Alla inlägg under februari 2011

Av Gunilla Olsson - 7 februari 2011 16:46

Jag har vid två tillfällen i kollektivtrafiken de senaste veckorna bevittnat beteendet när en övergiven väska upphittas av annan passagerare.


Den första gången var det en kabinväska som stod ordentligt inställd mot kanten vars ägare satt någon plats bort. Kvinnan precis vid väskan tittade sig ängsligt omkring vilket den uppmärksamma ägaren noterade och skämtsamt sa ”Den är min, jag lovar det finns ingen bomb där i” innan han skrattade förtjust åt sitt eget skämt.


Idag hittades en ryggsäck på ett säte och mannen brevid frågade ett gäng tonårstjejer i  närheten om de suttit där tidigare. Var väl de enda i den absoluta närheten som såg ut som skolelever som rimligtvis kunde äga en sådan väska. De tittade förbryllat på honom men nekade ägarskap. När de tisslade och tasslade igen hörde jag någon om dem också skratta och säga  ”Det är säkert en bomb”.


Jag kan inte påstå att jag är särskilt rädd för bomber. Terrorism är verkligen inget jag går runt och oroar mig för i min vardag, trots att det nyligen inträffade väldigt nära. Skulle man oroa sig för allt som kan hända en själv eller ens nära skulle man inte göra mycket annat.


Men för att använda en klyscha, visst säger det någon om vår samtid? Hade någon hittat en väska på bussen när jag var på väg till gymnasiet hade nog bomb varit en av de sista gissningarna när man övervägde var den kom ifrån och hur den hamnade där.

Av Gunilla Olsson - 7 februari 2011 12:47

 


Oj vad jag skulle unna Anja en sådan! Jag är så trött på alla kritiker som säger till henne att hon är slut och ska lägga av. Det har hon fått höra i flera år trots att hon fortsätter ta mästerskapsmedaljer. Hon fick höra det när hon låg 3a i totala världscupen.


Nu ligger hon på 13e plats totalt i världscupen, 7nde om man tittar på störtlopp och 5e i super G. Blir tråkigt om bara 12 i världen är bra nog att få tävla eller? Lite tunt på VM om de som är topp 10 i grenen anses för usla för att hålla på och bara fyra stycken får komma till start. 


Jag hejar på Anja! 

Av Gunilla Olsson - 7 februari 2011 10:59

Jag var hemma hos en finsk kompis i förra veckan. Hon bjöd på finska semlor. De innehåller sylt istället för mandelmassa för er som är nyfikna på det. Var mycket smarriga.


Av någon anledning frågade jag henne om hon visste att ett av de första stora youtubeklippen som jag fick skickat till mig var en finsk danslärare. Hon är dansare själv och hade ingen aning om att så var fallet. Hon var inte helt nöjd när hon fick se klippet heller. Tydligen är han finska dansens landsfader och hon var väl bekant med honom. Hon skämdes något oerhört vid tanken på att vi svenskar skrattat så vi gråtit åt detta klipp.



Ni vet hur det är med youtube och det hela resulterade i en nostalgitripp med klipp. Här är en annan av mina absoluta favoriter. Den är så rolig på så många nivåer. Gissar att de flesta av er sett den, men för mig var det som att hitta en kär vän igen.  Frossa i youtube-nostalgi och se denna pärla än en gång.




Har du fortfarande inte fått nog ska du söka på britneyboy på youtube och se klippet från malaysian idol. Får inte lägga upp det här av någon anledning...

Av Gunilla Olsson - 7 februari 2011 09:07

Jag lider med den unga mannen som lånat syrrans eller flickvännens rosa resväska i hårdplast och generat drog den genom folkmassan på t-centralen imorse.


Han såg ytterst obekväm ut med väskan som sådan, men det hela blev antagligen inte bättre av att hjulen på den kvittrade högljutt så att det ekade i hela gången från t-bana mot centralstationen. Ja ni läste rätt, de varken knarrade eller gnisslade, de kvittrade.


Hade jag varit bättre bevandrad i ornitologi och fågelläten hade jag kanske kunnat ge en mer träffande beskrivning. Det lät som en kör av sådana där fåglar som man vill kasta stenar på när de låter genom rutan allt för tidigt en lördagsmorgon.


Av Gunilla Olsson - 7 februari 2011 00:00

Kära läsare! Jag vaknade precis efter att ha sovit bort kvällen i hopp om att inte vara ett lik på jobbet imorgon trots Super Bowl i natt. Går upp och loggar in för att kolla läget på bloggen och ser att ni är hela 75st som läst min blogg idag. Det är ju helt galet många och precis hur kul som helst!


Vet att det är långt till Kissies 150 000 läsare/dag. Men det är ändå helt sanslöst många som verkar gilla att läsa vad jag har att skriva. Kul, smickrande, skrämmande och ödmjukande, allt på samma gång.


Men ni kära läsare? Vilka är ni? 10 av er är jag kanske säker på, 15 kan jag nog gissa utan att chansa för mycket, 20 kan jag säkert klämma fram om jag måste, men resten, vilka är ni?


Ni är hur som helst väldigt välkomna tillbaks! Snart har kanske alla mina FB kontakter loggat in en gång var och siffrorna går ner på 0 vad vet jag :)


Stort tack!

Av Gunilla Olsson - 6 februari 2011 18:38

Det finns många fördelar för mig med att bo i stan istället för Haninge där de flesta i min familj är bosatta (och säkerligen många av ni som läser det här också). Det finns dock en nackdel. Ibland kan jag längta efter en sambalburgare från Vegabaren.


För er icke lokala läsare. Ja det är kul att låtsas att det finns okända människor som läser detta trots att så naturligtvis inte är fallet. Vegabaren är ett klassiskt hak i Haninge känt som Sveriges första hamburgerbar.


Jag har i många år tyckt att deras sambalburgare är kanske en av de bästa som finns. Det var först för några veckor sen jag vågade mig på att kopiera den. Skvallra inte för någon men det är aplätt!


Ikväll har filialen på Söder öppet och ska göra burgare. Kvällen och natten går i Amerikats tecken. Låt Super Bowl-festen burga! (Ja den var usel men man kommer undan med sådana om man har göteborskt blod i ådrorna.)

Av Gunilla Olsson - 6 februari 2011 10:43

För 15 år sen spenderade jag ett år i California som utbytesstudent. Jag passade på att läsa filmanalys. Kändes liksom självklart när man var så nära Hollywood. Var en helt magisk klass. Varje dag mitt på dan fick jag se en film för att sen tillsammans med klasskompisar dissekera den. Vi såg Star Wars och pratade ljudeffekter för att sen se Psycho och prata kameravinklar. Så fortsatte året och jag upplevde det som att jag fick ett facit till film.


Det fick mig att börja se film med lite mer kräsna ögon. Jag började att uppskatta bra regi, snyggt foto, effektfulla musikval och allt annat som bygger en film. Kanske hade jag uppskattat samma saker tidigare men varit oförmögen att definera det för mig själv.


Detta tänk har hållt i sig. Emellanåt är jag svårroad av film och hjärndöd action eller dum-roliga filmer har jag av konsekvens valt bort eller sett mest för att efteråt beklaga mig.


Jag och min biokompis var och såg The Town igår. Ofta delar vi filmsmak men han har vid tillfällen uttryckt att man ibland bara kan låta sig underhållas av filmen och inte behöver störa sig på luckor. I detta "man" ska förstås att "jag" borde tänka mindre. Jag förstår honom helt och fullt, har nog vid fler än ett tillfällen förstört nöjet för honom när jag hånat filmer i efterhand.


Igår var jag dock helt tagen av filmen. Jag tyckte om storyn och tyckte den hade lagom med twister utan att kännas överarbetad, jag älskade skådespeleriet, tonen, fotot. Jag köpte världen och storyn rätt av. Upplevde det nog som den bästa filmen i genren jag sett på länge. Döm av min förvåning när min kompis efteråt sågade den rätt av. Han pekade ut brist på brist i storyn och mindre trovärdiga scener. Jag lyssnade och kunde inte annat än att ge honom rätt på varje punkt. Bristerna fanns helt klart där. Hur kunde jag helt missa dem?


Jag står fast vid min åsikt dock, jag tyckte att filmen var jättebra, men jag är livrädd för vad det betyder. Det har nu gått 18månader sen jag senast gick eller arbetade i skola, en lärande stimulerande miljö. Nu börjar förfallet. Min mentala förmåga krymper antagligen dagligen och ge mig ett år eller två så skrattar jag kanske åt Göta Kanal 4 sen.

Av Gunilla Olsson - 6 februari 2011 08:57

Av ren lätja och brist på fantasi har jag börjat att lyssna på mina låtar på iphonen i alfabetisk ordning. Får alltid känslan när jag skapar listor att jag missar något och att de blir förutsägbara. På något sätt är det så definitivt, ska visa hela spektrat i musiksmaken på en och samma gång. Det tar minst sagt emot.


Nya tekniken var därför att på måfå tanka över 2000 låtar och nu spelas de alltså i alfabetisk ordning. Förutsägbart kan ingen beskylla det för att vara längre.


Här är de senast 5 spelade:

1. Behind these hazel eyes- Kelly Clarkson

2. Being boring- Petshop boys

3. Bend time back 'round- Paula Abdul

4. Best you never had- Leona Lewis

5. Betlehems stjärna-Carola


Dessvärre inte heller i närheten av representativt för min musiksmak. Hur kom dessa låtar ens in i min dator? Jag känner mig uppgiven. Spellistor 1, Gunilla 0.

Skapa flashcards