I förra veckan tänkte jag skriva ett inlägg om ett i-landsproblem. Jag avstod dock för att jag kände att begreppet är så otroligt tröttsamt. Sanningen att säga så kan väl alla problem som inte handlar om liv eller död avskrivas som i-landsproblem och det känns lite orättvist.

På något sätt trivaliseras då de saker vi i detta hörn av världen brottas med. På något sätt blir de mindre verkliga. Missförstå mig rätt, jag är helt för perspektiv. Man kan alltid tänka på de svältande barnen i Afrika och jag försöker inte på något vis trivalisera deras verklighet heller. Jag bara tror att problem är och måste få vara relativa.

I samma veva roade jag mig med att läsa om Erlend Loes "Blåst" Det är hans första bok och jag har inte läst den sen den kom. Det var kul att se råmaterialet till författaren han skulle komma att bli när jag läste den med nya ögon. Men det får jag spara till ett eventuellt annat inlägg. Han gladde mig med att bekräfta mina tankegångar angående i-landsproblem dock.

För er som känner både mig och Loe är det nog rätt uppenbart att vi är oeniga i de flesta stora frågor. Men jag är så oerhört förtjust i honom att jag vill gärna tro att det är i de små vardagliga reflektionerna vi möts, det faktum att han inte känner till min existens till trots. Därför är det av honom jag allra helst vill ha bekräftelse. Och det fick jag!

"Det är långt att gå och jag säger det till henne. Att jag tycker att det börjar bli förfärligt långt. Marianne nickar bara. Vi ska vara glada för att det inte är sommar och åtskilliga värmegrader, säger hon. Jag säger att det måste vara tillåtet att klaga över en situation utan att man absolut måste tänka på vad som kunde ha gjort den värre. Allt kan alltid bli värre, säger jag, men det är inte alltid det är meningsfullt att tänka på det. Och dessutom har jag inte sagt att jag tycker alltihop bara är besvärligt. Det är på det hela taget ett ganska anspråkslöst klagomål jag kommit med. Så pass måste hon kunna acceptera"

Amen Loe!

Det är helt ok för mig att irritera mig på att Mix-megapol appen till min iphone börjat strula sig och kopplar ner sig säkert 4ggr varje morgon på väg till jobbet. Nej, det är inte för att jag tappar täckning, den bara stänger av. Det är ingen stor grej men det stör flytet i min läsning av Loe och andra genier när jag måste ner med handen i väskan och starta igång den igen. Jag hävdar härmed min rätt att gnälla!

 

Cecilia

12 juli 2011 14:04

Nog för att man kanske inte ska gnälla för allt och va en riktig "gnällspik" men liite gnäll då och då är helt klart befogat - tack! Jag tar tillbaka min facebook-status! Blä för att vara förkyld!! ;)

http://alltjagskullevilja.blogg.se

 

maggis

13 juli 2011 11:12

Oh ja! Allt jobbigt behöver inte vara stort och katastrofartat. Och jag förstår dig, hade samma problem när jag lyssnade på P3 för ett tag sen. Otroligt irriterande faktiskt!
Jag funderar faktiskt på att gå tillbaka till frisören förresten, jag må vara lite konfrontationsrädd men jag vill ju vara nöjd med mitt hår!

http://www.maggissen.blogg.se

Gunilla Olsson

14 juli 2011 11:44

Jag gillar inte heller konfrontationer men därför man ska passa på som kund. Det är enklare än privat :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Min mor ringde mig upprörd med detta nyhetstips och bad mig blogga. Jag får emellanåt tips liknande detta men skriver helst när jag själv reagerat på något. Kunde inte riktigt blunda för detta dock då idiotin är så hög att jag bara vill skri...

Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...

Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår.   Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...

Jag minns vilken chock det var 7 september 2011 när nyheterna kablades ut att Stefan Liv tillsammans med sina lagkamrater omkommit i en flygolycka. Vilken oerhörd tragedi. Trots att jag inte kände Stefan personligen, utan bara likt alla andra som rör...

Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg.   Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...