Mina knän började bråka med mig redan på mellanstadiet. Det tog ytterligare ca 10år innan jag gav dem rätt och slutade jaga bollar i olika former på olika planer. Det tycktes göra dem nöjda och vi har levt i harmoni sen dess.

Nu har jag och min sjukgymnastik efter olyckan satt dem på prov intensivt och harmonin är som bortblåst. Det är utan överdrift krig. Och det är verkligen inte jag som vinner.

Sätter sig knän på tvären har man inte mycket att sätta emot. Köra bil blir en utmaning, gå blir övermäktigt och rörelsen från stående till sittande eller tvärtom en ren pina. Håll er vän med era knän mina vänner. De är bra att ha på sin sida.

För oss vet jag inte om det finns någon återvändo. Jag kan råka vakna och ha gnagt av mig benen i ren desperation att skapa lite distans mellan mig och knäna. Att gräla som vi gör just nu och ändå behöva dela säng känns som ett hån. En natt på soffan hade nog gjort dem gott.

 

C

20 mars 2013 22:11

Är det verkligen meningen att kroppen ska må sämre när man har varit hos sjukgymnasten? Gör hen rätt liksom? Vad säger hen att det beror på?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Min mor ringde mig upprörd med detta nyhetstips och bad mig blogga. Jag får emellanåt tips liknande detta men skriver helst när jag själv reagerat på något. Kunde inte riktigt blunda för detta dock då idiotin är så hög att jag bara vill skri...

Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...

Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår.   Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...

Jag minns vilken chock det var 7 september 2011 när nyheterna kablades ut att Stefan Liv tillsammans med sina lagkamrater omkommit i en flygolycka. Vilken oerhörd tragedi. Trots att jag inte kände Stefan personligen, utan bara likt alla andra som rör...

Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg.   Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...