Som jag beskrev i tidigare inlägg var det hårda förhandlingar igår kväll. Jag hade tydligen tagit en film lillebror S väldigt gärna ville ägna kvällen åt att se.

Han ville så gärna se den att vi efter mycket debatterande landade i att han fick ta den på följande villkor:

1. Han levererade den tillbaks till mig idag.

2. Han levererade samtidigt en annan film han lånat som jag egentligen ville ha.

3. Han bjuder mig på lunch vid återlämningen som tack för besväret.

Jag sitter nu i godan ro på jobbet och känner att jag kanske trots allt drog längsta stråt i förhandlingen.

Min magkänsla säger mig att han är mindre nöjd med tanke på det mess som damp ner.

Är kanske inte så sugen på filmen trots allt då. Men ska bli gott med lunch!

Allvarligt talat ICA! Har ni tappat precis allt omdöme? Skärpning!

Låt mig gissa, imorgon är det en manlig medarbetare i ett tafatt försök att trots allt verka någorlunda jämställda. Han beskrivs väl som tillfredställande, pålitlig och mumsig.

Jag tror jag precis kräktes lite!

Jag kan bara hoppas att du fick bra betalt Pauline! Så bra betalt att du inte finns kvar i butiken på Drottninggatan och behöver fortsätta jämföras med salladerna som serveras där.

Vaknade imorse och undrade om jag drömt när jag fått för mig att jag faktiskt lyckats pochera ägg dagen innan. 

Jag blev tvungen att testa igen och visst ser det väl ut som jag kan?

Jag blev så glad att mitt försök inspirerade även M till stordåd. 

Jag får gratulera hans fru A att hon får njuta av detta i höstens alla goda soppor.

Kom in med fler bilder kära läsare. Anta utmaningen!

Har på sistone haft liten lust att laga mat och otrolig lust till att se på Masterchef. 

På något sätt verkar njutningen av att se programmet öka i intensitet i samma takt som kurrningarna i magen ökar. 

Jag tänker inte på något vis försvara eller förklara beteendet. Jag konstaterar bara att det finns där. 

Att hitta en bra festlokal är en djungel. Varje gång jag av en eller annan anledning engageras i att titta runt lite så fascineras jag över hur många olika tänkbara upplägg det finns.

Enbart lokalhyra: Den är enkel nog att förstå, man får bara utrymmet och resurserna där och får fixa dit mat, dryck osv.

Festvåning+mat: Även den är enkel nog, man får ha festen i deras lokaler i utbyte mot att man betalar överpris per kuvert. De tillhandahåller allt fix.

De som förvånar mig är de som har en lokalhyra och sen ett kuvertpris på det. Det känns som att man ska betala för samma sak två gånger. Om de vill att man ska komma och äta deras mat är det väl som näringsidkare lite en förutsättning att man tillhandahåller lokal att göra detta i. Såvida man inte är ett rent catering-företag såklart.

Vore intressant om man på vanliga restauranger införde samma princip. En restaurang där man inte bara betalade menypriset för maten utan även en bordshyra samt personalkostnader.

En av de saker som jag fäste mig allra mest vid under min tid i New York var hustaken. Jag älskade att man utnyttjade denna yta för lata soltimmar, förtroliga samtal, fester och mingel. Världen ter sig magisk från ett hustak.

Jag gillar sol, och bekväma platser att njuta av den står alltid högt i kurs. Min egna balkong är generös med soltimmar, föräldrarnas stora altan inbjuder till grillkvällar och  mysiga uteserveringar för sena sommarkvällar med vänner är några av de platser jag uppskattar mest. Men jag skulle ge upp dem alla för en takterrass.

En dag mina vänner så ska jag bygga ett hus där hela taket ska nyttjas för allt en takterrass kan erbjuda. Eller så får jag helt enkelt bara köpa en takvåning på Heleneborgsgatan och se till att få ensamtillträde till redan befintlig terrass där.

Där satt jag och min vän P och njöt av sol och god mat igårkväll. Precis som sig bör på en takterrass.

Det sägs ofta att vi är ensamma om ordet "fika" i svenskan. Jag vet inte om det stämmer eller om det som så mycket annat när det kommer till vårt språk är en klyscha.

Det går oavsett inte att frånkomma att fika och svensk sommar på något vis hör samman. Min syster A kallar ofta sig och sina barn fikafamiljen, inte alls utan god grund. En vän A bloggade om nya "Poppis-ordet" i sin familj här.

Nu får fenomenet stöd av forskningen. Idag kan Metro berätta att "Svenskarna fikar för 4 miljarder kronor". Den lite mindre rubriken klargör att det alltså handlar om 400kr på ett år.

Det mina kära läsare är den ofantliga summan om 33,33kr i månaden. Jag förstår att branschen frodas som aldrig förr!