Alla inlägg under februari 2011

Av Gunilla Olsson - 20 februari 2011 16:37

Som ni börjar märka är jag rätt kass att blogga på helgerna. Det är lite så mitt liv ser ut.


Men det verkar å andra sidan som att ni är rätt kassa på att läsa på helgerna också så jag tycker vi kan säga att vi är kvitt så slipper någon av oss ha dåligt samvete.


Under mina första veckor på high school i Ca så lade jag märke till en tjej i min historiaklass. Hon var alltid trevlig och småpratade med den nya tjejen som råkade vara jag. Jag uppfattade inte hennes namn men uppskattade hennes vänlighet.


Efter historian hade vi 15min rast innan engelskan och jag reagerade på att hon alltid bytte tröja på den rasten. Kanske inte så konstigt med tanke på hur varmt det var i våra klassrum men hon var den enda som alltid gjorde det.


I engelskan var hon inte alls lika trevlig, satt mest och viskade med några kompisar och brydde sig inte särskilt mycket om mig. Vid ett tillfälle när hennes kompis hälsade räckte hon fram handen och presenterade sig som att vi aldrig ens träffats.


Jag är rätt okomplicerad av mig och gjorde ingen stor grej av det. Hon kanske helt enkelt hade bättre vänner i engelskan och hade då ingen större lust att prata med mig. Jag brydde mig inte så mycket men det var svårt att inte lägga märke till det.


En dag på lunchen kom hon gående över campus. Det tog mig en sekund eller två innan jag registrerade vad jag såg. Det var inte hon som kom gående, utan de. Enäggstvillingar. Jag kände mig rätt dum och kunde inte låta bli att skratta åt mig själv när jag berättade för min kompis S hur jag helt hade missat att det handlade om identiska tvillingar.


Idag hade jag ett liknande uppvaknande. En kille jag springer på då och då i olika sammanhang och småpratar med. Har alltid tyckt att det är rätt oförutsägbart var han dyker upp och varför. Inte riktigt kunna placera var han hör hemma och vem han hör ihop med.


Idag insåg jag att det de facto inte alls rör sig om en kille jag springer på utan två helt olika. Det förklarar så mycket när en sådan pusselbit faller på plats. Hur jag kan ha trott någonting annat är dock ett mysterium. Det är verkligen inga enäggstvillingar jag kan skylla på denna gång.


Antingen har jag fruktansvärt dåligt ansiktsminne eller så är jag helt enkelt inte särskilt road av någon av dessa pojkar eftersom de inte tycks göra ett starkare intryck än så.

ANNONS
Av Gunilla Olsson - 19 februari 2011 20:11

Min vän beklagade sig idag då hon blev utelåst av sin man. Han skulle ta hand om barnen och hon fick inte komma hem igen innan hon hade köpt sig lite nya kläder. Jag säger att världen behöver fler sådana män.


Kanske något för FI att ta tag i. En sådan man vore väl en kvinnlig rättighet värd att slåss för. Nu vet du hur du ska få min röst Gudrun.

ANNONS
Av Gunilla Olsson - 19 februari 2011 10:54

  


Ja det är rätt soligt i mitt vardagsrum som ni ser på bilden men jag antar att ni ser vad det är. Trevligt att zappa lite när man äter frukost och råka se att Cheers är på.


En serie som bjuder på fantastiskt tråkig humor. Men det är ju knappast därför man tittar. Woody Harrelson är ju med!


Woody var en av mina ungdoms förälskelser. Jag gillade honom som den töntiga bonniga bartendern i Cheers.


  


Jag gillade honom ännu mer som den galna massmördaren i "Natural Born Killers".


  


Men mest gillade jag honom som den mutbara maken i "Ett oanständigt förslag".


  


Jag vet att han nu för tiden mest förespråkar legalisering av droger och slår ner fotografer men jag tänker inte ens skylla på att jag var ung och dum. Han är het!


Erkänn att ni gärna hade sett honom sjunga till er på samma sätt! Jag hade pinsamt nog antagligen tagit på mig den klänningen och det diademet om det var det som krävdes.


Av Gunilla Olsson - 19 februari 2011 09:03

  


Bilden är tagen ca 12h för sent. Den hade varit otroligt mycket bättre om jag tänkt på att ta den när jag satt stressad mitt i kaoset.


Vad ni nu inte kan skönja är den enorma mängd papper och plastfickor som jag ägnade eftermiddagen, kvällen och natten igår åt att få ordning på. Min mamma var som vanligt ovärderlig när hon hade oturen att hamna mitt i det hela.


Kaoset är nu utbytt mot välsorterat och välordnat i 9st välstoppade pärmar och det är lätt att glömma vad som egentligen döljer sig.


Den lilla regnskog som antagligen skövlats för att ha gjort det möjligt är tillräckligt stor för att få även en miljöbov som mig att skämmas.


Tror man på karma kan man nog förutsätta att naturen kommer ge igen. Jag räknar med att först knäcka ryggen när jag ska lyfta upp dem och sen halka på en isfläck när jag ska forsla dem till dagens möte.

Av Gunilla Olsson - 18 februari 2011 14:48

I onsdags skrattade en kund åt mig när jag antecknade "åter fredag" när han sa att hans kollega skulle vara nåbar "imorgon"


Jag skämtade med honom på det klyschiga sätt man gör med kunder och kallade det för önsketänkande. När vi väl lagt på luren började jag titta igenom anteckningar för dagen och insåg att jag konsekvent gjort samma misstag. Någonstans måste jag ha trott att det började närma sig fredag. Det kändes som en kalldusch när min vecka plötsligt blev en dag längre.


Nu sitter jag här fredag em och har ingen fredags-feeling alls. Förbrukade jag all min entusiasm för helgen genom att ta ut den i förskott?

Av Gunilla Olsson - 18 februari 2011 12:26

När jag var ca 12 år la jag mig till med vanan att varje dag tvätta mitt hår. Jag duschade varje morgon och det kändes helt enkelt mest naturligt. Jag reflekterade aldrig över konsekvensen av detta.


Som vuxen har jag ofta bannat min 12-åriga version och hennes dumhet. Resultatet har naturligtvis blivit att jag inte kan gå en dag utan att tvätta håret såvida jag inte vill se ut som en dränkt katt just den dagen av någon anledning.

I höstas bestämde jag mig för att ”nu får det vara nog”. Det måste gå att få rätsida på detta och låta håret hålla sig rent utan daglig tvätt. Min nya bästa vän blev torrschampo.


Varannan dag har jag försökt att hoppa över hårtvätt och bara få det att se ok ut med denna fantastika produkt. Det har fungerat rätt hyfsat även om jag tillåtit mig själv att fuska allt för ofta. Jag vågar drista mig till att påstå att det har åtminstone blivit några färre tvättar i veckan.


Jag har inte sett någon dramatisk förändring och har istället ifrågasatt syftet med denna form av självplågeri. Men ni vet vad man säger ”plötsligt händer det”.


Efter en miserabelt inproduktiv gårdagskväll ställde jag klockan en timme tidigare för att åka till jobbet och försöka få rätsida på saker och ting. Av någon konstig anledning tycker min sömncykel att 5 är en bra tid att vakna så det var inga större problem. Klockan 6 tycker min sömncykel inte alls om men det kanske vi kan fördjupa oss i en annan dag.


Jag vaknar och stapplar ut i badrummet. Vaskar av mig och sträcker mig efter torrschampot. Fångar en glimt av mig själv i spegeln och tittar storögt en gång till. Är det möjligt? Skulle jag kunna våga? Jag drar borsten genom håret för att försäkra mig om att det inte är någon synvilla. Håret skulle absolut må bäst av en tvätt det får erkännas men det kan utan problem sättas upp i en hästsvans och ge sken av att faktiskt vara presentabelt.


Torrschampot fick stå kvar på hyllan och jag är rätt nöjd med dagens hästsvans.

Gunilla31-Gunilla12  1-6935 Ni ser jag knappar in!

Av Gunilla Olsson - 18 februari 2011 09:30

Det finns naturligtvis en massa fantastiska dagar under ett år. En del av dem är årligen älskade. De infaller på speciella datum eller speciella platser som särskiljer dem från övriga dagar. Det kan vara högtider, födelsedagar, egna traditioner, familjedagar eller något annat som gör dem unika och speciella.


Sen finns det en del dagar som bara blir fantastiska trots att man inte har en aning om det innan man upplever dem.


Det finns en dag på året som jag njuter lite mer av än andra dagar. En dag då livet alltid känns lite lättare. En dag då jag tycks vakna till liv. En dag då jag känner mig så otroligt fri. En dag då allt är möjligt och hela världen ler.


Dagen jag pratar om är den där vårdagen då solen kryper så högt och lyser så varm att man känner hur världen på riktigt har tinats upp. Då det inte bara är varmare temperaturer utan då värmen faktiskt tränger igenom och löser alla frusna knutar i både kropp och mark.


Dagen jag pratar om är första dagen utan jacka. Det är en stor milstolpe bara att slippa tunga vinterjackan och byta till en lättare, men inget slår känslan av att kunna gå ut helt utan att ta på en jacka.


Jag älskar den där dagen. Man känner sig så obeskrivligt lätt och fri. Jag är väldigt förtjust i handväskor vanligtvis men just den dagen brukar jag se till att ha jeans med fickor så att jag kan lämna även den hemma. Så att jag kan röra armar och händer helt fritt och bara njuta av lättheten i varje steg.


Så länge jag kan minnas har den där dagen alltid varit en av mina absoluta favoritdagar under året. Frågan är om jag någonsin längtat efter den mer än nu.

Kort efter den där dagen brukar infalla kommer också den dagen jag avskyr mest på hela året men det får ni höra om en annan dag.

Av Gunilla Olsson - 17 februari 2011 16:30

Ödets ironi. Jag får snabbt ändra mig och avslöja något litet som händer här trots allt. Idag har vi av okänd anledning after-ski.


Det sitter en trubadur och sjunger ”Sommaren är kort” samtidigt som folk dricker lättöl och snaskar på chilinötter för att sen skråla med i refrängen.


Rätt trevligt avbrott en torsdags eftermiddag, vad händer på era jobb?

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se