Direktlänk till inlägg 30 januari 2013

Hellre ensamstående med tre barn än i eget sällskap

Av Gunilla Olsson - 30 januari 2013 19:39

Att köra hem själv från Göteborg är i allmänhet ingen match. Jag laddar upp med några podcasts, en flaska vatten och spotify har jag ju alltid med mig så jag är good to go. En gång stannar man och äter eller tar något i farten, i samband med det tankar man. 


Det är en resa som jag gör nästan två gånger i veckan. Åker jag inte hem, åker jag bort, åker jag inte från Göteborg är det Malmö eller Kalmar. Sträckan och riktningen kan variera men avståndet är i stort detsamma. 


Idag var första gången jag gjorde resan ensam sen 5 januari. För er som inte vet så började jag året med en bilolycka. Jag blev påkörd bakifrån på motorvägen och både jag och bil fick en rejäl smäll. Rygg och nacke har inte riktigt tillåtit mig jobba som vanligt utan jag har ställt in längre resor, lagt in mer luft än vanligt i schemat och försökt lyssna när kroppen sagt ifrån. Den här veckan ville jag börja på allvar dock och körde neråt redan i förra veckan då jag hade några möten i Jönköping. Som sällskap i bilen hade jag min vän S som underhöll med så deprimerande musik att öronens upplevelse var långt mycket mer smärtsam än ryggens. 


Två nätter i Jönköping och sen avverkade jag och min vän K sista sträckan för en helg i Göteborg. S och K hade redan vänt hemåt när jag idag begav mig. 


Nu när jag är hemma ca 10h senare är det svårt att tänka sig att det verkligen bara var jag i bilen. Att alla dessa stopp och avvikelser var för min skull och inte för ett baksäte fullt av rastlösa småbarn. Tro mig, hade föredragit deras sällskap framför mitt eget idag. 


Min kropp har aldrig tyckts behöva mer sömn och den har heller aldrig tyckts sova så uselt som de senaste veckorna. Jag inbillar mig att det är för att den kräver mycket mer energi i vaket tillstånd för att hålla smärtor borta än vanligt. Eller så har jag helt enkelt inte kommit ur julkoman och in i normaltempo igen. Jag tog mig till Ulricehamn innan jag hade att somna bakom ratten eller stanna för en powernap att välja på. 


En himmelsk kvart senare tog jag mig till Jönköping och mitt lunchmöte med några kunder. Redan där och då borde jag ha anat oråd inför resten av resan. Vi brukar skoja om folk som kör så långsamt från Jönköping att de behöver övernatta i Borås på väg till Göteborg. Plötsligt var jag en av dem som tog sovpaus samma sträcka. 


Jag ska inte tråka ut er med alla detaljer men det var tankstopp, depåstopp 1 som fick avbrytas och ersättas av depåstopp 2 då min vän D fick möta upp i Linköping eftersom min rygg inte tillät mig att själv mäta lufttrycket, lite stros och socialiserande i samband med det, innan en stund körandes igen, matstopp, körning och sen en magiskt skön powernap igen, innan jag slutligen tog mig hela vägen hem. 


Om det här är nya normen kommer jag ha långa arbetsdagar och arbetsveckor framöver. Nästa resa lånar jag gärna med mig ett par syskonbarn att skylla alla dessa pauser på. Ge mig några med små blåsor, hungriga magar och mycket spring i benen så är vi nog på helt samma nivå vad gäller restakt. 

 
ANNONS
 
Ingen bild

Nettan

30 januari 2013 22:43

Det låter som en klar beskrivning av min Niklman
:-)
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Gunilla Olsson - 24 juni 2013 21:34


    Min mor ringde mig upprörd med detta nyhetstips och bad mig blogga. Jag får emellanåt tips liknande detta men skriver helst när jag själv reagerat på något. Kunde inte riktigt blunda för detta dock då idiotin är så hög att jag bara vill skri...

Av Gunilla Olsson - 22 maj 2013 20:34

Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...

Av Gunilla Olsson - 6 maj 2013 22:28

Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår.   Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...

Av Gunilla Olsson - 2 maj 2013 22:40


Jag minns vilken chock det var 7 september 2011 när nyheterna kablades ut att Stefan Liv tillsammans med sina lagkamrater omkommit i en flygolycka. Vilken oerhörd tragedi. Trots att jag inte kände Stefan personligen, utan bara likt alla andra som rör...

Av Gunilla Olsson - 2 maj 2013 22:27

Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg.   Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se