Hade vännina H över på middag i tisdags och bjöd på barnens och kanske även min favorit, köttbullar med mos och gräddsås.

Jag trodde i många år att jag inte gillade potatismos. Det var bara för att jag aldrig smakat mitt eget. Det är ju asgott! Vill ni bjuda mig på middag och mos en dag, så kommer jag gärna om jag får göra moset.

Nu till saken. Jag fick en del köttbullesmet över som jag i all husmoderlighet tänkte ta tillvara på idag. Jag fick den brillianta ideén att ge mig på en favorit från barndomen. Ja ni vet på den tiden då jag inte gillade mos. Något vagt minne hade jag av att mamma la köttbullesmet på en smörgås och stekte hela mackapären för att sen i färdigt format kalla den för Parisare. Av någon anledning var de omöjliga att särskilja från Fattiga Riddare. Inte smakmässigt men namnmässigt då de både defacto var stekt bröd.

Visst låter det som hittepåmat? Men jag kollade med lillasyster U och hon hade kommit att tänka på dem häromdagen hon med. En snabb googlesökning berättar ju dessutom att det faktiskt finns recept och annat som gör rätten fullt legitim. Rödbetor ska tydligen hackas i smeten också tycker receptförfattarna, men de serverade mamma alltid vid sidan, och duger det åt henne duger det åt mig.

Jag kommer på mig själv att se fram emot kvällens måltid bara delvis för att den innehåller Parisare men mest för att de ska förtäras med stekt ägg som tillbehör.

Blir inte de flesta maträtter som serveras med ägg i någon form magiskt goda?

Spenatsoppa med ägghalva

Carbonara med äggula
Laxtoast med pocherat ägg

Till och med en tråkig pyttipanna blir ju tokgod med ett krämigt perfekt stekt ägg.

Vilket jättelångt inlägg för något så här totalt ointressant som mina middagsplaner. Men jag behöver komma in i skrivandet igen så jag låter bli att redigera ner det.

För er som inte orkade läsa så har jag full förståelse. Det räcker som så ofta annars, att bara titta på bilden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Min mor ringde mig upprörd med detta nyhetstips och bad mig blogga. Jag får emellanåt tips liknande detta men skriver helst när jag själv reagerat på något. Kunde inte riktigt blunda för detta dock då idiotin är så hög att jag bara vill skri...

Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...

Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår.   Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...

Jag minns vilken chock det var 7 september 2011 när nyheterna kablades ut att Stefan Liv tillsammans med sina lagkamrater omkommit i en flygolycka. Vilken oerhörd tragedi. Trots att jag inte kände Stefan personligen, utan bara likt alla andra som rör...

Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg.   Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...