Inlägg publicerade under kategorin humor

Av Gunilla Olsson - 14 mars 2012 16:00

Jag älskar det faktum att SVT imorse "påade" sin intervju med Stefan Edberg med dessa toner.



Jag skrev igår om associationer och det introt för mig är fullt av positiva betingelser.


Citaten kommer till mig per omgående:

"Sicka flätor"

"Mojjan ska också tävla"

"Så får vi skyllen"

"Vi skriver Köpenhamn på skylten"

"Vi får väl ta mina pengar då"

osv osv..


Är det någon av er stackars läsare som missat serien Smash? En serie som är bra mycket mer än den utlovar, helt klart ett serve-ess i min bok, så utbildar jag er gärna! Den står i DVD-hyllan och nyttjas på tok för sällan. Bjud in er själva på en helkväll så kör vi!


ANNONS
Av Gunilla Olsson - 13 december 2011 16:24

Jag känner att jag behöver bjuda både mig själv och mina läsare på ett skratt denna eftermiddag. Dessvärre går hjärnan på tomgång och jag klarar inte att författa något med tillstymelse till humor i sig.


Fick nyss min chef att asgarva när jag föreslog att vi skulle vidarebefodra Js kontaktuppgifter i ett massutskick, men det är nog ett skämt som krävde att man var på plats för att uppskatta.


Tur är det väl att det finns andra att förlita sig på. För några år sen nu sprang jag på David Thornes blogg. Jag har inte följt den och går inte i god för den men det finns en del som onekligen fått mig att skratta där.


Jag rekommenderar Dear blockbuster member, The ducks in the bathroom och Dear neighbour you are not invited


Någon dag då jag har på tok för mycket tid till övers ska jag bli rättshaverist och ägna dagarna åt att irritera myndigheter, hyresvärdar och annat löst folk med totalt menlös korrespondens. Nedan ser ni hans kanske mest uppmärksammade brevväxling.


    

ANNONS
Av Gunilla Olsson - 23 november 2011 12:50

Ända sen han föddes har jag med diverse knep försökt att vinna hans gunst. Jag har mutat honom med en Ralph Lauren-garderob gedigen nog att göra de andra bebbarna gröna av avund, jag har bloggat vänliga ord om hans fördelaktiga yttre, lyssnat på lillasyster Us alla anekdoter om hans påstådda framsteg, ringt och förhört mig om han lärt sig några tricks och hållt och pussat så ofta jag kommit åt.


Ingenting har hjälpt. Gensvaret har varit absolut noll. Han har tolererat min närvaro, han har stundtals tolererat att jag hållt honom och då och då belönat mig med ett halvhjärtat leende, men intresset får nog ändå beskrivas som svalt.


Igår hittade jag nyckeln. Sanningen är den att min 6-månaders systerson är lika förutsägbar som en karaktär i en amerikansk highschool film. Vill flickan vinna hans hjärta och uppmärksamhet är enklaste sättet att göra honom rejält avundsjuk.


När jag igår tog lilla bebben E i min famn fick jag se en helt annan sida av systerson C. Plötsligt tog han inte blicken ifrån mig, flinade upp sig som aldrig förr och spelade ut hela sitt register vad gäller tricks för att vara säker på att jag inte tittade bort. Han vinkade, viftade och hojtade från andra sidan rummet. Man kan nog drista sig till att våga använda ordet desperat för att bäst beskriva honom.


Jag hade uppriktigt talat ingen aning att "spelet" inte är något socialt konstruerat som gör sitt inträde först i tonåren. "Spelet" är tydligen genetiskt programmerat och måste spelas med en bebbe på samma sätt som med intressenter.


Igår spelade jag spelet väl. Jag hade systerson C virad kring mitt lillfinger. Glädjen blir dock kortvarig när slutsatsen sjunker in. Han är en sån där kille som inte själv vill ha en, han vill bara inte att någon annan ska få en heller.


Söt som han är nöjer jag mig med dessa småsmulor dock. Jag är tydligen en sådan tjej.


 



Av Gunilla Olsson - 10 november 2011 10:42

Jag förstår inte. Jag läser sällan serier men är inte deras syfte fortfarande att antingen vara roliga eller satiriska. Finns det någon som kan se syftet med den de envisas med i Metro?


 

Av Gunilla Olsson - 3 november 2011 13:03

Jag kan väl inte vara den enda som har svårt dels för den smöriga filmen Titanic men sen ännu svårare för den ännu mer smöriga balladen av Celine Dion vi fick på köpet.


Ni likasinnade cyniker. Jag hoppas att ni likt jag finner humorn i klippet.




Av Gunilla Olsson - 21 oktober 2011 09:11

Jag älskar tanken på den kinesiska fabriksarbetare som är så ointresserad av sitt jobb att han inte reagerar på en order där beställaren säger sig ha aningen större vänsterfot än höger och behöver olika storlekar på sina tofflor. Ett borttappat decimaltecken är i vissa fall rätt avgörande.


Av Gunilla Olsson - 23 september 2011 08:34

En dos skadeglädje muntrade upp min fredagsmorgon. Jag kan inte sticka under stol med att jag inte är Assanges största fan.


Jag tycker att han i mångt och mycket är en oansvarig idiot med en egen agenda som vore intressant att granska innan man föll in i den hyllande fårskocken som applåderar hans minsta tilltag.


Den inställningen kan ha färgat min reaktion på dagens artikel. Men jag vill tro och hoppas att jag har självdistans nog att ha uppfattat och skrattat åt ironin oavsett.


 

Det kan väl inte bara vara jag som tycker att det är hysteriskt roligt att han vill stoppa utgivningen av boken, inte för att den innehåller felaktigheter utan för att "Assange var rädd att informationen i boken skulle kunna användas som underlag för en utlämning till USA."


Vad hände med att göra all information tillgänglig för alla Assange? Trodde det var en nödvändighet trots eventuella följder. Det gäller bara all information förutom den rörande dig?


What goes around comes around som man brukar säga. Jag önskar er alla en skadeglad fredag likt min!

Av Gunilla Olsson - 11 juli 2011 14:46

Jag måste erkänna att jag mottog nyheten med glädje. Jag ser fram emot att se ännu en fashionista växa upp genom paparazzifotografernas teleobjektiv. Och vem är bättre lämpad att fostra en fashionista än självaste Victoria Beckham?


Sen som grädde på moset meddelas också namnet nästan omgående.


 

Det kan väl inte bara vara jag som direkt kommer att tänka på detta klassiska klipp? Jag har försökt få min bror M med fru att fortsätta sin streak på 4 döttrar med 2 till för att sen avsluta med en liten kille och döpa honom till 7an eller åtminstone Seven.


Nu var det Becks som tog det, och ja siffran känns väl i rättvisans namn lite som hans.



Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se