Alla inlägg under februari 2011

Av Gunilla Olsson - 25 februari 2011 12:32

Känner ni som jag att det är trist med en mellandag redan i VM? Nog för att jag unnar Hellner och hans lår en vilodag efter gårdagens defilering, men tänk på oss tittare! Vi som längtat efter denna dag lika mycket som han själv gjort! Vi sörjer lite.


Jag sitter visserligen på jobbet och har absolut tillräckligt att sysselsätta mig med men vill hålla uppe nivån av eufori från gårdagen.


Tack och lov för internet. Detta frossar jag i till lunch. Skönjer ni ett visst mattema i min blogg idag? Jag med! Men jag orkar inte göra något åt saken utan låter det bero. Det är fredag, go with the flow som vi klyschor till människor säger.


 

Modin är den med minst erfarenhet av svenskarna i gårdagens sprint. Men han lär sig snabbt eller hur? Man kan alltid skylla på stora stygga Northug!


   

Jag satte hjärtat i halsgropen när jag såg rubriken. Vilken tur att det bara visade sig vara en skicklig rubrikmakare. Jönsson är inte arg och säger "nu drar jag" Han ska bara åka och ladda för att sen kunna skörda nya framgångar.


    

Jag blir så glad av att se den här bilden!


  

Jag gillar oss svenskar. Vi vill alltid hitta lagarbetet bakom även individuella vinster. Ingen rubrik lockar oss mer än denna!


  

Det är bara att hoppas att han vill vinna både jaktstart, lagsprint, 15km klassiskt, stafett och 5milen.


  

Han är för go den lilla norrmannen! Om han tror att det rör oss i ryggen att han inte trallar med i vår nationalsång när han avundsjukt sneglar upp på Hellner en nivå över honom så tror han fel. Jag säger bara vänj dig vid den ryggen Northug, du kommer jaga den hela VM.


Hoppas ni njuter av er lunch lika mycket som jag gör av min!

Av Gunilla Olsson - 25 februari 2011 08:27

Alla vet hur viktigt det är med en bra frukost. Detta var min denna morgon.


  


De vita är för att överleva en arbetsdag trots lurande sjukdomssymptom i kroppen. De gula är för att höja blodvärdet och återvinna min hedervärda status som blodgivare.


Jag kan avslöja att denna lilla morgoncocktail lämnar en lätt illamående. Som tur var hade mamma lämnat detta efter gårdagens middag.


  


Två skedar var en alldeles lagom motkur och jag kunde åka till jobbet pigg och glad.

Av Gunilla Olsson - 25 februari 2011 08:09

Godmorgon!

Jag trodde i min naivitet att jag skulle veta precis vad jag skulle säga efter en godnatts sömn. Så är inte fallet.


Jag är helt överväldigad över vilken brandfackla mitt inlägg igår visade sig vara. Min blogg genererar en bra dag ca 70st läsare. Igår hittade 422 hit och idag innan jag ens själv loggat på 39st till.


Det är små siffror egentligen men för mig känns det jättestort att det väckte ett sånt engagemang och jag är jättetacksam för all positiv respons jag fått. Också tacksam för det mothugg jag fått.


Jag är faktiskt av den konstiga åsikten att jag tycker att det är bra att vi tycker olika och kan prata om saker.


För alla er som är nya på min blogg om ni nu tänker er att återkomma hit. Ni är naturligtvis hjärtligt välkomna. Jag vill dock förvarna er att det är inte varje dag jag står på barrikaderna med höjd näve. Vanliga dagar på bloggen ironiserar jag mest över vardagliga ting och tramsar på bäst jag kan om diverse saker.


Jag är dock väldigt politiskt intresserad och eftersom det här är min blogg, och jag gör lite vad jag själv vill med den, så tar jag mig friheten att blanda högt och lågt. Även nästa gång Nalin, eller någon lika urbota korkad politiker, gör mig upprörd lovar jag att ni kommer att läsa om det först här.


Det här var det sista jag hade tänkt att säga i frågan för den här gången. Det vill säga tills jag läste dagens kolumn i Metro. Kommer nog vara svårt att inte sätta tänderna i den också under dagen. Jag återkommer i så fall! 

Av Gunilla Olsson - 24 februari 2011 16:48

Såg ni? Såg ni Marcus Hellner? Det var det mest galna jag har sett! Vilken dag på alla sätt och vis.


Jag är helt tagen av all feedback jag fått på det inlägg jag spottade ur mig i ren frustration i morse. Jag lovar att återkomma med något mer samlat om inte under kvällen så imorgon. Tills vidare nöjer jag mig med att säga TACK!


Och GRATTIS Hellner!

Av Gunilla Olsson - 24 februari 2011 15:27

  

Det är ett kärt återseende att Leifby livebloggar under skid-VM. Känns som han är en gammal vän efter några OS-veckor med honom och hans liveblogg sist.


Inte för att skidor behöver piffas upp ytterligare. Det är en ultimat sport redan i sig självt, men det blir ju knappast sämre med Leifby! Dessutom räddar det oss stackare som sitter vid en skärm på jobbet istället för vid en dumburk hemma.


Av Gunilla Olsson - 24 februari 2011 09:08

Idag börjar det kära vänner! Skid-VM ligger framför oss och jag är toktaggad!


  

Av Gunilla Olsson - 24 februari 2011 08:58

Jag vaknade och kände mig fortfarande provocerad efter debatten i gårdagens Kvällsöppet. Tänkte försöka sammanfatta vad jag upplevde som skevt i resonemanget.


För er som inte såg programmet så diskuterades hemmaföräldrars existensberättigande.

__________________________________________________

Nalin Pekgul fastslår i sin första replik och upprepar sen vid ett flertal tillfällen ”kom inte och gnäll sen om du lever i fattigdom som pensionär eller senare i livet om du väljer att vara hemmafru" Är det ett uttryck för den fina socialdemokratiska solidariteten vi så ofta hör om?


Nalin menar alltså att i alla andra människors liv kan oförutsedda saker hända, de kan bli sjuka, de kan bli arbetslösa av olika anledningar och samhället ska alltid stå beredda att hjälpa. Inte bara i en övergångsfas utan livet ut om behövligt.


Men hemmaföräldrar ska till skillnad från alla andra kunna förutspå arbetslöshet, sjukdom, dödsfall och skilsmässa och vara beredda att stå sitt kast ekonomiskt om sådant inträffar. Det är ju en helt vansinnigt konstig inställning.


Jag är väl medveten om ekonomiska konsekvenser i form av pensionspoäng och dylikt för de som väljer att vara hemma med sina barn och kan förstå problematiken kring detta. Men att slå det ifrån sig som Nalin gör och säga ”kom inte och gnäll sen då” känns både smaklöst och trångsynt. Då ska man väl kunna säga detsamma till de som utbildar sig inom en bransch där det inga jobb finns, vill bli konstnärer trots att ytterst få kan försörja sig som det osv osv.


Kräver man ekonomiskt ansvarstagande och framförhållning av hemmaföräldrar får man kräva det av alla. Eller får man som socialdemokrat helt fritt välja vem solidariteten innefattar?

__________________________________________________

Katerina Janouch förstod jag inte heller vad hon ville ha sagt. Hon pratade på om dåliga kvinnliga förebilder och cementerade könsroller. Hon menade på att våra far och morföräldrar kämpat just för att kvinnor skulle slippa tvånget av att vara hemma.


Valfrihet och feminism måste väl innebära att man tror alla kvinnor kapabla nog att fatta beslut som passar dem och sina familjer bäst. Det kan väl inte vara så att kvinnor ska ha rättighet att välja det som Katerina och hennes jelikar bestämmer är tillräckligt politiskt korrekt att välja.


Jag kan absolut förstå kvinnor som inte drömmer om ett liv som hemmaföräldrar och jag är stödjer på alla sätt deras rättighet att göra andra val. Jag tycker dock att det är både förmätet och inskränkt att förutsätta att alla kvinnor som gör ett annorlunda val än mitt är oupplysta, kuvade och svaga. Det för mig är ett väldigt nedlåtande och icke-feministiskt sätt att se sina medsystrar.


Vad gäller en dålig kvinnlig förebild så har min mamma varit hemma med oss 11 barn (6 pojkar och 5 flickor). Hon har fostrat en jurist, en personalansvarig, en nordic retail marketing manager, en nordisk säljchef, en författare/säljkonsult, en byggnadsingenjör, en undersköterska/behandlingsassistent, en projektledare, en kth-studerande samt arbetande, en väktare och en gymnasiestudent med extrajobb.


Alla är vi yrkesarbetande, skattebetalande tänkande individer som tar ansvar för både oss själva och våra familjer. Du kan väl fundera ett slag på hur mycket min mamma har sparat samhället på att lyckas fostra 11 sådana individer Katerina.

__________________________________________________

Den manliga tomten som var där och pratade vet jag inte vad han hette eller vilka han representerade. Det enda han ville återkomma till var att det här är ett steg tillbaka till söndagspappor. Hans tes verkar vara att en arbetande pappa jobbar både kvällar och lördagar för att sen bara vara hemma på söndagar.


I slutet av debatten satt han högröd och ropade ”barn behöver kvanitetstid inte bara kvalitetstid med sina fäder” Där är vi helt eniga. Visst behöver barn kvantitetstid med båda föräldrar, inte bara kvalitetstid.


På vilket sätt tycker han det uppnås genom att bägge föräldrar är heltidsarbetande då barnet är 13 månader?  Ponera en delad föräldraförsäkring som jag antar är det han förespråkar. Då har bägge föräldrar 7 månader eller dylikt med barnet, lite beroende på hur man väljer att lägga upp det. Visst det kan väl vara görbart. Men vad händer sen?


Dessa hemmaföräldrar vill ju vara hemma även efter de 14 månaderna. Det är ju då de vill fortsätta ge barnen kvanitetstid. Menar han då att kvantitetstid behövs bara de första 14månader och då ska den delas lika. Sen klarar sig barnen gott med 2 ”söndagsföräldrar” (hans ord inte mitt)? Förklara gärna logiken för jag ser den inte överhuvudtaget.


Jag tror att de första åren av ett barns liv är jätteviktiga på många sätt och vis, men det är inte de åren jag minns med en engagerad mamma. De åren jag minns med närvarande föräldrar är nog från ca 4år och uppåt.


Jag sticker inte under stol med att min pappa emellanåt inte varit hemma mycket. Det har nog både han och vi sörjt vid tillfällen. Men jag har aldrig upplevt att jag inte haft en stark relation till honom och att han velat spendera tid med oss.  Det har möjliggjort att jag alltid fått ha en förälder nära åtminstone. På vilket sätt hade det blivit bättre av att även hon yrkesarbetade och ingen av dem varit hemma?

__________________________________________________

Sist men inte minst har vi den ekonomiska aspekten. Synen på föräldrar som att de går hemma och kostar staten pengar är inte bara nedlåtande utan faktiskt felaktig. Therese Murphy från Haro nämnde igår (om jag minns siffran rätt) de 139 000kr/barn/år som skattebetalare betalar till förskolan. Pengar som hemmaföräldrar som ombesörjer sin egna barnomsorg inte anses ha någon rätt till. Det faktum att de betalat skatt innan de blev föräldrar eller att deras partner fortfarande betalar skatt verkar inte räknas överhuvudtaget.  


Nalin bemötte det med ”tro inte att du ska gå hemma och få betalt för det”. Än en gång häpnar jag över den osolidariska tonen i hennes debatterande. Men framförallt över hennes brist på insikt. Förstår hon inte alls att hemmaföräldrar utför ett arbete som faktiskt kan mätas ekonomiskt? Förstår hon inte vinsten med närvarande föräldrar rent samhällsekonomiskt? Dels insparade pengar inom förskolan naturligtvis men också i andra resurser senare. Efter 10 år som lärare är det lätt att se att barn med närvarande föräldrar i längden är betydligt mycket mindre resurskrävande och mer välfungerande.  Därmed inte sagt att hemmaföräldrar är de enda som lyckas med detta, jag valde att använda ordet närvarande och det är också det jag syftade på.

__________________________________________________

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt att Nalin säger att man får räkna med att bli diskriminerad för vissa av sina val. ”Som att kvinnor med slöjor får acceptera att de ibland blir diskriminerade får hemmaföräldrar tåla detsamma.” Jag håller med om att det blir fånigt att ständigt behöva känna att sina val blir accepterade. Men jag är av den åsikten att varken kvinnor med slöja eller hemmaföräldrar ska diskrimineras. Där tycker vi tydligen olika jag och Nalin.

__________________________________________________

Jag förespråkar att familjer själva ska anses vara myndiga nog att lösa sin vardag. Jag häpnar över att den socialdemokrati som föddes ur att bekämpa att arbetastagare blev livegna och beroende av arbetsgivare inte har några som helst svårigheter med att göra samma arbetstagare, samma vanliga människor, livegna och helt beroende av staten och dess överförmynderi. Att byta ett förtryck mot ett annat är för mig helt obegripligt. Jag tror på människans egna förmåga att fatta beslut.


Nu har jag fått skriva av mig. Om ni undrar så kommer inte Nalin Pekgul heller i framtiden att få min röst.

Av Gunilla Olsson - 23 februari 2011 16:51

Jag undrar ibland hur rockstjärne- och artistdrömmarna såg ut för Eric Saade, Danny och Måns. Ni vet vilken typ av artister jag menar. Unga killar som är både söta och charmiga men som gärna drar på sig en skinnjacka och försöker ge lite sken av att de trots allt är lite ”edgy”


Schulman hånade Danny friskt när han tillsammans med resten av EMD försökte sig på Gangsters Paradise. Så välkammade pojkar kan inte riktigt trovärdigt sjunga textrader som:

I'm livin life do or die, what can I say.
I'm 23 now but will I live to see 24.
The way thing is going I don't know.


Istället för att bli några rockstjärnetyper har de istället blivit barnidoler via Melodifestivalen och Idol. Mina syskonbarn älskar dem och trognare och sötare fans får man leta efter. Ändå känns det som att det inte kan ha varit spelningar på Farsta torg för en publik med medelåldern 5år som Eric drömde om.


Nu idag står det klart att Zelmerlöv tar över Allsång på skansen. Han blev alltså först barnidol i Idol och upprätthöll sen sin fan-bas genom lets dance och melodifestivalen.


Har sen bara blivit folkligare och folkligare och tar nu nästa steg till den andra ytterligheten. Nu tar han över SVTs flaggskepp och stora pensionärsprogram. Kul för honom eller nåt. Hoppas det var det här han drömde om när han mimade till Michael Jackson videos.  

Skapa flashcards