Direktlänk till inlägg 22 juni 2011
Det är Wimbledon-tider. Förra året så här års befann jag mig i London för några av mitt livs mest kaotiska dagar. Tänk allt som kan gå fel med en stor grupp tonåringar i ett hett, turistfyllt London och gångra sen det med 10 så kanske ni börjar närma er den katastrofnivå vi befann oss på.
Det var dock bara de sista dagarna av en annars helt underbar tid i Torquay som språkrese-ledare. Bara att läsa Wimbledon-nyheter får mig att intensivt längta tillbaks till Torquay så att det gör ont i hela mig.
Samma dag som den känslostormen förs till ytan ser jag också att Malta försöker locka Stockholms tunnelbaneresenärer. Dit gick språkresan året innan dess.
Tror bestämt jag behöver ut och resa. Med eller utan tonåringar den här gången.
Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...
Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår. Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...
Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg. Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...