¨

Får hennes välinövade, välformulerade och motoriskt återgivna meningar er att ta Centern till ert hjärta?

Jag tycker inte hon är dum i huvudet vilket är mer än vad jag kan säga om en del andra politiker. Men jag undrar om hon är mänsklig eller programmerad?

Det låter så tillrättalagt att det är svårt att tro att det ens är en intervjusituation. Jag lyssnade mer än jag tittade och fick gå till TVn för att se om det var en inspelning från ett tal eller faktiskt var ett samtal.

Man får väl ge henne att hon är effektiv åtminstone. Hon pluggade svar inför intervjun och skrev sitt tal till kongressen på samma gång. Skönt att ha det gjort!

Idag tävlas det i att kritisera Stefan Attefalls (KD) uttalande:"Bostadsmarknaden mås­te finnas med som variabel när man väljer utbildning och universitetsstad. Problemet är grundlagt sedan länge och har blivit värre. Det är ett misslyckande för svensk bostadspolitik."

Oppositionsborgarrådet Tomas Rudin (S) drar det så långt att han tycker att Stefan själv ska flytta från Stockholm.

Snacka om en storm i ett vattenglas. Det han säger är väl fullt rimligt. Naturligtvis är det ett stort misslyckande. Naturligtvis måste situationen långsiktigt lösas. Men om det inga lägenheter finns idag går det inte heller att bygga till imorgon. Är väl knappast särskilt pragmatiskt att packa väskorna för att sen tycka att någon ska trolla fram en lägenhet.

De flesta utbildningar finns på flera orter, det är väl inget konstigt alls att man då tycker att studenter ska kunna ha bostad med som en variabel i sitt beslut. Notera att jag säger en variabel, inte den enda.

Hyresgästföreningen är som vanligast roligast av alla i kritikerlägret. Ordförande i Stockholm, Terje Gunarsson säger: "Då kan man ju be de arbetslösa att flytta härifrån också."

Ja precis, det kan man faktiskt Terje. Tycker inte heller att det är det minsta orimligt att man efter en tid som arbetslös förväntas söka jobb på annan ort. Naturligtvis med hänsyn till att inte splittra familjer. Det trodde jag var en självklarhet.

Det jag tycker är värst i hela diskussionen, är att det finns människor som inte tycker att man alls ska behöva ta hänsyn till arbete eller bostad när man planerar sitt liv. Det om något är väl orimligt!

Det glädjer mig att läsa om S senaste utspel i Kristoffer Rengfors artikel i Metro idag.

"Det ska bli lättare att gå från bidrag till arbete", säger Tommy Waidelich, Socialdemokraternas ekonomiske talang.

Artikeln fortsätter: "För den som idag går på socialbidrag kan det i många fall vara ekonomiskt onlönsamt att jobba extra eller ta ett deltidsjobb. Med Socialdemokraternas förslag skulle 1 500 kronor av socialbidraget fortsätta att betalas ut under sex månader, för att minska inkomstbortfallet. Förhoppningen är att fler ska känna att det lönar sig att börja arbeta."

Jag har rätt mycket att säga om ett system som gör att det är olönsamt att arbeta. Kan kanske tycka att det ska korrigeras istället för föreslagen lösning.

Men kul att höra att S tagit upp huvudet ur sanden och gjort resten av mänskligheten sällskap. Om de vill att fler ska känna att det lönar sig att arbeta måste de äntligen ha insett vad vi andra vetat länge att det de facto finns människor som behöver motiveras till arbete; att inte alla i vårt land inget hellre önskar än att arbeta, som de många gånger velat påskina.

Jag applåderar S att de så sakteligen kommer in på banan. Det krävdes visserligen att de tog ett tidigare borgerligt förslag för att komma dit men det är ok. Ni får låna det!

Måste man helt enkelt ha gått på KTH för att gå igång på det här, eller vad är det jag missar?

Jag försöker att stödja svensk film. Den har blivit oändligt mycket bättre och ibland hittar man helt klart något som berör i det enkla och ofta avskalade berättandet.

Men när Metro presenterar "Höstens svenska filmpremiärer" och "Svensson, Svensson- i nöd och lust" samt "The-Stig-Helmer story" finns med i line-upen blir jag bara så tom och dyster.

Det är sorgligt att följa nätdiskussionerna som följer dådet i Norge.

SD-anhängare (och ledare) försöker i ren desperation distansera sig från gärningsmannen så gott det går. Det är en fullt förstålig strategi då de oundvikligen blir ifrågasatta i diverse ledare, krönikor och av den stora massan "tyckare".

Det låter sig inte ske dock. De kan inte helt fördöma dådet utan måste lägga till ett "men". Det är lite olika hur de sen väljer att avsluta den meningen, men det brukar landa i något i stilen "man är inte rasist för att man är kritisk mot invandrare och islam" eller "det är klart att folk blir frustrerade när politiker inget gör, det är då sånt här händer".

Sanningen är naturligtvis den att de inte kan distansera sig då de står för precis samma unkna åsikter som Anders Behring Breivik. Ytterst få om någon av dem ställer sig bakom hans metod men de delar hans synsätt om "vi och dem".

Vi alla kräver en tillhörighet, ett sammanhang. Vi söker ett "vi". Det säger sig självt att när den tillhörigheten och vi-känslan byggs inte på en intern gemenskap utan snarare ett externt hot så är det lätt att den blir missriktad.

Det räcker att titta på våra fotbollsläktare. Även där vill klubbar och supportrar svära sig helt fria från ansvar. De kan inte på något vis se en koppling mellan att 20 000 personer står i kör och sjunger en hatramsa om andra laget och att några få förvirrade individer sen inte förstår att det hatet var ett symboliskt sådant, som inte fick praktiseras fysiskt.

Det går väl inte att bortse ifrån att dessa idioter som inte har förmågan att se skillnaden på hatramsor eller att slå någon sönder och samman, tror sig ha gott om stöd i ryggen. Det var ju trots allt 20 000 som sjöng med dem. De var bara modiga nog att utföra det de trodde alla önskade.

Det är ofrånkomligt att vår retorik och vår samtids debattklimat påverkar och legitimerar galningar som Anders Behring Breivik. Det går inte att uttrycka hat och avsky för andra människor och förvänta sig att ingen galning sen ska dra det steget längre.

Jag håller ingen ansvarig utom Anders Behring Breivik själv. Det är det inte min plats att göra. Men jag tycker alltid man ska söka att se sin egna roll. En naturlig första sak kan vara att skapa en "vi-känsla" utan ett fokus på "de".

Menar Jimmie Åkesson allvar med att han vill bevara svensk kultur och allt fantastiskt som är svenskt. Då efterlyser jag att han börjar hylla det i debatter och lägger sin fokus på reformer som kan åstadkomma detta istället för att skuldbelägga Islam för svensk kulturs frånvaro.

Att våra 15-åringar inte vet vem Lina Sandell Berg är eller hur man lagar kroppkakor är nämligen knappast muslimers fel utan det handlar nog om brist på intresse.

Jag önskar dig lycka till Jimmie med en PR-kampanj som väcker denna gnista hos den svenska ungdomen. Det tror jag skulle berika vårt land och vårt kulturarv. Men det skulle såklart kräva att det faktiskt var det som drev dig och inte det missriktade hat du delar med Anders. Tillåt mig tvivla!

Jag hoppas verkligen att norska polisen läser Aftonbladets-kommentatorsfält. Det är inte klokt vilka experter som sitter där. En ren guldgruva full av kunskap som vore synd och skam om den gick förlorad. Tydligen ligger Israel bakom det hela. Who knew?

Jag väljer att skratta. Vi behöver skratta i dessa tider men det fastnar lite i halsen. L.T.s utläggning om den globala konspirationen är ju väldigt underhållande men galenskapen är påtaglig och oberäknelig. Dessutom blir han påhejad av Laramie.

Lösningen står nog inte att hitta i kommentarerna trots allt. Men det borde helt klart ge en ledtråd till var landets galningar befinner sig.

Jag läser igenom mina senaste inlägg och skäms över klyschorna i dem. Sanningen är enkel. Jag är ledsen, arg och illa berörd.

Finns varken mer eller mindra och säga så därför ska jag vara tyst nu tills jag har något vettigt att säga.