Inlägg publicerade under kategorin Mat

Av Gunilla Olsson - 23 mars 2012 13:02

Grannen gjorde stora ögon igår när vi efter sällskap upp i hissen möttes av denna syn utanför min dörr. Lillebror S hade levererat.


 


Tydligen hade grannen ingen aning om att man kan ringa Svenska Lantchips, direkt till fabriken och få leverans till dörren samma dag. Kan inte alla det? Märkligt.


Hans tjej är tydligen dessutom chipsoman och informationen hade helt klart varit värdefull för dem. Som ni ser saknas en påse i lådan och det var jag i ren barmhärtighet som osjälviskt delade med mig. Allt för grannsämjan. Pay it forward kan man nog också kalla det.


Jag fick lov att blogga om detta på ett villkor att ni alla går in och likear Svenska Lantchips på facebook så sätt fart nu. Vill se en explosion i siffror där idag.


Där kan man läsa om intressanta saker som Lillebror S inlägg idag tex.


 


Se nu till att hålla er uppdaterade. Imorgon kanske frukostdilemmat är ett helt annat.


Lägg gärna märke till den så noggrant utvalda och riktade reklamen under också. Han får hjälp att bli av med frukosten och sen kan Lina visa honom vad riktig mat är när han väl tröttnat på chipsen. Nej jag skojar bara, lantchips tröttnar man aldrig på.

Av Gunilla Olsson - 9 februari 2012 16:07

Hade vännina H över på middag i tisdags och bjöd på barnens och kanske även min favorit, köttbullar med mos och gräddsås.


Jag trodde i många år att jag inte gillade potatismos. Det var bara för att jag aldrig smakat mitt eget. Det är ju asgott! Vill ni bjuda mig på middag och mos en dag, så kommer jag gärna om jag får göra moset.


Nu till saken. Jag fick en del köttbullesmet över som jag i all husmoderlighet tänkte ta tillvara på idag. Jag fick den brillianta ideén att ge mig på en favorit från barndomen. Ja ni vet på den tiden då jag inte gillade mos. Något vagt minne hade jag av att mamma la köttbullesmet på en smörgås och stekte hela mackapären för att sen i färdigt format kalla den för Parisare. Av någon anledning var de omöjliga att särskilja från Fattiga Riddare. Inte smakmässigt men namnmässigt då de både defacto var stekt bröd.


Visst låter det som hittepåmat? Men jag kollade med lillasyster U och hon hade kommit att tänka på dem häromdagen hon med. En snabb googlesökning berättar ju dessutom att det faktiskt finns recept och annat som gör rätten fullt legitim. Rödbetor ska tydligen hackas i smeten också tycker receptförfattarna, men de serverade mamma alltid vid sidan, och duger det åt henne duger det åt mig.


Jag kommer på mig själv att se fram emot kvällens måltid bara delvis för att den innehåller Parisare men mest för att de ska förtäras med stekt ägg som tillbehör.


Blir inte de flesta maträtter som serveras med ägg i någon form magiskt goda?

Spenatsoppa med ägghalva

Carbonara med äggula
Laxtoast med pocherat ägg

Till och med en tråkig pyttipanna blir ju tokgod med ett krämigt perfekt stekt ägg.


Vilket jättelångt inlägg för något så här totalt ointressant som mina middagsplaner. Men jag behöver komma in i skrivandet igen så jag låter bli att redigera ner det.


För er som inte orkade läsa så har jag full förståelse. Det räcker som så ofta annars, att bara titta på bilden.


 

Av Gunilla Olsson - 10 november 2011 12:00

Det ligger en spänning i luften. Alla försöker vi se oberörda ut, jag hänger nonchalant lite på höften för att dölja stressen dunkandes i kroppen.


Vore det inte för flackande blickar och lätt spända näsvingar hade kanske våra konster varit övertygande. Nu lurar de ingen. Vi kunde likaväl ha visat tänderna och morrat.


Vi är alla medvetna om lapparna vi känner i vår hand. Lapparna som avgör vårt öde. Vi söker desperat en glimt av varandras. Tittar upp på nummertavlan, på lappen i handen och slutligen i värmeskåpet. Kalkylerar efter bästa förmåga.


Någon djärv tar några steg närmre skåpet. Markerar revir. Vi övriga följer med blicken men tittar sen på lappen i handen igen, lugnar oss med tanken att det är slutligen den som avgör.


Aldrig känner jag mig så mycket som ett rovdjur som när jag på Åhlens Hemköp köar för att komma över stans bästa baby back ribs. De är magiskt goda! Av någon outgrundlig anledning njuter grillmästaren av att göra så få att han får oss kunder att cirkulera som en flock vargar med vittring, för att sen allt för ofta tvingas gå hem tomhänta.


Igår hade jag tur och kunde, med ett beklagande leende och ett deltagande ryck på axlarna mot mindre lyckligt lottade, gå därifrån med mitt byte.



Av Gunilla Olsson - 9 november 2011 08:24

Så här sugen på sötlimpa med prickig korv har jag inte varit sen tonårens maj-hajkdagar. Jag vill tacka den tjej som valde platsen brevid just mig på bussen efter att uppenbarligen ätit just det till frukost.


Hon lämnade mig med en hungerskänsla som inte riktigt vill ge med sig, men främst en längtan efter sorgfria tonårsdagar i soliga maj.


Trots att hennes arom gav mer insikter än vad jag har om de flesta människors frukostvanor så återstår en fråga. Drack hon blåbärssoppa till? Dum vore hon väl annars!

Av Gunilla Olsson - 6 oktober 2011 09:40

Ni vet hur det är. Finns inte en social tillställning under höstmånaderna då inte svamp kommer på tal. I rättvisans namn är jag som svampfantast kanske aningen skyldig till hur ofta. Men det är något med oss storstadsbor som visar vår verklighetsförankring genom att efter skogspromenad fylla våra frysar med skogens guld.


Igår vid en tjejmiddag med vännerna, G, S och H, var det tveklöst H som drog längsta stråt i svampskrytet. Inte bara åt hon en svamprätt som gjorde oss andra avundsjuka, utan hon hade dessutom anekdoter om sällsamma fynd. S som är konstig nog att inte gilla svamp konkurrerade inte ens. G som åtminstone är oerhört förtjust i skogen kunde inte heller hon mäta sig.


Jag som älskar svamp men som är ytterst tveksam till skogen vågade inte ens yttra var jag införskaffar min svamp.


Det är det mest pålitliga svampstället man kan tänka sig och där finns alltid tillräckligt för en god stuvning men kanske inte platsen man tipsar om när entusiasterna satt igång.


 

Av Gunilla Olsson - 1 oktober 2011 11:13

Förra lördagen var en sån där magisk helt ledig lördag som jag så sällan upplever. Solen strålade, jag hade en av bästa vännerna K på besök och vi kunde unna oss att strosa i solen och butiker en heldag. 


Med hösten på frammarsch kändes det självklart att i Kungsträdgården avnjuta årets sista mjukglass.



Inte visste jag väl att det en vecka senare skulle vara ännu bättre glassväder. Idag är jag dock hemma sjuk så det var bra att jag tog chansen förra veckan. Vid sjukdom väljer jag Ben & Jerrys på soffan framför mjukglass i solen. Med tom frys blir det idag ingetdera dock.


Har vid några tidigare tillfällen vid självömkan efterlyst hemleverans av just B&J. Min vän R samt bror S med fru J har lyssnat på det desperata ropet och varit gulliga nog att leverera. Känner mig alltid lite dum dock, eftersom det mest är stundens ingivelse och försök till humor. Förväntar mig inte att någon ska svara upp, hur uppskattat det än är. 


Vad som i min bok gör B&J till den perfekta glassen är att allt finns på plats i den. Den kräver inga tillbehör. Att bara äta vaniljglass utan något till finns inte på världskartan att jag blir sugen på. Då krävs en våffla, en kladdkaka, chokladsås eller familjens favorit Anitas smet. B&J står på egna ben.


Mjukglass precis som vanlig vanilj kräver sitt tillbehör. I mitt fall lakritsströssel. Visst ser den magisk ut på bilden. Men i lördags precis som alltid annars så satt jag handfallen när översta strössellagret var avslickat och undrade vad jag nu skulle göra med denna gigantiska glass. 


Visa mig den glassbar som hittat en lösning för dubbeldipp av mjukglass så bjuder jag på glass i solen där idag, sjukdom till trots. 

Av Gunilla Olsson - 20 september 2011 10:27

Börjar fundera över vad jag skulle kunna tänkas vara sugen på till lunch. Det enda jag egentligen vill ha är In-N-Out.


 


Det skadar ju inte att kolla möjligheterna, men ibland får man bara erkänna sig besegrad!  



Av Gunilla Olsson - 19 september 2011 13:22

Så här trevligt hade jag och några vänner det i lördags kväll. Oj vad det känns långt bort denna grå måndag.


 

Tur man har bildbevis när det känns allt för avlägset.

Skapa flashcards