Inlägg publicerade under kategorin #blogg100

Av Gunilla Olsson - 25 april 2013 23:30

Serietecknaren Nanna Johansson avslöjar mig! På Dagens Arena publicerades nedan test.


 


Ordet ponera råkar ju bara vara världens bästa, och vem är inte allergisk mot dumhet? För att ge några exempel.


Ja Nanna du avslöjar mina minst sagt mindre smickrande sidor. Men ska jag dessutom läsa in i avslöjandet att jag trots allmän uppfattning egentligen är man? 

Av Gunilla Olsson - 24 april 2013 20:58

Som pendlare från söder till norr i Stockholm blir plötsligt trafikrapporter grymt intressanta. Dessvärre glömmer jag alltid att lyssna på dem innan jag sätter mig i bilen. Men sen när jag väl sitter där i en obegriplig kö blir jag mycket nyfiken och lyssnar intresserat på nästa rapport.


Vanligtvis lyder den:

"Vi har en stillastående bil i höger körfält på Essingeleden norrgående i höjd med Solna. Vägassistans är på väg men vi har kö ifrån Kungens Kurva."


Vägrapporten SR bröt in med vid 17-tiden idag på Västkusten löd istället:

"På väg 9 mellan Simrishamn och Kristianstad i höjd med Everöd står en stor bagge och käkar i vägrenen. Vi vet inte om han tänkt ta sig över och testa gräset på andra sidan men ni kan väl ta det försiktigt förbi honom"


Huruvida baggar likt stillastående bilar i Stockholm genererar milslånga köer förtäljer inte historien, men vi kan konstatera att livet i huvudstaden och livet i övriga landet inte är exakt detsamma.

Av Gunilla Olsson - 24 april 2013 20:30

Ja Transport skulle ut i strejk och hela Sverige skulle stanna. Blev lite förvånad när jag sen förstod att Posten står utanför Transport då de i min värld är rätt relevanta för just huruvida Sverige stannar eller ej. Framförallt huruvida vårt lager och våra transporter stannar eller ej.


Men skit i Posten. Strejk skulle det bli och det är ju alltid lite kittlande. Man ser framför sig alla de där scenerna man sett i diverse filmer hur aggressiva pöbelhopar blockerar arbetsplatsers ingångar och spottar på de osolidariska "svartfötter" som försöker tränga sig förbi och komma till jobbet. Ja ni vet de där "oorganiserade". Det vill säga, de som inte är fackligt anslutna. Va finns det sådana? kanske någon av er undrar.


Nu ska väl ärligt medges att ingen av dessa filmer utspelar sig efter 1985 eller så. Kanske just därför strejk kittlar lite. Som en historisk reinactment. I USA spelar de upp Amerikanska Inbördeskriget och vi leker klassamhälle.


Vilket antiklimax när allt sen blåses av efter en futtig lunchtimme i strejk. Plötsligt är allt frid och fröjd, bägge parterna har gått från oresonliga och kompromisslösa till medgörliga och försonande.


Ja jag medger att jag är smått besviken. Mest eftersom kommunal rustade för att sympatistrejka och min "oorganiserade" vän K hade blivit den första livs levande "svartfoten" i min bekantskapskrets. Jag hade älskat bilden av henne armbågandes fram mellan uppretade kollegor som slängt glåpord efter henne när hon pliktskyldigt kommit till jobbet. Någon hade dristat sig att kasta ett ägg och då vet man aldrig vad K tar sig till.  


Att missunna mig en sådan erfarenhet är väl osolidariskt om något Transport! Skärpning!


Försökte hitta ett klipp från Billy Elliot som visar behandlingen av Svartfötter men ni får hålla till godo med unga Lisa Simpson istället.


Av Gunilla Olsson - 23 april 2013 20:29

 



Det är precis sånt här som får mig att ifrågasätta allmän rösträtt. Ja jag vet att allt som finns att säga om denna idioti antagligen redan sagts i diverse sociala medier idag av diverse bra mycket smartare och mer välformulerade än mig. Men det stod mellan det här och Sossarnas totala hjärnsläpp vad gäller hanteringen av Omar Mustafa. Var förvisso ett tag sen jag riktade min känga mot S men de kommer alltid fortsätta ge mig tillfällen så de får stå tillbaka idag.


Så låt se om jag har förstått det här rätt. Hon tittar in genom grannens fönster och istället för att generat vända bort blickan och skämmas över att hon alldeles uppenbarligen inkräktar i hans privata sfär då han står helt naken så står hon istället kvar i buskarna och tittar. Sen nöjer hon sig inte med det utan går och hämtar sin man och tillsammans filmar de genom buskar och fönster sin nakna granne och sen anmäler de honom för ofredande? Och det här känns helt logiskt i hennes huvud och dessutom så pass logiskt i en åklagares huvud att åtal väcks?


Jag förutsätter att om någon skulle börja filma eller fota denna kvinna i hennes privata och intima stunder för att sen skicka henne foton för att göra henne uppmärksam på deras intrång så skulle hon alltså inte gå till polisen för att anmäla personen i fråga för sexuellt ofredande utan istället gå till polisen för att överlämna sig själv skyldig till detsamma. Hycklare vore hon väl annars?


Påminner mig om nedan Stella Award:

October 1998: A Terrence Dickson of Bristol Pennsylvania was leaving a house he had just finished robbing by way of the garage. He was not able to get the garage door to go up, because the automatic door opener was malfunctioning. He couldn't re-enter the house because the door connecting the house and garage locked when he pulled it shut. The family was on vacation. Mr. Dickson found himself locked in the garage for eight days. He subsisted on a case of Pepsi he found, and a large bag of dry dog food. Mr. Dickson sued the homeowner's insurance claiming the situation caused him undue mental anguish. The jury agreed to the tune of half a million dollars.


Ja vanligtvis kan man skaka på huvudet och säga "bara i USA", men idag kan vi konstatera att idiotin lever och frodas även här.





Av Gunilla Olsson - 22 april 2013 21:30

Jag har ingen aning, kan jag ha varit 10, 11 eller 12 år kanske? Det var sommar och min kompis S var nyss hemkommen efter en tid med familjen i Mönsterås. Med tanke på berättelserna hon hade därifrån måste det ha varit världens mest fantastiska plats.


Själv hade jag ingen aning. Det låg ju på Östkusten och dit fick man som dotter till två Göteborgare aldrig åka. Nej ville vi ha annat än Smålands insjöar men förbli i landet åkte vi till Tylösands långa strand, Lysekils röda klippor eller det salta vattnet längs hela Göteborgs kust. Alltid västerut, det var så vi jobbade.


Men S hon hade minsann varit i Mönsterås och det ville hon glatt berätta om. Avundsjuka började vi andra härma henne så fort hon inledde sin vanliga mening: "När jag var i Mönsterås..." Det var vårt enda vapen då hon var så mycket mer berest än oss.


Idag körde jag faktiskt genom Mönsterås för första gången i mitt liv och i mitt huvud hörde jag den lilla flickans röst "När jag var i Mönsterås..." Jag tittade mig omkring och får nog erkänna att dikten överträffade verkligheten. Hon måste ha sålt in det bra för det jag såg från 22an var inte mycket att vara avundsjuk på. To be fair, här har Mönsterås legat i mitt bakhuvud och mytifierats i över 20 år, inte lätt att leva upp till det.


Annat jag har lärt mig idag är att det finns en liten håla som heter "RINKABY" Kan inte alls tänka mig att de som kommer därifrån har problem med att förklara att de "visst kommer från Småland" och "Nej, det är ingen förort till Stockholm."


 


Slutliga lärdomen är att man kan inte alls åka över Ölandsbron och sen bara se en massa skyltar om "Hemmagjorda Kroppkakor" överallt. Inte en enda såg jag så jag vände efter några hundra meter. Sushi i Kalmar fick det bli istället. Tack för inget Öland!

Av Gunilla Olsson - 21 april 2013 20:14

Vid uppdatering av nytt operativ till telefonen nyligen dök en ny widget-möjlighet upp.


 


Jag fyllde den snabbt och har haft den så i några månader tills jag var tvungen att lägga om mitt mailkonto och kontakterna fick synkas om och därmed försvann från widgeten. 


Jag skulle ju bara kunna lägga tillbaka dem som sist men det känns som jag kanske missar ett tillfälle att se över hur välförtjänta de där platserna egentligen är.


Inspirerad av Seinfeld-episoden då hans flickvän på daglig basis uppdaterar sin speeddial-lista inte efter behov utan som en form av rangordning funderar jag på om jag inte borde låta folk jobba för det lite hårdare helt enkelt. 9 platser finns och jag kan garantera en kontakt i veckan samt andra förmåner till de lyckliga få. 




Av Gunilla Olsson - 21 april 2013 01:36

Än en gång ett sent inlägg men jag hävdar fortfarande att mina dagar tar slut först när jag går och lägger mig. Det har jag ju bevisligen inte gjort ännu. 


Har spenderat kvällen med fyra små blondiner, den ena klokare än den andra. Jag var road av att se entusiasmen över QR-koder bland 5-åringar. Hade ingen aning om att det var så på modet i just den målgruppen. Har det slagit på allvar i någon annan målgrupp?


Samma fråga ställer jag till Mix Megapol som envisas med att förstöra varje bilresa jag gör på sistone. Vare sig resan är 1h eller 15min lång så hinner denna vedervärdiga låt dyka upp. Finns det faktiskt någon målgrupp som gillar den eller är er VD släkt med någon i bandet?



Alla låtar, där man redan vid första lyssning ser framför sig hur en full crowd på någon av stans alla pubar står och taktlöst klappar händerna samt brölar läten i kör, av någon outgrundlig anledning redan inskrivna läten i låten dessutom, går fetbort. Lägg sen till den allmänna folk-pop/rock känslan och mörkret är totalt. 

Av Gunilla Olsson - 19 april 2013 22:46

Lillasyster U ringde idag och berättade hur "asglad" hennes son C blev när han vaknade och upptäckte att han befann sig på ett tåg. Glatt började han både peka och berätta om allt spännande som där fanns att finna.


Jag försöker tänka mig in i situationen. Om jag somnade på en plats, låt säga i min säng hemma och plötsligt vaknade i ett rullande tåg hade jag nog blivit allt annat än "asglad". Jag kan tänka mig få läskigare erfarenheter.


En gång för många år sen nu kom jag hem mitt i natten till mina föräldrar. Jag måste ha varit hemma på sommarlov. Min lillebror S låg på altanen och sov tillsammans med en kompis i sovsäckar. Jag hade träffat grannen F på nattbussen hem och vi hade slagit följe. Vi kunde inte motstå tillfället att spela dem ett spratt och F snurrade resolut ihop lillebror S sovsäck och slängde upp den på ryggen och började springa i cirklar på gräsmattan. Lillebror S både skrek och sprattlade som besatt när han abrupt väcktes. 


Nu är det väl något behagligare att vakna oväntat på ett tåg än i en mörk sovsäck som någon springer med, men skillnaden känns ändå hårfin.


Efter den intesiva vecka jag har haft föredrar jag att inte vakna alls på ett tag dock. Godnatt kära läsare. Jag hoppas jag hinner vakna för att blogga imorgon men jag kan inget lova. 

Skapa flashcards