År 2000 gick jag på Pace University i New York.

Det låg vid foten av Brooklyn Bridge och vid andra foten av den låg det studenthem där jag bodde. En vacker dag hoppade man därför tunnelbanan och unnade sig en promenad över med magnifik utsikt.

Så såg det ut på den tiden. Där finns mina tankar idag.

Vaknade imorse med så uppumpat självförtroende som bara väldigt berusade kollegor kan ge en på en lyckad kick-off. 

Som nykter på en sådan tillställning är det bara att tacka och ta emot när lovorden kommer. 

Man ska inte fundera så mycket på äktheten, inte skylla det på alkoholen utan bara passa på att känna sig välförtjänt. 

Med det i ryggen beger jag mig strax till Globen för att inbjuda andra att söka anställning och delta nästa gång det vankas kick-off. Alla sugna på ny karriär är välkomna förbi och lovord uppmuntras från nykter som onykter.

Kan det verkligen vara så att man de dagar man tar riktigt höga klackar på sig alltid går dubbelt så många steg olämpligt nog? Dumt i så fall!

Hur kan det komma sig att min tunga älskade västerbottenlådan jag åt till lunch medans min mage nu protesterar högljutt? Kan två samarbetande organ verkligen ha så olika åsikter om något så anspråkslöst? Verkar hemskt onödigt!

Sånt funderar jag på fredag eftermiddag strax innan kick-off ska köra igång här. Vad finns i era tankar?

Idag känner jag mig mer som en jönköpingsbo än vad jag gjort på över 10 år.

Idag hade jag allra helst stannat under täcket, läst Jönköpingsposten, ätit kebabpizza och frossat i de ofattbara nyheterna, samt gamla youtubeklipp med en levande Stefan Liv.

Precis en sån dag är det idag.

Allvarligt talat ICA! Har ni tappat precis allt omdöme? Skärpning!

Låt mig gissa, imorgon är det en manlig medarbetare i ett tafatt försök att trots allt verka någorlunda jämställda. Han beskrivs väl som tillfredställande, pålitlig och mumsig.

Jag tror jag precis kräktes lite!

Är det bara jag som inbillar mig eller kommer det en hel våg med filmer på samma tema? En film där några träffas och inleder en så kallad "casual" relation.

Naturligtvis är den dömd att misslyckas och i filmerna jag pratar om är det killen som trillar dit och blir hopplöst kär. Han vill på alla sätt se till att det blir allvar med, men av olika skäl vill hon inte binda sig.

Det började vad jag kan erinra mig redan 2005 med

Men har nu bara senaste året följts upp med

Är det en motreaktion till alla de filmer vi sett i alla år om egentligen helt perfekta kvinnor med både utseende, intelligens och charm till sin favör, som målas upp som misslyckade då man filmar dem ensamma i soffan med en glassbytta i knät eller socialt klumpiga då de trampar i klaveret på ett eller annat sätt. Inga allvarliga misstag, man måste fortfarande tycka om dem, bara lite lagom tafatta.

Jag håller med om att Bridget Jones-prototypen kanske sett sina bästa dagar, men är verkligen det här det bästa alternativet?

Istället ska vi nu se kvinnor som väljer ensamhet och håller allt och alla på avstånd tills killen envis nog att bryta ner hennes försvar dyker upp.

Jag vet inte om det känns mer politiskt korrekt Hollywood men för mig känns bilden av den känslokalla, självständiga singelkvinnan lika tröttsam som den desperata och trånande hjältinnan.

Jag vet inte hur det är med er men jag har misstänkt det ett tag nu. Ledtråden var väl att det i varje gatuhörn finns en korvkiosk som sadlat om till Thai.

Nu är det i alla fall bekräftat och Metro håller med.

Jag gissar att jag inte är ensam om att ha flyttat hem efter tid utomlands och känt visst missmod över utbudet på hämtmat i vårt lilla land. Jag har därför välkomnat sushi, och thai som godare och nyttigare alternativ till annan snabbmat.

Dumplings är väl nästa grej på väg att bli etablerat på allvar men sen har väl Asien gjort sitt eller vad säger ni? Vad önskar ni se härnäst?

Får jag en röst längtar jag allra mest efter bra mexikansk street food. Om någon nu på fullt allvar tänker föreslå TacoBaren så får ni se er om efter en annan blogg! I övrigt är jag dock öppen för alternativ och förslag.

CityDental måste verkligen ha världens mest politiskt korrekta rekryterare. 

Jag gissar att någon med riktigt kinesiskt utseende har goda chanser till anställning inför nästa affisch.