Inlägg publicerade under kategorin #blogg100

Av Gunilla Olsson - 3 mars 2013 20:00

Vilken svensk-dag i skidspåren och på friidrottsbanorna. Är det alltså så här norrmännen känner det jämt?


Jag avslutar veckan med en känsla av att allt är möjligt och kan tänkas gå min väg framöver. 


Jag har drabbats av en sådan hybris att jag nu sticker ut hakan och börjar se fram emot hockeyslutspelet när vi ändå är på gång. Vågar publicera nedan bild som jag såg på väggen hos en kund i veckan. 



 


Johan Davidsson, precis så här glad vill jag se dig igen när det väl är över. Jag inser att det finns viss risk att min hybris inte kommer ge mig annat än livets käftsmäll, men det får man ta när man leker norrman för en dag.

ANNONS
Av Gunilla Olsson - 2 mars 2013 17:35

Det måste råda total nyhetstorka på Aftonbladets redaktion idag då de frontar med några av decenniets mest ointressanta rubriker. Så tänkte i alla fall jag när jag snabbt scannade av och hittade nedan rubrik.


 


Jag får kanske omvärdera mitt antagande om att det råder konsensus om just det dock. Frågan som sen ställdes var nämligen om Dag gjorde rätt. Svenska folket ni fortsätter att förvåna mig.


Låt mig se om jag har förstått det här rätt. Ni menar alltså på att folk dör i vår värld av svält, i cancer, i AIDS, barn lever under taskiga hemförhållanden, nyfödda bärs hem från BB inlindade i plastkassar i brist på filtar, människor saknar dricksvatten osv osv, men ni tycker att det är rimligt att skänka 2 miljarder till djurfonden? För mig är det helt obegripligt. Jag ser det ädla i syftet, men det finns så mycket mer akuta problem att prioritera.


Jag vet inte om jag sen ska tro att universum spelar mig ett spratt eller om jag helt enkelt är ur synk med resten av mänskligheten för nedan rubrik är "hästlängder" värre.


 


Det är alltså den här spännande upplösningen man som läsare kan få ta del av om man unnar sig lyxen av plusprenumerationen för 29kr/månad. Jag trodde jag struntade fullständigt i hur det gick för Astrid Lindgren-barnen sen, eller Dallas-stjärnorna, eller Tonåringarna i 90210 men alla de rubrikerna verkar ju plötsligt relativt tokintressanta.


Jag skulle älska att se statistik på hur många nya prenumeranter Aftonbladets plustjänst får idag när de frontar med Båtsmans öde. Ni har förvånat mig förr svenska folket, kanske får detta er att go bananas. Uppenbarligen har jag noll koll och återkommer en annan dag då jag hittat rytmen med samtiden igen. 


Om någon av er har plus kan ni väl berätta om Lilla Gubben undslapp lasagnen eller ej. I am dying to know!

ANNONS
Av Gunilla Olsson - 1 mars 2013 22:53

Nedan visa av Astrid Lindgren är en av mina absoluta favoriter. Jag och lillasyster S satt en dag i bilen och lyssnade på den på repeat och skrattade så att vi grät. Denna lilla övermodiga tjej som med så gott självförtroende och övertygande resonemang rationaliserar sin totala brist på aktivitet och effektivitet. Man bara måste älska henne!




Som vuxen kommer man inte riktigt undan på samma sätt. Jag hade en hel hemmakväll planerad och i min enfald trodde jag att det betydde viss effektivitet. Så blev det inte riktigt, men vilosam får man nog ändå påstå att den varit. 


Jag trallar glatt...


"i morrn då ska jag knoga hela gusslånga dan, ja,
oj, oj, oj, vadjag ska gno.
Ja, för ser du, därför så måste jag
ta det lite lugnt idag, jo,
för just idag mår jag inte bra,
jag gör det helst en annan dag.
"


och kan bara hoppas att det fungerar även för mig. 



Av Gunilla Olsson - 28 februari 2013 19:06

Det faktum att vi bodde i Jönköping som barn gör att man ibland när man råkar nämna att man passerar nämnda ort får agera kurir åt något syskon eller föräldrarna.


Allt som oftast handlar det då om kebabpizza. Jag vet, det låter ju jättemärkligt men de är faktiskt godast dagen efter oavsett och det säger mer om hur usel pizza-kvaliteten är i Stockholm än hur konstiga vi är i familjen.


Igår kom en ny förfrågan dock. Lillasyster U pratade med mig i tel när jag rattade in i vår barndomsstad igår och sa:

- Men åå kan du inte köpa med dig godis hem till mig.


Lite förvånad blev jag. Har visserligen både Ryfors och Webes fabriker utanför stan men det är ändå en bit bort och inte direkt där jag var. 

- Vad menar du?

- Ja alltså på Hemmakväll. De har så bra godis! Jag är så trött på Karamellkungen som de har på ICA och Coop.


Jag har aldrig så tydligt förstått hur liten världen kan vara för en upptagen småbarnsmamma i förorten. 

- Du vet att vi har Hemmakväll i Stockholm va?

- Men inte i Haninge!


Jag köpte inget godis i Jönköping igår till lillasyster U. Jag tänkte att jag kan stanna vid Gubbängen, som jag kör förbi varje gång vi ska ses, och handla på Hemmakväll där istället. Kändes mer logiskt, men klart det ligger ju ca 15min bort från Haninge.


Nästa gång du får cravings lillasyster U så kan du kolla om någon passerar någon av dessa locations. Vet att det finns fler men det var de jag orkade få fram. 


 




Av Gunilla Olsson - 27 februari 2013 21:35

Jag vaknade i Göteborg, åkte till Halmstad, sen tillbaks till Varberg, vidare till Jönköping och nu sitter jag i min soffa i Stockholm glad att jag överlevt dagen.


Nu tror jag ju inte på nedan sketch över människans utveckling, däremot vill jag intyga att den motsatta utvecklingen är fullt möjlig och inte över tusentalsår utan 14h är fullt tillräckligt. 


 



Jag vaknade och kände mig redo för dagen, med självförtroende och säkra kliv tog jag mig till frukosten, utcheckningen och bilen, sen till möte efter möte. Blev tröttare under dagen men kunde hålla mod och ryggrad uppe.


Nu efter sista etappen liknar min gångstil tveklöst "hans" vars armar släpar i marken när ryggraden protesterar och helst vill inta fosterställning. Ni får ursäkta mig men nu ska jag på alla fyra försöka förflytta mig till sängen. Godnatt!


Av Gunilla Olsson - 26 februari 2013 23:45

Alingsåskillar är inte alls lika söta och oemotståndliga som jag minns dem från högstadieåren, då jag och min vän S rörde oss i Parken, på Potatiscupen och i Nolhagaskolan, ständigt medvetna om deras närvaro. Lite mindre generösa med hångel också numera, men det kanske är tur det, då det hade varit ett minst sagt opassande sätt att avsluta mötet istället för en mer traditionell handskakning.


Filmen "Argo" var verkligen bra och välförtjänt av sin Oscar som bästa film. Nu har jag inte sett så många andra nominerade så ska inte säga för mycket men välgjord, spännande, snygg och gripande story gör den välförtjänt oavsett. Sen måste man ju älska Ben Afflecks solskenshistoria, från pank arbetslös skådespelare, till Oscar-vinnande manusförfattare, till chick-flick "hjälte" och ena halvan av Benifer, till respekterad och skicklig regissör. Hatten av för dig Ben!


Köra bil i Göteborg är precis lika olidligt som vanligt och jag ser tre direkta utvecklingsområden för att göra det drägligare:

1. Gör er av med dessa uråldriga spårvagnar och gör resten av världen sällskap i år 2013,

2. Ha inte alla trafikljus set på default som knallröda så att man även som enda bilist ute i stan blir tvungen att stanna var 5e meter i väntan på fotgängare och spårvagnar som alla är hemma och sover,

3. Upptäck den lilla detaljen att man i alla andra städer accepterar Visa-kort eller motsvarande i alla parkeringsautomater och inte bara bensinkort eller mynt.


Vi avslutar kvällen med JLos låt till Ben då det begav sig. Den är väl trots allt lite söt? Lite ledsen blir jag för deras skull att den inte räckte för att hålla ihop dem, men lite glad för Jennifer Garners skull såklart att han blev ledig.


Av Gunilla Olsson - 25 februari 2013 18:28

Jag är en tjej som föredrar storstäder. Jag minns hur litet Stockholm kändes när jag kom hem från New York. Jag saknade alla fördelar som nattöppna butiker, allt folk i rörelse och den pulsen som kommer med en storstad. Stad eller landet har aldrig ens varit en fråga för mig.


Men sen ibland får man stunder då hela omvärlden känns magisk och ett liv i ett litet hus vid havet känns som det enda rätta. Tack för den stunden idag Stenungsund. Fortsätter ni ge mig den känslan varje gång jag kommer på besök får jag helt enkelt sluta åka dit eller ge efter för impulsen.


 


Av Gunilla Olsson - 24 februari 2013 14:41

 


Det är bara och tacka och buga. Det var inte meningen att sprida sådan skräck i de norska lägren att de redan dagen efter håller sig borta från pallen för att undvika reprimander och ilskan från storebror i öst. Men det är ändock en välkommen effekt.


Det var ju inte som när finländarna visste att de skulle bli upptäckta för doping och inte ens vågade gå i mål. Man bröt stavar, kollapsade helt i fältet och allt man kunde komma på för att slippa mötet med konsekvenserna av dumma val, men jag tycker ändå inte vi kan utesluta lägg-lopp med tanke på gårdagens blogg.


Jag gläds åt de två svenska silvren och VM känns redan mycket roligare. Men mest gläds jag faktiskt åt Emil Jönssons intervju efter semin när en hetsande reporter börjar med att informera honom om att Norge är utslaget i hopp om lite roliga citat och fortsatt tjafs honom och Northug emellan. Emil nöjer sig med att konstatera "Ja det är jättetråkigt för dem. Det är lite klurigt underlag idag så det är lätt hänt att man tar ut sig för mycket, trist för dem att inte få köra final."


All heder åt Emil. Vet att jag sagt det förrut men det är värt att upprepas, säga vad man vill om dåliga förlorare men det finns inget värre än en dålig vinnare. Något för den gode Northug att se och lära av. Och ja, man får kalla silver i VM för en seger!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se