Alla inlägg under maj 2011

Av Gunilla Olsson - 13 maj 2011 08:38

Är ni skrockfulla kära läsare? Idag är det nämligen fredag den 13e.


Jag är egentligen inte det minsta skrockfull och eftersom jag dessutom är född den 13e så har jag tvingats förlika mig med att milstolpar emellanåt inträffar fredag den 13e. Jag döptes fredag den 13e utan att drunkna och jag fyllde 30 på fredag den 13e utan någon större dramatik.


Därför blir jag inte rädd när dagen inträffar utan snarare förväntansfull. Jag förutsätter att dagen ska föra med sig något extra och på ett eller annat sätt utmärka sig bland andra dagar. Jag känner hur det pirrar lite extra i magen. Det kan vara kurrningar eftersom jag hoppade över frukosten, men jag är tämligen säker på att det är pirrningar. Vad ska denna fredag föra med sig?



Av Gunilla Olsson - 12 maj 2011 16:11

Min dag har helt klart gått i hårets tecken på helt oväntade sätt.


En extra halvtimme i sängen imorse resulterade i otvättat hår och nödlösningen tofs. Det skulle visa sig att jag trots allt kom lindrigt undan på hårfronten.


Vid morgonmötet presenterades under stort jubel att vi vunnit vadet med Norge-kontoret och att deras chef samt ekonomichef nu skulle tvingas spatsera i färgat hår en vecka. Det lutar åt sverigefärgerna under 17 maj.


Men tro det eller ej, hårtemat slutar inte där. Dagen är som en välskriven hollywoodfilm och då vet ni precis som jag att temat sätter sig först vid tredje upprepningen.


Nu har jag nyss beskådat hur en av våra gästande leverantörer blivit rakad då vi överträffade hans förväntningar för dagen och han därför stod som vadets förlorare. Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om hans fru som släppte iväg honom med stiliga grå tinningar och får hem honom helt kal.


Jag kan inte heller låta bli att tycka lite synd om er som inte får jobba på ett riktigt lika galet kontor.



Av Gunilla Olsson - 12 maj 2011 12:51

Jag längtar efter hockey VM 1992. Jag minns hur det slutade ändå känns det många gånger intressantare än det som nu pågår.


Varför har de överexponerat hockeyn så till den grad för oss att vi inte ens kan låtsas vara intresserade under VM?


Jag älskade hockey när jag växte upp. Det kändes alltid som att världen stannade för att titta på giganternas kamp på isen. Den känslan är väldigt avlägsen numera.


Nu har Tre Kronor gjort det som förväntades och har tagit sig till Semin. Jag tar det som min cue, det är nu jag kliver in och försöker finna den där känslan som så naturligt infann sig 1992. HEJA SVERIGE!

Av Gunilla Olsson - 12 maj 2011 09:11

Oj, vad han var fin den lilla grabben. De nyblivna föräldrarna ville rätt omgående ha mina synpunkter på vem han var lik, men jag var fullt upptagen med att beundra helheten. Var inte alls redo för en sådan detaljgranskning.


        


Efter en stund gled dock filten åt sidan och med ett skratt kunde jag åtminstone konstatera att han har sin mammas tår.


 

Dessa långa tår blev legendariskt ökända som ”slangarna” i familjen under en bilresa ner till Spanien. Då konstaterades det att illa klippta tånaglar, på en fot skapt som denna, nådde att rispa vem som helst, när som helst, var som helst i bilen”

Av Gunilla Olsson - 11 maj 2011 13:50

Har ni tänkt på hur otrolig kort duglighetslängd en banan har? Det känns ibland som att det handlar om minuter mellan att en banan är aningen för grön och obehagligt träig mot tungan tills att skalet blir helt gyllengult och den istället blir mjölig och mosig mot gomen. Nästan som att den mognar i samma takt som att man äter.


En banan är som godast när den är välkyld, ja varför inte halvfryst, har aningen grönt kvar i skalet och ger det där lilla nödvändiga tuggmotståndet som gör att det inte känns som att man äter barnmat.


Hittar man en perfekt banan så vet man det med en gång och då är det den bästa av frukter, men dessa stunder är sällsynta. Man får nästan stå vakt utanför kylen för att inte missa när dugligheten infinner sig och stannar för blott en kort stund.

Av Gunilla Olsson - 11 maj 2011 08:35

Med lite hjälp på traven bestämde sig tillslut lillasyster Us bebis för att titta ut och jag har blivit moster igen.


Senast jag blev det till en liten pojk var nu snart 14 år sen så det var på tiden.


Teorin har varit att bebben inte riktigt vågat komma, då familjen haft vissa synpunkter på allt han hittat på redan under graviditeten. Det ska läras i tid att man får ta konsekvenserna av sina hyss och han var uppenbarligen oroad över just detta och tyckte därför att det var tryggast att ligga kvar.


Jag tror han kommer att inse att vi sällan är långsinta, så det är bara att busa vidare.

Av Gunilla Olsson - 11 maj 2011 08:20

Som jag tidigare nämnt har vi i familjen en bokklubb. Maj-boken är det syster C som har fått välja och på schemat står.


 


Både syster C och jag, familjens bokmalar, har undvikit den lite trots alla hyllande superlativ i diverse recensioner. Får se om den kan positivt överraska oss.


Det som gjort mig lite tveksam är min erfarenhet av Paulo Coelhos Alkemisten. Jag vet att många tycker att jag nu hädar, men jag tyckte inte om den!


Den ska vara så livsomvälvande och på något vis lära oss om livet, godhet och få oss att tänka över existensiella frågor. Den öppnade inte mina ögon och tillförde mig inget. Kanske är det att jag är uppvuxen i ett hem där andlighet och existensiella frågor alltid har stått i centrum som gör att det ytliga försöket inte kunde ersätta "the real deal" som jag redan har och alltid har haft i mitt liv.


Kan gilla andra böcker som berör detta men Alkemistens sagoform förenklade det hela och gjorde det lite för naivt för mig.


Av någon anledning har jag kommit att placera in Berättelsen om Pi i samma fack. Antagligen helt felaktigt men det återstår att se. Idag ska den börja läsas. Haka på vetja!

Av Gunilla Olsson - 10 maj 2011 19:46

Jag såg inte "Kvällen är din" som hade premiär i helgen. Mysig svensk tv-underhållning är inte riktigt min grej så jag undviker körslaget,sommarkrysset, minuten, lets dance och dylikt. 


Showen har ju dock marknadsförts rätt tokhårt och det är svårt att undvika att få viss inblick oavsett. Vad jag förstår av en artikel i aftonbladet fick en 10-årig tjej träffa sin idol Justin Bieber. Artikeln handlar inte om deras möte utan det faktum att Bieber sen twittrade om det. Folk twittrar ju om att de ska borsta tänderna så varför inte detta. Men det här citatet tar väl ändå priset.


 


Jag vill att ni smakar på orden "världens största manliga popstjärna" en gång till. Om vi blundar för det faktum att Bieber är en pojke, en snorvalp så är det väl ändå häpnadsväckande.


Låt mig se om jag har förstått det här rätt. Erik Sidung tar alltså Michael Jackson, Justin Timberlake, Robbie Williams, Usher osv osv i beaktande och titulerar sen Bieber som den störste av dem alla? Jag vill bara gråta!

Skapa flashcards