårdagens Kvällsöppet. Tänkte försöka sammanfatta vad jag upplevde som skevt i resonemanget.
För er som inte såg programmet så diskuterades hemmaföräldrars existensberättigande.
__________________________________________________
Nalin Pekgul fastslår i sin första replik och upprepar sen vid ett flertal tillfällen ”kom inte och gnäll sen om du lever i fattigdom som pensionär eller senare i livet om du väljer att vara hemmafru" Är det ett uttryck för den fina socialdemokratiska solidariteten vi så ofta hör om?
Nalin menar alltså att i alla andra människors liv kan oförutsedda saker hända, de kan bli sjuka, de kan bli arbetslösa av olika anledningar och samhället ska alltid stå beredda att hjälpa. Inte bara i en övergångsfas utan livet ut om behövligt.
Men hemmaföräldrar ska till skillnad från alla andra kunna förutspå arbetslöshet, sjukdom, dödsfall och skilsmässa och vara beredda att stå sitt kast ekonomiskt om sådant inträffar. Det är ju en helt vansinnigt konstig inställning.
Jag är väl medveten om ekonomiska konsekvenser i form av pensionspoäng och dylikt för de som väljer att vara hemma med sina barn och kan förstå problematiken kring detta. Men att slå det ifrån sig som Nalin gör och säga ”kom inte och gnäll sen då” känns både smaklöst och trångsynt. Då ska man väl kunna säga detsamma till de som utbildar sig inom en bransch där det inga jobb finns, vill bli konstnärer trots att ytterst få kan försörja sig som det osv osv.
Kräver man ekonomiskt ansvarstagande och framförhållning av hemmaföräldrar får man kräva det av alla. Eller får man som socialdemokrat helt fritt välja vem solidariteten innefattar?
__________________________________________________
Katerina Janouch förstod jag inte heller vad hon ville ha sagt. Hon pratade på om dåliga kvinnliga förebilder och cementerade könsroller. Hon menade på att våra far och morföräldrar kämpat just för att kvinnor skulle slippa tvånget av att vara hemma.
Valfrihet och feminism måste väl innebära att man tror alla kvinnor kapabla nog att fatta beslut som passar dem och sina familjer bäst. Det kan väl inte vara så att kvinnor ska ha rättighet att välja det som Katerina och hennes jelikar bestämmer är tillräckligt politiskt korrekt att välja.
Jag kan absolut förstå kvinnor som inte drömmer om ett liv som hemmaföräldrar och jag är stödjer på alla sätt deras rättighet att göra andra val. Jag tycker dock att det är både förmätet och inskränkt att förutsätta att alla kvinnor som gör ett annorlunda val än mitt är oupplysta, kuvade och svaga. Det för mig är ett väldigt nedlåtande och icke-feministiskt sätt att se sina medsystrar.
Vad gäller en dålig kvinnlig förebild så har min mamma varit hemma med oss 11 barn (6 pojkar och 5 flickor). Hon har fostrat en jurist, en personalansvarig, en nordic retail marketing manager, en nordisk säljchef, en författare/säljkonsult, en byggnadsingenjör, en undersköterska/behandlingsassistent, en projektledare, en kth-studerande samt arbetande, en väktare och en gymnasiestudent med extrajobb.
Alla är vi yrkesarbetande, skattebetalande tänkande individer som tar ansvar för både oss själva och våra familjer. Du kan väl fundera ett slag på hur mycket min mamma har sparat samhället på att lyckas fostra 11 sådana individer Katerina.
__________________________________________________
Den manliga tomten som var där och pratade vet jag inte vad han hette eller vilka han representerade. Det enda han ville återkomma till var att det här är ett steg tillbaka till söndagspappor. Hans tes verkar vara att en arbetande pappa jobbar både kvällar och lördagar för att sen bara vara hemma på söndagar.
I slutet av debatten satt han högröd och ropade ”barn behöver kvanitetstid inte bara kvalitetstid med sina fäder” Där är vi helt eniga. Visst behöver barn kvantitetstid med båda föräldrar, inte bara kvalitetstid.
På vilket sätt tycker han det uppnås genom att bägge föräldrar är heltidsarbetande då barnet är 13 månader? Ponera en delad föräldraförsäkring som jag antar är det han förespråkar. Då har bägge föräldrar 7 månader eller dylikt med barnet, lite beroende på hur man väljer att lägga upp det. Visst det kan väl vara görbart. Men vad händer sen?
Dessa hemmaföräldrar vill ju vara hemma även efter de 14 månaderna. Det är ju då de vill fortsätta ge barnen kvanitetstid. Menar han då att kvantitetstid behövs bara de första 14månader och då ska den delas lika. Sen klarar sig barnen gott med 2 ”söndagsföräldrar” (hans ord inte mitt)? Förklara gärna logiken för jag ser den inte överhuvudtaget.
Jag tror att de första åren av ett barns liv är jätteviktiga på många sätt och vis, men det är inte de åren jag minns med en engagerad mamma. De åren jag minns med närvarande föräldrar är nog från ca 4år och uppåt.
Jag sticker inte under stol med att min pappa emellanåt inte varit hemma mycket. Det har nog både han och vi sörjt vid tillfällen. Men jag har aldrig upplevt att jag inte haft en stark relation till honom och att han velat spendera tid med oss. Det har möjliggjort att jag alltid fått ha en förälder nära åtminstone. På vilket sätt hade det blivit bättre av att även hon yrkesarbetade och ingen av dem varit hemma?
__________________________________________________
Sist men inte minst har vi den ekonomiska aspekten. Synen på föräldrar som att de går hemma och kostar staten pengar är inte bara nedlåtande utan faktiskt felaktig. Therese Murphy från Haro nämnde igår (om jag minns siffran rätt) de 139 000kr/barn/år som skattebetalare betalar till förskolan. Pengar som hemmaföräldrar som ombesörjer sin egna barnomsorg inte anses ha någon rätt till. Det faktum att de betalat skatt innan de blev föräldrar eller att deras partner fortfarande betalar skatt verkar inte räknas överhuvudtaget.
Nalin bemötte det med ”tro inte att du ska gå hemma och få betalt för det”. Än en gång häpnar jag över den osolidariska tonen i hennes debatterande. Men framförallt över hennes brist på insikt. Förstår hon inte alls att hemmaföräldrar utför ett arbete som faktiskt kan mätas ekonomiskt? Förstår hon inte vinsten med närvarande föräldrar rent samhällsekonomiskt? Dels insparade pengar inom förskolan naturligtvis men också i andra resurser senare. Efter 10 år som lärare är det lätt att se att barn med närvarande föräldrar i längden är betydligt mycket mindre resurskrävande och mer välfungerande. Därmed inte sagt att hemmaföräldrar är de enda som lyckas med detta, jag valde att använda ordet närvarande och det är också det jag syftade på.
__________________________________________________
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt att Nalin säger att man får räkna med att bli diskriminerad för vissa av sina val. ”Som att kvinnor med slöjor får acceptera att de ibland blir diskriminerade får hemmaföräldrar tåla detsamma.” Jag håller med om att det blir fånigt att ständigt behöva känna att sina val blir accepterade. Men jag är av den åsikten att varken kvinnor med slöja eller hemmaföräldrar ska diskrimineras. Där tycker vi tydligen olika jag och Nalin.
__________________________________________________
Jag förespråkar att familjer själva ska anses vara myndiga nog att lösa sin vardag. Jag häpnar över att den socialdemokrati som föddes ur att bekämpa att arbetastagare blev livegna och beroende av arbetsgivare inte har några som helst svårigheter med att göra samma arbetstagare, samma vanliga människor, livegna och helt beroende av staten och dess överförmynderi. Att byta ett förtryck mot ett annat är för mig helt obegripligt. Jag tror på människans egna förmåga att fatta beslut.
Nu har jag fått skriva av mig. Om ni undrar så kommer inte Nalin Pekgul heller i framtiden att få min röst.
Min mor ringde mig upprörd med detta nyhetstips och bad mig blogga. Jag får emellanåt tips liknande detta men skriver helst när jag själv reagerat på något. Kunde inte riktigt blunda för detta dock då idiotin är så hög att jag bara vill skri...
Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...
Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår. Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...
Jag minns vilken chock det var 7 september 2011 när nyheterna kablades ut att Stefan Liv tillsammans med sina lagkamrater omkommit i en flygolycka. Vilken oerhörd tragedi. Trots att jag inte kände Stefan personligen, utan bara likt alla andra som rör...
Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg. Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...
Presentation
Translate
Fråga mig
Sök i bloggen
Senaste inläggen
- Stackars stackars Staten!?
- Risk jag överlever helgen
- Tillbaka på ruta ett
- Vad säger man?
- Inlägg 100
- Är dagen slut snart?
- Hans fel!
- Uppladdning inför Bossen
- Kan du göra mig en tjänst?
- Frisörer: Ett kreativt släkte
- 30 det nya 20?
- Manlig bildningsexhibitionism
- Trafikrapporter
- Märkte ni när Sverige stannade?
- Och hon får rösta?
Kategorier
- Allmänt (547)
- #blogg100 (104)
- Böcker (19)
- Familj (69)
- Film/Musik (75)
- humor (15)
- Mat (48)
- Nostalgi (11)
- Nyheter (83)
- Politik (47)
- Resa (37)
- Sport (32)
- Vardag (267)
- Vänner (29)
Arkiv
Vänners Bloggar
- Allt jag skulle vilja
- Brave New World
- Familjen Wrang
- la vita é Bella
- Louisevis
- Maggis- Allt och inget
- Mina solglimtar
- Mitt i livet
- Papperslusen
- Status Gerrbo
- The fabulous life of Paul, Karolina and Neo
- Verkligheten just så
- Writing for life
- Überseriöst
- Yesterday you said tomorrow