Jag: Vi får ta och ses i veckan.

V: Ja vi kan gå och se den nya Pirates of the Caribbean om du vill se den.

Jag: Helt ärligt vill jag nog inte det.

V: Vilken tur, inte jag heller. Har bara sett första och det räckte.

Jag: Varför föreslår du en film du absolut inte vill se?

V: Jag tänkte att om du gärna ville se den kunde jag vara snäll och följa med.

Ja det var ju hemskt vänligt av V får ändå medges. Jag får tydligen vara försiktig med vad för signaler jag sänder ut dock. Folk kan få för sig att jag desperat längtar efter att se en film, så till den grad att de självuppoffrande får erbjuda sig att följa med. Detta till trots att jag aldrig nämnt eller ens faktiskt tänkt tanken att se den. Är det något jag gör i fler sammanhang eller ser jag bara ut som en pirat-tjej?

Mitt hjärta svämmar över när jag lyssnar på kollegor som pratar riktigt skön svengelska med internationella kunder.

Jag förstår att inte alla har perfekt engelska. Tycker absolut inte att man måste ha det. Jag roas däremot av de som envisas med att inte ens försöka utan helt enkelt pratar svenska med engelska ord.

De behåller sin satsmelodi, rytm och betoning helt intakt med främmande ord i munnen. Det är något väldigt rörande över detta. Med ens låter de så vilse, så svaga och så ur sin bekvämlighetszon. Jag tycker det är fint på något haltande sätt.

Det är sandalsäsong men en eftermiddag i riksdagen får även mig att strama till mig lite.

Vad jag ska göra i riksdagen? Jag hänger där ibland, kanske säga Nalin Pekgul ett sanningens ord eller två. Vi får se.

Ägnade kvällen igår åt min vän Ms c-uppsats. Eftersom jag själv inte har examen i retorik fick jag slita lite för att hålla isär, ethos, topiker och dygder samt Swedish Matchs tafatta försök att etablera eller kommunicera vardera.

Det säger sig självt att det är rätt döfött. Det är svårt att hålla fram Swedish Match som några samhällsförbättrare eller idealister på något sätt.

Jag kunde inte låta bli att än en gång slås av ironin i det faktum att de flesta rökare/tobaksnyttjare jag känner och aktivt umgås med är också de vänner jag har som ofta är uttalade miljöpartister eller väldigt vänster i sina åsikter. 

Nu ska ärligt sägas att jag inte gör anspråk på att detta är något vetenskapligt rikssnitt eller dylikt. Men ska vi generalisera kan vi väl konstatera att de flesta som bolmar på uteserveringarna till diverse vegancafér knappast röstade på Fredrik Reinfeldt.

Tobaksindustrin måste vara en av världens smutsigaste alla kategorier. Inte bara är produkten skadlig på alla sätt och vis utan även produktionen av densamme.

När kommer svanen-märkta, ekologiska, fairtrade cigaretter vara det som röks på vegancaférs uteservering? Ställer man inte sådana krav blir dubbelmoralen svår att ignorera. Den debatten kan jag sakna.

Jag skulle behöva lite mer av den här attityden generellt tror jag.

Jag gillar humor och fann en god dos av den varan på den här sidan i dagens Metro.

Jag älskar den event-ansvariga som med glimten i ögat slänger in den här annonsen 16 maj.

Det är ju inte direkt U2 som kommer på besök. Jag har svårt att tro att biljetterna sålde slut i samma stund som slussarna öppnades. Jag har inte hört om tältande människor på Djurgården som velat vara först vid luckan för att få händerna på en av dyrgriparna.

Slutsatsen måste därför vara att man vill retas med oss. Här har vi världens mest svältfödda folk när det kommer till ljus, sol och värme.

Äntligen har de hängt av sig vinterjackor, skrubbat bort den grövsta vinterhuden och suddat ut de mest plågsamma minnena om den långa vintern. Redan nu känns den lite avlägsen. Man börjar fråga sig hur farlig den egentligen kan ha varit. Man minns inte riktigt alla nyanser av kallt och börjar så smått förlåta sitt fäderneland.

Då bestämmer sig denna event-ansvarig för att påminna oss om Tomas Ledins visa ord, "sommaren är kort". Jag kan stundtals vara en cyniker men det var väl magstarkt även för mig. Däremot kan jag inte förneka att jag beundrar galenskapen och modet att våga leverera en käftsmäll i tryck på det sättet.

Jag har haft en period då jag varit fantastiskt uttråkad i allmänhet. Jag har inte med all vilja i världen kunnat entusiasmera mig för varken jobb eller fritid. Rättelse, jag har inte haft någon vilja att entusiasmera mig för jobb och fritid.

Jag har försökt hitta lite gnista i det arbete som jag vanligtvis faktiskt gillar. Att utföra det som vanligt och vänta på att glädjen och intresset ska komma på köpet. Taktiken har lämnat en del att önska.

Sen i förra veckan hände någonting. Jag började hitta en del case som krävde min omvårdnad och skötsel. Började faktiskt driva frågorna och kände att jag så smått var på rätt spår igen. Vad förändringen berodde på kan jag bara sia om, men den var påtaglig och välbehövlig. 

Idag kom kvittot jag väntat på. En ofrivilligt sen kväll igår tack vare bröderna P och H resulterade i knappa 5h sömn. Jag borde ha huvudet fullt av ursäkter för att inte orka just idag. Ändå finns det där. Klippet i steget, skärpan i sinnet och skrattet i rösten. Jag är mig själv.

Jag gillar när folk tänker till. När en gammal kär produkt eller förpackning förbättras med små justeringar.

Sådana här revolutionerande framsteg kan göra mig barnsligt glad. Vad kan jag säga, jag är en enkel tjej.