Pappa brukade kalla mig halvamerikanen på den tiden jag flög lite mer kors och tvärs över atlanten. Det finns två nätter per år då jag bejakar min amerikanska sida och unnar mig själv att vända på dygnet.

Den första natten är Superbowl och den andra är Oscarsgalan. Ibland är galan inget vidare och man dåsar av och till under natten, men det finns alltid det där oförglömliga talet, sketchen eller skandalen som man tvingar ögonen öppna för att inte missa.

I år hade jag inget problem att hålla mig vaken dock, det hjälpte det fysiska tillståndet till med, men galan som sådan måste ha varit den tråkigaste någonsin skådad. Inget oförglömligt tal, sketch eller skandal så långt ögat såg. Jag minns den knappt ens dagen efter.

Jag såg fram emot den. Tänkte att Filip och Fredrik skulle vara trevligt sällskap i TV-soffan, men inte ens de kunde rädda tillställningen. Jag hade så gärna gillat Anne Hathaway och James Franco men det var ju helt omöjligt. När de största skämten för kvällen innebär att Annes mamma ställer sig upp och säger åt henne att stå rakt, eller att James Franco klär på sig en galaklänning, vilket får Anne att fnittra så till den grad att hon knappt kan fullfölja manus, så kan jag inget annat än att beklaga.

Det här är årligen ett av årets största tv-händelser. Man pratar om att en miljard människor världen över ser det. Det brukar vara påkostat och bombastiskt på alla sätt och vis.

I 9an minns jag att den lite kaxigare klassen 9C (eller var det 9D?) gjorde ett spexfoto där killarna klädde ut sig i klänningar. Året var 1995, jag var 16, och hockeykillarna i korta klänningar får mig att dra på munnen och kanske fnittra på en tonårings vis. På Oscarsgalan 2011 tycker jag nog inte att skämtet lyckas leverera på samma sätt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Min mor ringde mig upprörd med detta nyhetstips och bad mig blogga. Jag får emellanåt tips liknande detta men skriver helst när jag själv reagerat på något. Kunde inte riktigt blunda för detta dock då idiotin är så hög att jag bara vill skri...

Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...

Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår.   Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...

Jag minns vilken chock det var 7 september 2011 när nyheterna kablades ut att Stefan Liv tillsammans med sina lagkamrater omkommit i en flygolycka. Vilken oerhörd tragedi. Trots att jag inte kände Stefan personligen, utan bara likt alla andra som rör...

Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg.   Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...