Jag ber redan nu om ursäkt till alla er som förväntar sig att jag idag träder in i bloggvärlden igen med buller och bång, med fjädrar och paljetter och dunder och brak. 

Här sitter jag en urlakad version av mig själv och funderar på vad jag i hela friden har givit mig in på. En sån dag är det helt enkelt. Och gissningsvis kommer det finnas ett antal sådana dagar under de 100 som ligger framför mig. Men visst vågar vi tro och hoppas att det kommer finnas även andra dagar. Dagar då livet leker, fötterna dansar och  tankarna sprudlar. 

Jag kan uppriktigt säga att jag saknat att blogga. Men jag har samtidigt inte känt att jag haft en infallsvinkel stark nog att motivera mig att sätta igång igen. Tankarna har spretat åt alla håll och blivit allt och inget. Någonstans mitt i allt det där måste jag ha glömt en av de finaste komplimangerna denna blogg fick alldeles i sin linda då Cecilia hörde av sig och berättade att det var just det som inte bara tilltalade henne med den utan också motiverade henne själv att börja blogga. "Efterhärmning är den bästa av komplimanger" slogs det fast i Anne på Grönkulla. Och vi vet väl alla att det som sägs i Anne på Grönkulla kan vi ta för sanning.

Jag ser därför fram emot en spretig vår. En salig blandning av högt och lågt precis som vanligt. Vi kommer att behöva skratta åt förslag som köttskatt, tv-avgift på surfplattor och andra dumheter. Vi kommer att emellanåt behöva frossa i nöjesmedia, skvaller och stundtals driva med både mig, familjemedlemmar och folk i min närhet. Räkna med att vi kommer rasa både en och två gånger också när skäl ges till det. Ingen går säker. Blogg 100 är officiellt igång!

Välkomna ombord!