Inlägg publicerade under kategorin Nyheter

Av Gunilla Olsson - 23 mars 2012 08:26

Goda nyheter i dagens Metro!


 


Mitt exemplar måste dessvärre kommit bort på vägen Bonnier Carlsen, men de har länge stått på min "att läsa lista" så jag ser med spänning fram emot när de väl hittar rätt.


Om jag här på bloggen har givit er intrycket att jag har någon typ av integritet och inte kan köpas med simpla give-aways och därmed avskräckt era försök, så ber jag så hemskt mycket om ursäkt. Det är helt klart en oönskad och missvisande signal. Skicka ni så bloggar jag så gärna.  

Av Gunilla Olsson - 23 februari 2012 08:34

Vilka magiska minutrar när den nykläckta fadern mötte pressen imorse.



Det har hänt en del med hans mediavana sen den katastrofala presskonferensen då deras förlovning blev officiell. Idag fanns bara värme, humor och obeskrivlig lycka och jag har inte kunnat sluta le sen dess.


Ja det är bara att inse att jag är rojalist. Inte så mycket med huvudet som i hjärtat och magen. Jag torkade en tår och åkte till jobbet denna gråa men ack så lyckliga torsdag.


Fira mina vänner. Är det någon gång de närmsta 25 åren eller så ni ska äta en prinsesstårta är det idag. Och ja de är helt klart godast rosa!


 




Av Gunilla Olsson - 22 februari 2012 19:00

Minns ni hur jag bloggade om Björn Ranelid när det annonserades att han skulle delta i Melodifestivalen? Annars går det att läsa här.


Jag har sen hans faktiska deltagande (som jag inte såg på "riktigt" utan bara sett i efterhand) inte orkat bemöda mig med att kommentera det uppenbara. Allt sas på Twitter den kvällen. Jag har inget nytt att bidra med och tycker inte att det är värt de få minutrarna det skulle ta att plita ner min uppgivenhet till läsbara ord.


Däremot roades jag över att se att Fredrik Backman denna begåvade skribent tagit samma grepp och dragit samma slutsats som jag gjorde då det begav sig. Hans text hittar du här.

Av Gunilla Olsson - 22 februari 2012 12:00

Jag får ta och gratulera Uppsala till att vara Sveriges rikaste kommun. Jag kan inte komma på någon annan rimlig anledning till att de ska skylta om hälften av stans övergångsställen inte bara en gång utan två då den första skylten som kom var olämpligt yppig, går att läsa om här.


Ni som kör E4an söderut vet att det vid Södertälje sitter en skylt mot E20 dit resenärer mot Göteborg hänvisas. Inte för att det är bästa, snabbaste eller säkraste vägen. Det vet väl alla som åker ofta att E4an till Jönköping och sen riksväg 40 är överlägset bättre. Förklaringen har istället alltid varit att det är för kostsamt att skylta om. Detsamma gäller vid förändring av hastighetsgränser och dylikt. Man dröjer med sådana förändringar då det är förenat med stora utgifter.


Tack och lov för Uppsala som inte har sådana bekymmer. De kan nämligen skylta om fullt dugliga skyltar mest för skojs skull, eller som ett slag i luften för jämställdhet.


Är det på fullt allvar någon som uppfattar Herr Gårman som för manlig och patriarkalisk? Som lärare lärde jag mig att välja mina fighter i klassrummet. Nedan bild kan väl inte i rimlighetens namn kännas som en seger för någon.


 


Jag vill inte på något vis kritisera Fru Gårman då hon likt Herr Gårman helt och fullt fyller sin funktion i att tydligt visa först var övergångsställe finns och sen hur man bäst nyttjar det. Jag har bara tidigare upplevt uppgiften som relativt könslös och tyckt att ordleken Herr Gårman (här går man) haft en viss torr charmig klang som berättigat valet av att han fått en mer framträdande roll och hon en mer tillbakadragen.


Sen kan det väl inte vara bara jag som undrar vad Uppsala gör om ett år då "Hen" är än mer på tapeten och de måste hitta ett sätt att få både Herr och Fru att kliva tillbaka.


Ja lika löner för lika arbete känns ju helt klart som en bagetell i jämförelse.

Av Gunilla Olsson - 14 februari 2012 08:29

Jag drar på munnen när jag läser dagens Metro. Den är politiskt korrekt och försiktig på alla sätt och vis. Jag vet inte om det är rättvist men jag uppfattar det som väldigt svenskt. Kanske är det en åkomma även i många andra länder det låter jag vara osagt.


Redan på första sidan slår man fast dagens tema:


 


Med tanke på dagens datum känns det både naturligt och väntat. Metro gillar temanummer och Alla Hjärtans Dag är naturligtvis en tacksam grund för en sådan. So far so good.


Bläddrar man sen igenom tidningen följer diverse rubriker som klingar väl med temat. Där finns också de obligatoriska rubrikerna satta för att ingjuta hopp i oss "stackars" singlar.


   


Jag upplever det lite fånigt men visst låt vara. Det jag tycker är mest intressant dock är de annonser och artiklar som går än längre i att vara säkra på att alla känner igen sig och känner sig inkluderade.


 

 


Måste verkligen varje dag handla om alla? Måste vi alla ha och ges rätten att dagligdags känna oss inkluderade? Kan inte Alla Hjärtans Dag helt enkelt få handla om de som vill fira den person de älskar? Måste där verkligen tas hänsyn till alla andras livssituation istället för att ohämmat hylla den romantiska kärleken?


Nu kommer några av er protestera och mena på att det finns många sorters kärlek. Visst är det så. Men det finns också andra dagar på året tillägnade andra relationer och annan typ av kärlek. Mor- och Farsdag för att ge det mest uppenbara exemplet.


Alla kommer inte att få uppleva all typ av kärlek och det är naturligtvis helt ok men framförallt en fråga som kan lyftas 364 andra dagar under året. Det är lite som att vara på någon annans födelsedagsfest. Det var många år sen sist jag kände mig avundsjuk när paket öppnades och ljus blåstes ut utan att det var min tur. Alla dagar handlar inte om mig.


Alla hjärtans dag är för mig som singel inte en dag jag känner att jag överhuvudtaget måste förhålla mig till. Varför Metros redaktion känner ett behov av att likväl inkludera mig är för mig ett mysterium.


Jag hoppas ni alla mina vänner som har kärleken i ert liv frossar i den lite extra idag utan att sända mig en enda tanke. Precis som det ska vara!



Av Gunilla Olsson - 19 januari 2012 13:10

Jag förundras ibland över det land vi lever i. Det är ett fantastiskt land på många sätt och vis men emellanåt påminns jag om den illusion av takhöjd, tolerans och frihet som här råder.


Vi är så stolta över vårt sekualiserade rike och fnissar åt jänkare som tackar Gud när de vinner en Oscar eller en sydeuropeé som faller på knä och gör korstecknet då han precis avgjort ett derby.


Vi talar högt och lågt om liberalism, om människans rätt att välja sin egna lycka och förståelse och acceptans för allas val. Ja allas utan de vi fnissar åt vill säga. I vårt lilla lilla hörn av världen har vi lyckats övertyga oss själva och varandra att vi är lite smartare och lite mer välutvecklade som lämnat Gud bakom oss. På så sätt har vi intalat oss själva att vi är mer upplysta än de "ignoranta" 80% som uttalat tror på Gud världen om. Det är ett förmätet ställningstagande så det förslår.


Jag är själv relativt hårdhudad och min Gudstro har aldrig behövt andras erkännande, men jag undrar när respekt, acceptans och tolerans ska omfatta inte bara de som tävlar i att distansera sig mest från Bibeln utan även oss som väljer att hålla oss nära den.


Om det mot förmodan finns läsare här som inte vet vem jag är så är jag förutom politiskt intresserad, road av livet i allmänhet och en åsiktsmaskin dessutom mormon.


Jag läste i veckan Svante Lidéns "artikel" om den kyrka jag kallar min och häpnade över tonen däri. Har du inte läst den finns den här. Sällan svarar jag journalister, det är mer min rättshaverist till bror R som tar sig tid för sånt. Jag muttrar här i bloggen eller ringer någon för att ventilera med. Men den här gången kunde jag inte låta bli. Jag tänkte bjuda er på min och Svantes korrespondens i ämnet. (Bilderna syns otydligt och är mest för autencitet. Ni hittar mailen längst ner)


       


Ja Svante får nog anses passa in i den svenska normen betydligt bättre än vad jag gör, men om det är han som ska vara den svenska normen får vi nog inse att takhöjden är just bara en illusion och inget annat.  



17 jan 2012 kl. 11.50 skrev Olsson, Gunilla:


Jag vet inte riktigt om det är tänkt som en seriös artikel eller vad syftet med din text är. Men nedvärderande uttryck som

”väloljad käft”

”chockbeskedet”

”tunga puckar”

”bibliska kändisarna”

”gick åt pipan”

”slaktade”

”ärkekonservativa stofiler”

”drillas i olika språk”

 (för att ge några få exempel) gör att texten inte känns annat än förlöjligande och sensationslysten.

Jag tänker inte ödsla varken min eller din tid med att börja rätta alla de felaktigheter den innehåller, men av ren nyfikenhet skulle jag gärna få svar på en fråga. Vad har vi mormoner gjort för att förtjäna en sådan förenklande raljerande och respektlös text?

Om den på fullt allvar är tänkt att tillföra  något i den politiska debatten kring USAs presidentval så antar jag att jag imorgon hittar en liknande text om övriga kandidaters religioner och trosuppfattningar. Tro mig, det går att förenkla, håna och göra sig lustig över det mesta. Eller så kan man inse att det är ens egen okunskap som leder till brist på förståelse.

Mvh Gunilla

 

From: Svante Lidén [mailto:svante.liden@aftonbladet.se] 
Sent: den 17 januari 2012 13:30
To: Olsson, Gunilla
Subject: Re: Så skapades kyrkan bakom Mitt Romney


Tack för mejl.

Mormonerna har inte gjort mig någonting. 

Däremot kan jag inte påstå att jag delar världsuppfattningen, synen på samhället eller på tillvaron i stort.

I mina ögon är Mitt Romney i första hand, eller ens i någon hand mormon. I mina ögon är han en ärkekonservativ karriärist och en ohämmad vindflöjel som säger vad som passar för att han ska få komma till makten.

Den mannen har ju bytt åsikt nästan lika ofta som jag byter strumpor – vilket jag för övrigt gör dagligen. Sen får han tro på vad han vill.

Du ger exempel på en del uttryck som du finner nedvärderande.

Jag håller inte med dig. Men jag kan inte hindra dig från att ta åt dig om det är det du känner för.

Personligen tycker jag att historien om Joseph Smith och mormonkyrkan är sensationell och spännande. De övergrepp han och hans anhängare utsattes för var oerhörda. Lynchjustis är ju som bekant en gammal amerikans specialitet so levt vidare långt in i våra dagar.

Jag har för övrigt nära och mycket personlig erfarenhet av flera kristna samfund. Och är det nåt jag lärt mig därifrån så är det den totala paranoja så många visar så fort det skrivs det minsta  om dem. Man försöker alltid se den värsta tänkbara konspirationen bakom allt. Trots decennier i den här branschen har jag aldrig lyckats fatta varför.

Jag har exempelvis aldrig blivit så utskälld som när jag skrev en artikelserie här i Aftonbladet om Jesu tre sista dagar i livet. Jag hade tagit uppgiften på största allvar. Alla citat var exakta och från Bibeln och storyn följde evangeliernas i minsta detalj. Tidningen Dagen intervjuade mig på första sidan, jag blev erbjuden att medverka i böcker i religionskunskap – och flera hundra mejlskrivare garanterade mig en hedersplats i helvetet – jag hade bland annat begått dödssynden att skriva "sista natten med gänget var ingen munter tillställning."

Så det var som vanligt "evil is in the eye of the beholder."


Gud fred och kör försiktigt


Svante L


Svante Liden


svante.liden@aftonbladet.se

Phone: +46 (0)70 525 21 95 (cell)

+ 46 (0)8 - 725 2000


18 jan 2012 kl. 08.49 skrev Olsson, Gunilla:


Tack för svar och det var ju skönt att höra att mormoner inte gjort dig något.

Lite lustigt dock att Romney inte i första hand är mormon i dina ögon utan att det är på helt andra grunder du ogillar honom. Hade varit väldigt mycket mer intressant att läsa om det. Hade nog gjort för en sakligare artikel också då det i mycket större utsträckning har att göra med hans kandidatur. Mormoner är nämligen inte en homogen grupp som alla sluter upp bakom hans politik.

Jag står nog fast vid att uttrycken är nedvärderande och anser inte att det är något som i detta fallet ligger i betraktarens ögon. Det är svårt att inte se uttryck som ”väloljad käft” och dylikt som värdeladdade. Tror faktiskt inte en sekund på att du som arbetar med språk som ditt främsta vapen inte är helt medveten om det.

Jag inser att du inte delar min trosuppfattning och det kunde jag helt allvarligt inte bry mig mindre om. Jag tycker dock att det blir komiskt när du direkt börjar redogöra för paranoia, konspirationsteorier och tidigare utskällningar i ämnet.

Om du på något vis uppfattat mitt tidigare mail som en utskällning så har du lyckats med konststycket att ha känsligare tår än Marcus Birro och Björn Ranelid sammantaget. Om det inte var så du menade så förstår jag faktiskt inte vad det har med saken att göra överhuvudtaget hur andra kristna reagerat på tidigare artiklar. Jag representerar ingen annan kristen eller mormon än mig själv och tycker nog att jag bemödade mig med att hålla en hövlig ton, foliehatt äger jag ingen.

Vi verkar överens om att historien om Joseph Smith och mormonkyrkan är sensationell även om vi drar helt olika slutsatser därav. Men faktum kvarstår att din text är oerhört förenklande och ett försök att göra sig lustig över någons livsåskådning, någon som du enligt egen utsago egentligen ogillar på helt andra grunder. Den saknar helt relevans för diskussionen om primärvalet så länge man inte tänker göra en liknande studie av övriga kandidaters livsåskådningar.

Jag är varken ute efter eller förväntar mig en ursäkt, vore trevligt om du inte helt förolämpade min intelligens genom att låtsas oförstående inför min kritik dock.

Jag önskar dig bättre lycka med din nästa text.

Mvh Gunilla


 

Tack för svar.

Vi skulle nog kunna hålla på hur länge som helst med det här om vi inte också hade annat för oss här i livet.

Jag tror nog att jag är mer hårdhudad än Birro och Ranelid; jag känner mig inte särskilt utskälld.

Din ton är hövlig, men barsk. Sånt respekterar jag.

 Vad jag menade var bara att alltid, undantagslöst, när jag skrivit om något som har med olika trosuppfattningar att göra så har det tagit hus i helvete. På något sätt är det som väldigt många utgår från att syftet alltid är sinistert och att man läser in mer och annat i det skrivna än vad som faktiskt finns där.

Vad gäller de andra kandidaternas och deras anhängares trosuppfattningar så har vi skrivit en hel del om det också, inte för att vi vill göra oss lustiga över dem utan därför att den amerikanska synen på Gud, Familjen, aborter och Homosexuella är tämligen exotisk och obegriplig för oss sekulariserade socialistsvenskar.

Inte för att det har något med saken att göra, men jag har haft anledning att skriva en hel del om Nordkoreas hädangångne Käre Ledare Kim Jong Il och hans store Efterträdare.

Det borde jag inte heller ha gjort, då blev jag också idiotförklarad fast av helt andra orsaker.

Det är inte lätt att spela klarinett.

Jag har skrivit över 5 000 artiklar i Aftonbladet och nu ska jag sätta papper i maskin och skriva en till.


Wish me luck!


Bästa hälsningar


Svante L

Svante Liden


svante.liden@aftonbladet.se

Phone: +46 (0)70 525 21 95 (cell)

+ 46 (0)8 - 725 2000















Av Gunilla Olsson - 19 januari 2012 12:55

 


Hittade följande citat i dagens Aftonbladet och skrattade till. Är så gulligt med politiker som ska visa sig vara i tiden och lite lagom folkliga sådär.


Dessvärre missar han ju helt målet. Förutom det faktum att myten om Zlatans brist på framgångar i landslaget är oerhört överdrivet så haltar liknelsen rejält.


Senast jag kollade är Zlatans "jobb" som spelare i Milan. Det är där han tjänar sina pengar och det är där han förväntas prestera. Det gör han väldigt framgångsrikt, han delar ledningen i Italienska skytteligan och laget ligger i topp i tabellen som sig bör. Liknande resultat har han faktiskt givit alla klubbar som varit villiga att betala hans lön. Landslaget är mer av ett hedersuppdrag men självklart kul när han lyckas även där.


Jag gissar att Berlusconi är en nöjdare arbetsgivare till Zlatan än vad svenska folket, LO och övriga är till Juholt.


Av Gunilla Olsson - 17 januari 2012 08:43

Efter en sekund av glädje då orden i mitt sinne började falla på plats och jag kände hur fingrarna kliade av lust att få sätta dem på pränt, så togs mitt sinne sen totalt över av en gastkramande skräck.


Är det precis så illa att jag inte känt för att blogga och skriva sen Juholt tog julsemester och nu när han är tillbaka så kan jag plötsligt inte låta bli? Det vore ju fruktansvärt på alla sätt och vis om min inspiration och skrivlust var sammanhängande med denna individ. Han roar mig helt klart, men jag vill inte att han inspirerar mig på något sätt, inte ens till hån.


Det verkar inte bättre. Jag får förlika mig med den äcklande tanken. Juholt är tillbaka och jag kan inte låta bli att skriva om saken.


 


Jag tyckte det var korkat igår när jag hörde om hans uttalande, men jag tycker nog att hans försvar är om möjligt ännu sämre.


Låt mig se om jag har förstått dig rätt Juholt. Du uttryckte dig medvetet "drastiskt för att belysa minoritetsregeringens problem." trots att du "självklart vet" att SD inte satt i riksdagen förra mandatperioden. Med andra ord fabulerade du något för att framställa saker som värre än vad de faktiskt är.


När sen inblandad attackerad part i en blogg, ett mycket mindre forum än det tal du själv höll, rättar ditt "drastiska" uttalande så tycker du att det är "låg nivå"?


Jag kan tycka att det är låg nivå att insinuera en uppgörelse som du de facto vet inte existerar och på så sätt hoppas lura några väljare att tro att regeringen gör upp under bordet, med det parti som du själv inte kan vara vuxen nog att dela tv-studio med.


Jag kan tycka att det är ännu lägre nivå att vilja påvisa ett faktiskt problem med fabulerade exempel. Att en minoritetsregering är problematisk är väl ingen rikshemlighet direkt. Borde finnas gott om faktiska exempel att ta till för att belysa det istället för en medveten lögn.


Men den allra lägsta nivån i hela härvan hittar vi nog när du inte ens själv inser din dumhet, utan istället än en gång tar på dig offerkoftan. Det är andra som håller "låg nivå" det pågår "ryktesspridning" någon försöker "skada dig" osv osv.


Ledsen Julholt, men du är inte en bättre partilederare än vad du var i December. Du hinner inte mer än öppna munnen innan det står tämligen klart. Tar den här farsen någonsin slut? Jag vill ha en vettig opposition!


Skapa flashcards