Alla inlägg under mars 2011

Av Gunilla Olsson - 19 mars 2011 08:45

Vilken grym kväll detta blev! Det finns en del Stefan Andersson låtar jag alltid hållt högt och jag har alltid tyckt att han är en duktig textförfattare. Som många andra är jag svag för denna fina låt.



Jag var därför inte nödbedd när jag fick chansen att se hans nya show TeaterKungen om Gustav III.


Att Stefan ser ut som han gör och dessutom har den härliga göteborskan gör kanske sitt till men jisses vad bra han är i det här formatet. Han är ju fantastiskt rolig! Det hade i alla fall inte jag någon aning om. Historian blev både spännande och greppbar när han avslappnat berättade om den.


Jag kom på mig själv vid flera tillfällen att lyssna på låttexterna och tänka "ja precis så måste man ju ha känt" Varje text presenterade ett avgörande ögonblick eller ett människoöde som i alla fall jag berördes av.


Jag vet att jag är lite av en historienörd och aningen skadad efter många lärarår, men det är precis sånt här min hjärna går i spinn över. Det finns ingen som skulle se det här som inte skulle tycka att historia var precis hur spännande, underhållande och kul som helst.


Varför gör man inte sånt här jämt? Det är ju så oerhört uppiggande att vara kulturell om kvällarna. Efter en vecka då hjärnan varit lite ur slag känns det mycket bra att bättrat på allmänbildningen igen och fått skratta under tiden.


Tack T att du drog kortet åt oss alla också, så himla snällt av dig att dela ut skivor till höger och vänster!

Av Gunilla Olsson - 18 mars 2011 16:25

Otrohet verkar vara på modet om man ska tro senaste dagarnas debatter. Jag tycker mig ana en liknande tendens i min blogg.


Nog för att jag inte varit på något lysande blogghumör de senaste dagarna men ni straffar mig snabbt kära läsare.


Jag inser att det är lite uppförsbacke om jag ska bevisa mig och åter vinna er gunst men ge mig en ledtråd. Vad vill ni ha? Vad vill ni läsa om?


Integritet och konstnärlig frihet i all ära men jag är inte svårsåld. I aim to please såklart.


I söndags verkade jag oerhört poppis. Vet inte om jag vill tro att mina läsare gillar mig som bäst när jag med glimt i ögat retas och hånas med en av mina bästa vänner men det verkar nästan så.


Är det sågningar ni vill läsa så är det idag Pim-Pim, Gaddafi, Runar och Persbrandt som ligger närmst till hands. Vem ska vi välja?

Av Gunilla Olsson - 18 mars 2011 12:43

Här har man hela hösten gått och oroat sig för kungens stackars kaffeflickor när det egentligen är tanterna som borde ha haft vår omsorg.


     

Jag vet inte alls varför de hållt andan, vilken risk de har varit utsatta för eller vad som nu har har förändrats. Jag kan bara gratulera dem att faran nu äntligen är över.

Av Gunilla Olsson - 18 mars 2011 10:36

Att det ska vara så omöjligt att få med sig en matlåda till jobbet. Det är ju helt obegripligt! Jag ångrar redan gårdagens beslut att ingen göra i ordning.


Hemma är det ett stående skämt att vissa av syskonen inte skäms att ta med sig tomma sådana till familjemiddagar i hopp om att få dem fulla med sig hem igen. Det har förekommit att lådor gömts i knät och diskret fyllts i takt med att maten skickats runt bordet och lassats på tallrikarna.


I söndags var några av oss syskon hemma på middag. Mamma som alltid gömmer någon extra julskinka i frysen hade smällt till och gjort schnitzel. En skinka passade hon dessutom på att tillreda på vanligt sätt i ugnen.


Efter att vi suttit och pratat en stund på kvällen frågade mamma om vi ville ha skjuts hem. Det var inte för att köra ut oss utan för att helt enkelt tillgodose transportbehovet. Både syster U och bror P dröjde lite på svaret tills mamma förstod och sneglade mot ugnen.

-Ni väntar på skinkan va?

-Kanske...

- Är ni redan hungriga igen?

- Nej vill bara ha med hem.


När de senare stod och fyllde lådorna med bitar av skinkan dristade sig mamma till att fråga om U hade plats hemma och ville passa på att ta med sig mer mat. Det fanns det absolut plats för enligt U.


Min syster U beställde spontant i höstas en halv ko. Den levererades för någon månad sen styckad och klar och har sen dess upptagit en större del av min mors frysbox för att i omgångar förflyttas hem till min systers och makes mer begränsade frys.

-Vad bra då kan du passa på att ta med lite kött hem så får vi lite mer plats i frysboxen.

-Nej, alltså jag menade att vi har plats för lagad mat.


Vet inte om mamma insåg att lånet av frysboxen var ett tänkt Findus-upplägg där kon skulle omvandlas till färdiga lådor.


Attans att man inte fått med sig en sådan låda idag utan antagligen blir hänvisad till en vanlig Findus. Helt klart en sämre deal.

Av Gunilla Olsson - 17 mars 2011 21:25

Jag gillar 17 mars och St Patrick's day. Denna fina irländska tradition som jag lärde mig att fira i USA. Oroa er inte om ni inte ser logiken för det gör inte jag heller. Men jänkarna är av någon anledning väldigt tacksamma för det irländska helgonet som man krediterar det faktum att Irland inga ormar har.


De är så otroligt tacksamma att de i New York ställer till med stor parad, har överseende med fulla irländare som skålar och skrålar inne på diverse pubar och snällt ställer upp på att klä sig i fula höga hattar.


I Cali upplevde jag bara ett lugnare firande då man nöjde sig med att spexa till det genom att färga potatismoset grönt för att hedra den Gröna Ön.


Gemensamt för de bägge platserna var dock att man förväntades ha något grönt på sig. Missar man att klä sig i det är det annars fritt fram för andra att nypa en som straff.


Idag har St Patrick's egen dag gått mig helt obemärkt förbi. Inte på minsta sätt har jag uppmärksammat denna. Jag ser tillbaka på dagen och försöker hitta en koppling starkare än att jag åt grön sallad till lunch. Det närmsta jag kommer är att min hud skimrar aningen i grönt när febersvallningarna slår till.

Av Gunilla Olsson - 17 mars 2011 18:16

Så här vill jag gärna tro att det går till när RUT är på besök.



Förstår ni nu varför det är bäst att jag inte är hemma?

Av Gunilla Olsson - 17 mars 2011 17:54

Jag känner att jag testar gränserna med RUT lite mer för varje gång hon kommer på visit. Jag märkte att hon rättade till lakanen i sängen så jag testade att lägga fram nya och det visade sig att hon gladeligen bytte.


Jag plockar alltid rätt noggrannt innan hon ska komma men idag lämnade jag en vattenflaska på vardagsrumsbordet lite på pin kiv. Den hade magiskt flyttat sig till köket.


Ofrivilligt hade jag glömt att plocka undan några grytor jag diskade igår men de hade bara prydligt lagts åt sidan när diskbänken rengjorts.


Jag är inte helt säker på vad som egentligen ingår i vårt avtal. Det är därför jag trevande testar mig fram och hoppas att hon tar betalt om jag går över gränsen helt enkelt.


Det här är väl saker vi kunde tänkas prata om kan tyckas. Och det är det naturligtvis. Men här kommer dagens skamfulla erkännande: Jag har aldrig träffat RUT. Jag träffade hennes föregångare, hon var fantastiskt duktig och såg så pålitlig ut att hon vid första visiten fick min nyckel och mitt fortsatta förtroende.


Tyvärr slutade hon kort därefter och jag erbjöds att få träffa en ny RUT. Jag avböjde, kunde inte ta ännu en dag från jobbet för att sitta och titta på när någon annan städade i min lägenhet. Har man en gång gjort det tycker man helt klart att det räcker. Jag har inget emot att betala räkningen men vill helst slippa se när tjänsten utförs. Där går min gräns. Hycklare? Javisst!


Därför leker vi nu katt och råtta. Jag lämnar fler och fler spår och avvaktar signaler för att upptäcka när gränsen är nådd. Känns som en smutsig frukostskål i diskbänken blir ett lagom styrkeprov för April.

Av Gunilla Olsson - 16 mars 2011 13:51

Ledsen för dåligt bloggande idag. Förstår att ni är mer än lovligt trötta på att höra att jag inte mår något vidare men det är det enda dagen har handlat om så det är bara att gilla läget förstår ni.


Efter att ha varit risig i halsen och febrig på nätterna i två veckor så försvann igår min röst. Min chef tyckte att jag skrämde våra kunder och skickade hem mig från jobbet vid lunchtid.


Idag blev det därför läkarbesök. Kan vara det absolut värsta jag vet. Jag hatar att gå till läkaren, jag hatar mediciner, jag är av någon anledning oerhört skeptiskt inställd till vår sjukvård. Helt utan fog jag vet, men likväl.


Efter blodprov, urinprov och halsprov var nyheterna goda. Det är bara virus, ge det två veckor till så ger det sig sen.


Det vill säga två veckor till med alvedon som det övervägande kostintaget. Blev erbjuden hostmedicin med morfin och det kanske man skulle ha festat loss på men jag avböjde trots allt.


Imorgon har jag en tokviktig dag på jobbet så just nu går all energi till att fixa den. Kan bryta ihop igen på fredag sen om det ska vara så. Köpte med mig en husmorskur hem.


  


Nu är det bara att hålla tummarna att den gör tricket. Har någon av er vägarna förbi Skärmarbrink och råkar ha en Ben&Jerry's halfbaked i väskan så har jag hört att den är effektiv också så det är bara att komma förbi.


Nu hoppas jag att mirakelvändning sker under kvällen och att jag har några läsare kvar när jag åter har energi till lite humor.

Skapa flashcards