Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Gunilla Olsson - 23 augusti 2011 19:45

Jag försöker att stödja svensk film. Den har blivit oändligt mycket bättre och ibland hittar man helt klart något som berör i det enkla och ofta avskalade berättandet.


Men när Metro presenterar "Höstens svenska filmpremiärer" och "Svensson, Svensson- i nöd och lust" samt "The-Stig-Helmer story" finns med i line-upen blir jag bara så tom och dyster.

Av Gunilla Olsson - 23 augusti 2011 16:40

Minns ni hur magiskt det brukade vara med friidrott?


       

Önskar jag hade mer längt till Friidrotts-VM som börjar i helgen.

Av Gunilla Olsson - 23 augusti 2011 10:59

Varje sommar får jag för mig att jag tycker att det är mysigt att spela minigolf. Denna villfarelse inträffar allt som oftast när jag befinner mig i Göteborg vid Slottsskogen.


Jag borde vid det här laget lärt mig att jag inte alls gillar minigolf. Att jag redan vid 3de hålet suckar över mitt usla närspel och önskar att pinan vore över.


Visst ibland överträffar man sig själv. Vid Flaten fick jag för ett antal år sen på en riktig drömsving när jag skulle ta mig upp för den långa backen som tycktes gå i 90 graders vinkel. Min vän G sörjde den förlusten. Det var mer än hans manlighet klarade av. Han "golfspelaren" borde ha triumferat. Men det var ju just bara en lyckoträff. Det finns inte en chans i världen att jag någonsin kommer göra om den och min minigolfkarriär borde därför ha slutat där, på topp.


Eller så har jag helt enkelt misstagit detta för ett enkelt sommarnöje när jag borde hanterat det som en materialsport.

I Metro idag läster jag att VM-spelarna "förvarar bollen i en strumpa innanför byxorna för att den ska hålla rätt temperatur och egenskaper."


Kanske kan jag och minigolfen försonas trots allt. Om det inte krävs mer än en strumpa och ett par byxor för att jag ska börja gilla bollens egenskaper kan det vara värt att ge minigolfen en sista chans.

Av Gunilla Olsson - 23 augusti 2011 08:37

Studsade in glad som en lärka på jobbet idag. Äntligen skulle jag få bolla den geniala idé jag närt under semestern med chefen. Jag var relativt övertygad att han likt jag skulle börja studsa på stället av entusiasm och kora mig till den smartaste anställda genom tiderna.


Vi utbytte de vanliga artigheterna först. Småpratade om semester, väder och annat som hör till. Klappade oss själva lite på axeln över de bra deals som vi lyckats stänga semestern till trots.


Tillslut kunde jag inte hålla mig längre. Jag var tvungen att berätta om min brillianta plan som jag ville sjösätta. Jag hann inte säga fler än några nyckelord innan han började asgarva och säger:


"Det är helt sjukt, jag fick precis samma idé igår."


Han går och hämtar en post-it från sitt bord och mycket riktigt. Där står nyckelorden jag precis bubblat ur mig.


Jag vet inte om det gör idén mer genial eller mindre när vi båda kommit på den. Det lämnade i alla fall oss båda helt paffa. Den är så olik sättet vi jobbar på nu. Den är verkligen helt ny. Den är djärv och den är innovativ. Hur i hela friden kan den inte vara unik?


Behöver jag säga att jag och min chef klickar rätt bra? Att vi båda gynnas av att ha varandra som bollplank. Ibland lite väl bra vad det verkar.


Tittar fortfarande misstroget på hans post-it, som numera bor på mitt bord. Lite väl långsökt att misstänka att han bläddrat i mitt välfyllda kollegieblock med tankar i min frånvaro och hittat min korta anteckning. Genialitet är tydligen helt enkelt smittsamt.

Av Gunilla Olsson - 22 augusti 2011 12:00

Jag anser nog att mitt ordförråd är relativt välfyllt och att mina stavningskunskaper är adekvata. Men jag precis som alla andra snubblar ibland.


Min teori är att alla har ett eller ett fåtal ord som de av någon anledning inte ser rätt framför sig. Jag pratar inte om fingrar som slinter eller misstag som görs i all hast. Jag pratar om ord som konsekvent blir fel av en eller annan anledning.


Mina ord är "överens" och "ingredienser". De blir lätt "överrens" eller "ingridienser". Nu vet jag om detta och stannar upp lite extra när jag använder dem. Jag skäms över att medge att jag trots det ibland blir konfunderad och behöver googla snabbt.


Någon annan som har ett erkännande att göra? Jag kan väl inte vara helt ensam om detta fenomen?

Av Gunilla Olsson - 22 augusti 2011 07:26

Hur skönt det än är att vara ledig så har jag faktiskt längtat lite efter att starta upp Q3.


Några affärer har trillat in under sommaren som jag väntar på att prisas av chefen över. Dessutom har jag en alldeles brilliant idé om jag får säga det själv och har varit otålig att bolla den med honom. På det stora hela låter väl det som ingredienser till en lyckad första dag på jobbet?


Men det blir en dag hemma idag istället. Har varit sänkt större delen av förra veckan och är visserligen tio resor bättre idag äntligen men behöver en dag till för att hitta formen. 


Har ni filmtips att fördriva tiden med?

Av Gunilla Olsson - 21 augusti 2011 15:00

Vad glad jag blev att en av mina FB-vänner kommenterade tallriken istället för ägget när jag la upp följande bild.


 

Den stod framme på bänken eftersom den var det senaste tillskottet i min samling av samma servis. Mamma hittade äntligen en mattallrik på loppis och köpte med den hem.


Jag gissar att jag inte har många porslinsnördar till läsare och tur är väl det. Sådana ska vi nog hålla borta härifrån. Men det tåls ändå att sägas att det här är min älskade Arabia-servis. Kosmos heter den.


Den var i många år skäms-servisen hos familjen Olsson. Den stod gömd i ett skåp. Mamma och Pappa hade fått den i någon typ av förlovningspresent och aldrig riktigt tagit den till sitt hjärta.


Inget av syskonen som flyttade hemifrån innan mig ville heller ha den. Därför blev det jag som snodde med den. Önskar jag kunde säga att det var ett tecken på god smak och ett öga för potentialen i den. Jag nödgas nog erkänna att det snarare var i ren desperation dock. 


Åren gick och den där servisen växte på mig. Jag njöt av att servera te och scones på den. Började leta extra-delar och förstod först då att den var värd lite pengar och hade ett samlarvärde.


Visste inte att den slutat tillverkas 1971 när jag tvingade en stackars arbetare på Duka ringa tillverkarna i Finland och fråga om det verkligen inte fanns delar kvar på fabriken. Arbetaren skämdes mer än lovligt och jag började leta delar på tradera istället. Utökade med glöggset, äggkoppar och andra strödelar.


Jag har sett servisen på Nordiska museet i en monter och på loppisar dyker den ibland upp. Nu finns det nog några syskon som önskat att de var lika desperata som jag var och istället hade fått den med sig. Jag brukar vara generös men just den kommer jag aldrig släppa ifrån mig.


Däremot bjuder jag som sagt gärna på scones och te kära läsare. Känner ni för att fira in hösten på en Arabia servis i Johanneshov är det bara att höra av sig!


Av Gunilla Olsson - 21 augusti 2011 09:22

Tydligen har brorson A gjort sitt första skådespelar-gig knappt 2 år gammal. Tydligen är han vad jag kan förstå den mest talangfulla barnskådisen sen dessa erövrade världen:


     


Två år kan tyckas lite sent att börja bidra till hushållskassan men är ett bättre resultat än många av övriga syskonbarn har att uppvisa.


Inte för att det saknas talang. Vi har Eric Saades 5-åriga klon som kan klä sig och dansa som Eric bättre än Eric kan själv. Vi har 7-åriga trollkarlen L som om man får tro hennes lillasyster kan göra de mest fantastiska tricks.


Vi har ett helt gäng pengahungriga och businessdrivna flickor som säljer leksaker, bakverk och egentillverkade parfymer i hopp om att hitta sin kassa-ko. 


Problemet som jag ser det är att de tänker för småskaligt. De är nöjda med att nå familj och grannar som målgrupp. De engagerar sig inte i en större exponering och därmed uteblir pengarna.


Ska vi den äldre generationen som slitit länge nog nu kunna dra oss tillbaka om rimligen 10 år behöver vi helt enkelt få upp farten på dessa små entreprenörer. 


Kanske ligger det på mig att skapa en agentur, att samla dem alla under ett och samma tak. Jag är rädd för att deras föräldrar är lite för blödiga och känner sig brydda av moraliska och etiska frågor.


Det krävs kanske en moster eller faster som har både ett starkt band och viss distans för att krama ur de små godingarna på den talang de har. Kanske kan jag få dem att ta golfen och tennisen på allvar, hitta större scener för dem och säkra allas vår framtid. Det vore väl något?


Brorsson A det skulle vara trevligt med ett sommargods åt familjen. Det låter som ett lämpligt första mål. Vi litar på dig nu!

Skapa flashcards