Alla inlägg under mars 2011

Av Gunilla Olsson - 4 mars 2011 15:24

Jag är en usel förlorare. Det finns ingen som helst anledning att låtsas om något annat. Tävlingsinstinkt finns i mitt och mina syskons DNA och vi överdoserades nog alla rätt kraftigt med den varan.


Det är inte en sida jag är alls stolt över. Vi kan skratta åt den och retas om den hemma men det är nog mer ett uttryck för självdistans och självinsikt än någon form av stolthet. Tro mig, det är inget att vara stolt över.


Ni som saknar denna gen kanske inte ens förstår vad det är som händer. Det är något som helt tar över en. Man vet med sig att man går för långt, någonstans i bakhuvudet inser man att man är ute på väldigt tunn is. Man vet hur ofördelaktigt man presenterar sig själv men frustrationen är för stor och söker utlopp.


Den tar olika uttryck vid olika tillfällen. Vid kortspel är det turens fel, i mina volleybolldagar var den väldigt introvert, jag skyllde bara på mig själv. ”Jag borde vetat att mina medspelare var för kassa för att ta den bollen och slängt mig själv” osv osv. Jag har aldrig givit mig på mina lagkamrater och skyllt på dem, däremot har nog motspelare fått en smäll då och då.


Men det håller sig inte bara på idrottsplanen. Min chef skrattar förundrat hur han kan trigga igång mig och elda på mig på jobbet genom att skapa tävlingar kring grejer. Jag blir 7 år igen och det blir på liv och död.


Detta gör att jag kanske har i viss mån större förståelse för andra som tappar humöret. Jag kan stundtals tycka att det är rätt befriande att se. I alla fall till en viss gräns. När man helt skamlöst skyller ifrån sig, blir våldsam eller på andra sätt går över gränsen upphör nog mina sympatier. Men en vanlig dos tjurskallighet och oviljan att förlora tror jag är en direkt nödvändighet för att vinna och lyckas.


Vad jag däremot inte alls kan varken sympatisera med eller ha minsta uns överseende med är dåliga vinnare. Petter Northug,  är en usel vinnare! Det finns ingen som helst anledning för honom att håna eller bete sig när han vinner idag. Det är inte ens hans jobb eller förtjänst som ligger bakom vinsten, han ska tacka Rönning främst som bäddade för det. Vinsten är hans, men Petter tar gärna alla cred för denna laginsats genom att se till att eftersnacket enbart kommer att handla om honom.


På något forum jämfördes han med Zlatan och hans kaxighet. Det går inte att jämföra. Zlatan är en dålig förlorare och gillar att vara diva helt klart, men vid vinst är han först med att lyfta fram andras prestationer och tona ner sin egna.


Hade du varit en dålig förlorare och det var det som drev dig i spåren, då hade jag gillat dig Northug. Det finns inget annat att säga än att du är en fantastisk skidåkare och sådana har jag all respekt för. Som människa är du dock beklagligt liten och en sämre vinnare har jag nog aldrig sett. Du drivs av att få andra att känna sig små och när du vinner finns det knappt ens någon glädje över vinsten eftersom det inte är det som är din drivkraft. Det är bara att beklaga att du aldrig kommer att få den respekten dina prestationer förtjänar tack vare total avsaknad av bonnvett.

Av Gunilla Olsson - 4 mars 2011 14:56

Kul att Sverige 20 år senare äntligen upptäckt den stora trenden "Soup in a Cup".


  


Tomatsoppa levde jag på som student i New York och det funkar helt klart även som yrkesarbetande i Stockholm vad det verkar.


Men nu har jag testat överkonsumtion av både te och soppa utan att halsontet visar ens tendens att ge med sig. Börjar kännas som att amputering är nästa steg.

Av Gunilla Olsson - 4 mars 2011 10:59

Tänk att man kan bli så lycklig över synen av grå asfalt dekorerad av grus. Jag njöt av den korta promenaden sista biten till jobbet imorse när jag för första gången på månader kände asfalt under skosulorna.


Gruset gör asfalten konstigt hal och fötterna känner sig ovant för, mer vana vid att parera för isfläckar numera. Varje steg känns ändå lätt, man vet att det är början på något nytt. Nu händer det! Mer och mer av vår stad och vårt land kommer nu framträda i takt med att snön drar sig tillbaka. Tillslut ligger vägar och trottoarer fria, redo att sopas. Tänk att vi bor i ett land där asfalt och bilar som sopar grus har kommit att betyda vår.


Vi klarade det än en gång! Passa på att ge era kollegor och familjer en high five denna dag. Vi är alla värda beröm för ännu en avverkad vinter. Ja jag vet att det med all säkerhet kommer bakslag, men det tänker jag strunta i just idag.

Av Gunilla Olsson - 4 mars 2011 08:36

Läste imorse att Rafael Edholm skiljer sig. Har absolut noll koll på honom utöver det lilla man sett i intervjuer och diverse lekprogram men har nog ändå fått intrycket att han är något av en manlig motsvarighet till bimbo. Finns det ett namn på sådana?


  


Min bild av honom får nog erkännas vara gravt färgad av en bimbo-roll han spelade i den fantastiska danska filmen Den Eneste Ene


   


(Den enda rätta) Har du av någon anledning missat denna pärla och din helg ännu inte är fullbokad så se den! En toksöt, rolig och charmig film. Vad kan vara roligare än att höra Rafael prata danska light med fejkad italiensk och äkta svensk brytning?


Bilden i tidningen visade tydligt att han fortfarande är en galet stilig karl. Efter att förra veckan fått ta en del feminist-smällar för att jag ansågs vara illojal mot kvinnosläktet så kanske jag har en del att vinna på att använda en nyskild Rafael Edholm som manligt kuttersmycke. Borde inte det balansera vågskålen? Det tåls att tänka på denna fredag.









Av Gunilla Olsson - 3 mars 2011 13:26

Jag hade ingen aning om att de prylar jag uttryckte vissa åsikter om i gårdagens inlägg hade så ömma tår. På något vis måste de hade meddelat resten av världens tekniska prylar att göra mitt liv surt på alla tänkbara vis.

Jag ser ingen annan förklaring till det faktum att jag första dagen åter på jobbet efter sjukdom möts av:

  • Icke-fungerande webb
  • Icke-fungerande g-server
  • Den fil där jag sen i September (och min föregångare i ett år innan dess) samlat allt mitt arbete och all data nödvändig för mitt arbete är spårlöst borta. Katastrof är bara förnamnet.
  • Inte ett telefonsamtal på hela förmiddagen visade sig bero på felkopplad telefon.

Jag ber om ursäkt. Jag tar tillbaka allt jag sa. Det är naturligtvis jag som gör fel. Jag borde vara mer precis när jag scannar mitt SL-kort, borde knäppa mitt bälte innan jag ens startar motorn, vrida på kranen så fullt att det skvätter över golvet och sist men inte minst visa spisen den respekten den förtjänar.

Snälla snälla acceptera min ursäkt och ge mig min välfungerande tekniska vardag tillbaka!

Av Gunilla Olsson - 3 mars 2011 08:34

Hörde en man och kvinna samtala igår. Hon bannade honom för att han hade för lite kläder på sig i kylan och påstod att hon när hon var yngre lätt hade kunnat ha strumpbyxor och kjol även kalla vinterdagar, men med åren är utseendet inte längre värt det priset. Hon kan inte ha varit många dagar över 30år men sa ändå att hon nu tillät sig själv känna efter och då blev det både långkalsonger och tjocka byxor.


Funderade lite över om jag höll med henne eller ej. Lite ligger det nog i det men jag har fortfarande kjol och strumpbyxor ibland även denna vintern så helt där är jag nog inte.


Förstår om ni finner detta totalt ointressant. Jag försäkrar er, inte heller jag dröjde vid tanken särskilt länge. Däremot blev jag påmind igen när jag idag såg en hurtig 60-70-åring ute och spatsera i en blå tjock jacka, grälla lila täckbyxor och en ärtgrön mössa.


Är det dit man är på väg när man väljer bort kjol och strumpbyxor kalla vinterdagar? Bäst att tänka sig för helt klart. Imorgon är det jag som har kjol på mig.

Av Gunilla Olsson - 2 mars 2011 16:30

Jag avskyr konflikter generellt. Är inte feg av mig vad gäller att ha en åsikt eller ta en ledarroll, men jag startar ogärna konflikter. Tar mycket hellre smällen själv än behöva konfrontera någon och ha ett obekvämt samtal.


Hur mycket jag än ogillar det så tycker jag ännu mycket värre om att bli utskälld av döda ting. Vår tekniska utveckling har lett till att fler och fler saker har åsikter om hur vi gör saker och ting. Problemet är att dessa döda ting inte förstår att ibland är det ett medvetet och inte ett felaktigt val. De går inte heller att resonera med. De bara högljutt beklagar sig.


Dessa är de döda ting jag ständigt lyckas få skäll av:

  • SL-spärrarna - Av någon anledning ska spärren alltid högljutt pipa med det talande krysset första gången jag lägger kortet mot läsaren. Det låter som att den skriker "acess denied" Alla runt omkring stannar upp och någon suckar bakom över klanten som inte bara kan gå igenom eller göra plats. Som att jag är en fuskare som hoppas kunna åka på gammalt kort gottar sig spärren åt mitt misslyckade försök, tills jag lägger samma kort mot läsaren ännu en gång och det då fungerar felfritt.
  • Bilbälte - Jag använder alltid bälte. Skulle aldrig falla mig in i att köra utan. Men! Mina föräldrar och två bröder bor i samma villaområde. Det händer att man ska göra ett snabbt ärende mellan husen och tar bilen. Då uppstår alltid kampen med det pipande larmet. Ibland känner jag mig trotsig och vägrar knäppa på det. Jag vet att det inte tar någon som helst tid men jag gillar inte att det har åsikter. Dessutom tjuter det mer och mer frenetiskt, så efter att ha irriterat mig hela kvarteret jag kört, blir jag tillslut så tokig på det att jag knäpper det i farten i sista kurvan och skriker "NÖJD?" till lampan som inte längre blinkar rött.
  • Min kran i badrummet - Vi har efter 6 år tillsammans hittat ett förhållningssätt till varandra och det är bara på riktigt kalla dagar jag råkar ut för kranens ovett numera. Den har dock inte samma tålamod med mina gäster. Den gillar inte när folk är obetänksamma och inte förstår att det är översta våningen av 7 och att det krävs visst tryck i rören om det ska orka hosta fram något vatten. Den gillar därför inte några försiktiga halvhjärtade vridningar på kranen utan kräver att man öser på för fullt. Då är han generös med vattnet, men annars stönar och stånkar han så att man tror att han ska väcka hela huset.
  • Mammas spis - Sist men inte minst på denna lista dyker den värsta lilla besserwissern av dem alla upp. Min mamma har ett fantastiskt kök som det hade varit en ren fröjd att laga mat i om det inte vore för den kinkiga spisen. Nog för att både micron och frysen också lever sitt egna liv. Men de nöjer sig med att försynt harkla för att uppmärksamma sitt missnöje. Det kan jag ha överseende med. Spisen däremot fungerar som en führer. Nåde den som ställer något på den som inte där hör hemma, råkar spilla vatten eller skakar stekpannan utanför avsedd plats. Hämnden är oförutsägbar och varierar mellan högljudda protester, otaliga blinkande symboler eller ren och skär strejk.

Jag ser fram emot nästa generation av prylar som jag vill kunna resonera med. I nuläget har de en orimlig makt över stämningen i relationen oss emellan.

Av Gunilla Olsson - 2 mars 2011 10:52

Det måste väl ändå sägas att den här reklamserien som går visar prov på icke anad självdistans och ödmjukhet. Den är fantastiskt rolig och gör mig till och med lite nöjd att jag bokade biljett med dem igår.



Det är bäst att passa på att säga några vänliga ord innan jag antagligen skriker i frustration strandsatt i Flemingsberg på fredag.

Skapa flashcards