Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Gunilla Olsson - 29 mars 2012 19:00

Hade kompisar på besök i helgen. Har precis städat bort madrasser och täcken, nu återstår bara tvätten ikväll så är de flesta spåren borta sen. Men det är klart lite rikare blir man ju av en sådan helg oavsett.


Jag är en orchidé rikare   (jag ber er notera att den fortfarande lever)


Jag är många skratt rikare


Jag är en bukett tulpaner rikare (varför ingen bild på dessa?)


Jag är en förnedrande bowlingförlust rikare


Jag är två bowlingnördsvänner rikare


Jag är en välfylld kyl rikare, mest flytande föda.


Jag är många sångtimmar rikare, de mäts i kvantitet inte kvalitet.


Vad de inte visste dock är att jag också är ett nagellack rikare!



Älskar att du alltid glömmer något K. Snart kommer jag ha grymt snygga naglar. Tack till alla er andra också, men snålt att packa med er allt när ni drog.  

ANNONS
Av Gunilla Olsson - 29 mars 2012 11:57

Thai Grill hette den fantastiska lilla restaurangen på hörnet på Henry Street, bara huset brevid St George hotel där jag och mina studiekompisar bodde i några små trånga, sunkiga studentrum, med heltäckningsmattor som varit med om på tok för mycket.


Maten var fantastisk och känslan då de ropade "It's the Swedish girls, don't forget the chopsticks." in i köket var berusande. Då visste kocken precis vad han skulle laga och vi slapp diska. Vilken grej att ha ett stammishak i självaste New York! Inte helt sällan intogs maten på Brooklyn Heigts promenades bänkar med utsikt över hela Manhattans skyline. På onsdagar kom dock min vän Molly förbi och då åt vi framför Dawson's creek.


Då liksom nu körde jag helst på mitt säkra kort Kyckling med gröncurry.


Nu blir det faktiskt det till lunch. Med keldas sås och min frys där det alltid finns en kycklingfilé att uppbåda har det på nytt blivit en smidig snabbmat.


 


Trevlig lunch på er allesammans!

ANNONS
Av Gunilla Olsson - 29 mars 2012 08:46

När jag var liten bodde min farfar i Falkenberg och ett besök hos honom på sommaren innebar sen en fyndresa till Ullared. Detta Ullared som sen kom att bli en folkangelägenhet nu med en spin-off serie.


 


Av någon anledning plockades traditionen upp när familjen många år senare hamnat i Stockholm. Systrar, svägerskor och mamma försöker någon gång under hösten göra en tjejresa där vi besöker en del utspridda outlets och avslutar på Ullared med förhoppning att lösa en del julklappar. Sanningen är väl den att det är en mer angelägen resa för mina systrar och svägerskor med barn att klä och leksaker att införskaffa än vad det är för mig, men sällskapet är trevligt så man följer med.


Men nej Ullared är bara en plats där jag ibland införskaffat lite saker, det är inte en religion och när programmet sen kom kändes det inte riktigt som något jag varken ville se eller vara delaktig i. Det gick inte helt att undgå Morgan och Ola-Conny dock. Plötsligt fick de utrymme som några anti-hjältar i var och vartannat medie.


Inte nog med det. Min vän K messar glatt att hon befinner sig på en gemensam finlandskryssning med dem. Min bror P skickar ett glatt SMS från Arlanda då han ska få sällskap av dem på flyget över till London.


Och som kronan på verket skickar lillasyster U den här bilden.


 


Allvarligt talat. Har inte deras 15minuter gått snart? 

Av Gunilla Olsson - 28 mars 2012 16:45

Vaknade med ett skratt vid 5 imorse. Jag minns inte alls drömmen som ledde upp till skrattet men jag minns att det var den absurda tanken på mig som en mini-van ägare som lockade fram skrattet.


Då jag inte kunde somna om började jag fundera kring det faktum att jag nog en gång i tiden faktiskt trodde att en mini-van ingick i min framtid. Jag var uppvuxen med en sådan och många vänners familjer hade liknande fordon. Det kändes som en naturlig del av ett vanligt liv helt enkelt. Nu var det istället en så absurd tanke att mitt egna skratt väckte mig.


Jag känner fortsatt idag en massa folk med familjer och stora bilar. Mina syskon, mina vänner och bekanta. Jag vet att de inte bara leker "mamma pappa barn" jag har bara aldrig på riktigt insett att det nu är mina jämngamla som lever det livet jag minns som mina föräldrars generations liv.


Jag surfar runt på facebook på vänners bilder och det hela bekräftas. Vilken grej! Tanken på att det skulle vara jag är fortfarande skrattretande, men tanken på jämnåriga som varje dag lassar sin familj ut och in ur en sådan bil är imponerande och hisnande! De där små dagliga valen gör helt klart slutdestinationen en helt annan.

Av Gunilla Olsson - 28 mars 2012 11:58

En av de ljudillustrerade frågorna i Mix Megapols "Duellen" i morse var en låt med dansbandet Schytts. Frågan var vilket allsvenskt fotbollslag de sjöng om och jag tyckte det var på tok för lätt.


Den hade jag och mina 10 syskon kunnat svara på på nolltid. Inte bara det, vi hade kunnat sjunga med i texten.


Det hör till god uppfostran och inget annat. Vår pappa såg till att vi trots att vi bodde i exil i Jönköping visste vilket lag det var som gällde. Skivan hackade och raspade, men det hindrade honom inte ifrån att spela den om och om igen tills texterna verkligen satt där.


 


Det hände att man fick gå tidigt från skolan för att vi skulle hinna till Ullevi för att på riktigt få se vad alla de där sångerna egentligen handlade om.


Det gav resultat. Visst är det Blåvitt som gäller och visst är det kul att Fotbollen drar igång nu när de bestämde sig för att ställa in hockey-slutspelet av någon märklig anledning.


Hade ni inte en lika snäll pappa och en lika god uppfostran som mig så bjuder jag er här på några sköna toner. Det är aldrig för sent, texten fastnar nog om du ger det ett ärligt försök.


Av Gunilla Olsson - 27 mars 2012 09:02

Större delen av min vardag går numera ut på att göra affärer. Summorna är inte helt sällan långt mycket större än min årslön, emellanåt större än min samlade livslön och framförallt mest abstrakta transaktioner på en skärm framför mig.


Trots detta finns det något väldigt tillfredställande över att få saker att gå i lås. Att göra en kund nöjd med lösningen, att göra en chef nöjd med statistiken och veta att bakom min abstrakta insats så sker en i allra högsta grad konkret handel med gods.


I helgen fick jag känna på den konkreta sidan av affärerna då jag betalades nedan ihopsparade slantar för det Nintendot som råkat falla i mitt knä.



 


Det var en win-win precis som affärer ska vara. Jag tjänade lite på Nintendot och hans sparade slantar räckte till vad i butik hade kostat honom det dubbla. Tillfredställelsen var helt klart dubbel.


Tror jag ska ha alla mina kunder att betala med noggrannt ihopräknade mynt sedlar, och inte minst krydda det hela med en näve silverstjärnor. Det gör det hela lite roligare.


Av Gunilla Olsson - 23 mars 2012 13:02

Grannen gjorde stora ögon igår när vi efter sällskap upp i hissen möttes av denna syn utanför min dörr. Lillebror S hade levererat.


 


Tydligen hade grannen ingen aning om att man kan ringa Svenska Lantchips, direkt till fabriken och få leverans till dörren samma dag. Kan inte alla det? Märkligt.


Hans tjej är tydligen dessutom chipsoman och informationen hade helt klart varit värdefull för dem. Som ni ser saknas en påse i lådan och det var jag i ren barmhärtighet som osjälviskt delade med mig. Allt för grannsämjan. Pay it forward kan man nog också kalla det.


Jag fick lov att blogga om detta på ett villkor att ni alla går in och likear Svenska Lantchips på facebook så sätt fart nu. Vill se en explosion i siffror där idag.


Där kan man läsa om intressanta saker som Lillebror S inlägg idag tex.


 


Se nu till att hålla er uppdaterade. Imorgon kanske frukostdilemmat är ett helt annat.


Lägg gärna märke till den så noggrant utvalda och riktade reklamen under också. Han får hjälp att bli av med frukosten och sen kan Lina visa honom vad riktig mat är när han väl tröttnat på chipsen. Nej jag skojar bara, lantchips tröttnar man aldrig på.

Av Gunilla Olsson - 23 mars 2012 08:34

En vanlig morgon vaknar jag och undrar hur i hela friden jag kan vara så här trött och hur ska jag någonsin kunna ta mig ur sängen.


De första stapplande stegen mot duschen är en pina men de sista är så gott som normala. Efter duschen ser prognosen för överlevande av dagen bättre ut och allt eftersom att kläder och smink kommer på plats börjar jag känna mig som människa. Tricket är sen bara att komma ut genom dörren och då går dagen för det mesta av sig själv. I slutet kan jag sen summera det hela i sängen som relativt bra och konstatera att saker oftast blir bättre än vad man tror när man vaknar.


Imorse vaknade jag med den totalt motsatta känslan i kroppen. Jag kände mig utvilad och njöt av att sträcka ut mig under det varma duntäcket och känna den svala friska luften i sovrummet som kommer sig av öppen balkongdörr. Himlen var klarblå och jag kunde knappt tro min tur att det dessutom var fredag. Dansade ut mot duschen och hann både torka av mig, smörja in, borsta tänder och hår innan jag slog mig ner i soffan för dagens första nyhetssändning 06:30.


Jag tittade mig omkring i den nystädade lägenheten och skrev min vana trogen en lista i huvudet över vad som behövde ske under dagen för att allt skulle vara i ordning inför helgen.


Sen kom skiftningen. Insåg att jag missat att tvätta ungefär hälften under gårdagens tvättstugetid. Kunde inte för mitt liv bestämma vilket sko-väder det var och därmed blev det svårt att välja kläder. Efter några turer och allt för många minuter stod jag dock påklädd och lyfte jackan av kroken bara för att snabbt ta ett steg bakåt och med nöd och näppe undvika att få hatthyllan i huvudet.


På hallgolvet var plötsligt kaos med jackor, skor, post, nycklar, scarves och allt annat som hör hallmöbler till. Vägen såg inte lika nyrenoverad och vacker ut som 5 min tidigare och dagen hade gått från harmonisk till turbulent.


Jag röjde snabbt i oredan men missade som konsekvens tunnelbanan och ja ni förstår själva. Hur en dag går från tveksam till bra har jag koll på. Det motsatta känns betydligt mer skrämmande och klockan är bara 8:45. Vad i hela friden ska jag vänta mig?

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se