Senaste inläggen

Av Gunilla Olsson - 27 februari 2013 21:35

Jag vaknade i Göteborg, åkte till Halmstad, sen tillbaks till Varberg, vidare till Jönköping och nu sitter jag i min soffa i Stockholm glad att jag överlevt dagen.


Nu tror jag ju inte på nedan sketch över människans utveckling, däremot vill jag intyga att den motsatta utvecklingen är fullt möjlig och inte över tusentalsår utan 14h är fullt tillräckligt. 


 



Jag vaknade och kände mig redo för dagen, med självförtroende och säkra kliv tog jag mig till frukosten, utcheckningen och bilen, sen till möte efter möte. Blev tröttare under dagen men kunde hålla mod och ryggrad uppe.


Nu efter sista etappen liknar min gångstil tveklöst "hans" vars armar släpar i marken när ryggraden protesterar och helst vill inta fosterställning. Ni får ursäkta mig men nu ska jag på alla fyra försöka förflytta mig till sängen. Godnatt!


ANNONS
Av Gunilla Olsson - 26 februari 2013 23:45

Alingsåskillar är inte alls lika söta och oemotståndliga som jag minns dem från högstadieåren, då jag och min vän S rörde oss i Parken, på Potatiscupen och i Nolhagaskolan, ständigt medvetna om deras närvaro. Lite mindre generösa med hångel också numera, men det kanske är tur det, då det hade varit ett minst sagt opassande sätt att avsluta mötet istället för en mer traditionell handskakning.


Filmen "Argo" var verkligen bra och välförtjänt av sin Oscar som bästa film. Nu har jag inte sett så många andra nominerade så ska inte säga för mycket men välgjord, spännande, snygg och gripande story gör den välförtjänt oavsett. Sen måste man ju älska Ben Afflecks solskenshistoria, från pank arbetslös skådespelare, till Oscar-vinnande manusförfattare, till chick-flick "hjälte" och ena halvan av Benifer, till respekterad och skicklig regissör. Hatten av för dig Ben!


Köra bil i Göteborg är precis lika olidligt som vanligt och jag ser tre direkta utvecklingsområden för att göra det drägligare:

1. Gör er av med dessa uråldriga spårvagnar och gör resten av världen sällskap i år 2013,

2. Ha inte alla trafikljus set på default som knallröda så att man även som enda bilist ute i stan blir tvungen att stanna var 5e meter i väntan på fotgängare och spårvagnar som alla är hemma och sover,

3. Upptäck den lilla detaljen att man i alla andra städer accepterar Visa-kort eller motsvarande i alla parkeringsautomater och inte bara bensinkort eller mynt.


Vi avslutar kvällen med JLos låt till Ben då det begav sig. Den är väl trots allt lite söt? Lite ledsen blir jag för deras skull att den inte räckte för att hålla ihop dem, men lite glad för Jennifer Garners skull såklart att han blev ledig.


ANNONS
Av Gunilla Olsson - 25 februari 2013 18:28

Jag är en tjej som föredrar storstäder. Jag minns hur litet Stockholm kändes när jag kom hem från New York. Jag saknade alla fördelar som nattöppna butiker, allt folk i rörelse och den pulsen som kommer med en storstad. Stad eller landet har aldrig ens varit en fråga för mig.


Men sen ibland får man stunder då hela omvärlden känns magisk och ett liv i ett litet hus vid havet känns som det enda rätta. Tack för den stunden idag Stenungsund. Fortsätter ni ge mig den känslan varje gång jag kommer på besök får jag helt enkelt sluta åka dit eller ge efter för impulsen.


 


Av Gunilla Olsson - 24 februari 2013 14:41

 


Det är bara och tacka och buga. Det var inte meningen att sprida sådan skräck i de norska lägren att de redan dagen efter håller sig borta från pallen för att undvika reprimander och ilskan från storebror i öst. Men det är ändock en välkommen effekt.


Det var ju inte som när finländarna visste att de skulle bli upptäckta för doping och inte ens vågade gå i mål. Man bröt stavar, kollapsade helt i fältet och allt man kunde komma på för att slippa mötet med konsekvenserna av dumma val, men jag tycker ändå inte vi kan utesluta lägg-lopp med tanke på gårdagens blogg.


Jag gläds åt de två svenska silvren och VM känns redan mycket roligare. Men mest gläds jag faktiskt åt Emil Jönssons intervju efter semin när en hetsande reporter börjar med att informera honom om att Norge är utslaget i hopp om lite roliga citat och fortsatt tjafs honom och Northug emellan. Emil nöjer sig med att konstatera "Ja det är jättetråkigt för dem. Det är lite klurigt underlag idag så det är lätt hänt att man tar ut sig för mycket, trist för dem att inte få köra final."


All heder åt Emil. Vet att jag sagt det förrut men det är värt att upprepas, säga vad man vill om dåliga förlorare men det finns inget värre än en dålig vinnare. Något för den gode Northug att se och lära av. Och ja, man får kalla silver i VM för en seger!

Av Gunilla Olsson - 23 februari 2013 21:10

Mitt facebook-flöde är fullt av grymma kompisar som idag tagit sig an och dessutom fullföljt Tjejvasan. 


Här på hemmafronten har skid-VM kommit igång i TV-tablån och idag var första riktiga lite längre etappen. Det borde råda skidfeber och njutas i fulla drag.


Det är något i mig som gör att jag inte vågar gå helt in i detta VM dock. Jag känner på mig att det bara skulle göra mig besviken. Det kommer att vara några framgångar här och där men medaljregnet, skrällarna och den absoluta medvinden känns som den uteblir.


Istället fick vi idag en försmak vad som finns att vänta. Idel röda dräkter från landet i väst, överallt i spåren, framför, bakom, vid sidan. På varje svensk går det fyra norrmän och alla med det äckliga självförtroendet, självgodheten och flinet som bara ett land med allt för mycket pengar och för många framgångar i spåret kan ha. 


Ja idag har jag legat på soffan och drömt mig tillbaks till 1905 samt övervägt en attack. Vårt försvar klarar en vecka sägs det, men lusekoftorna borde vi väl ändå kunna ta eller? Vi borde passa på den här veckan när halva landet är iväg och åker skidor ändå.

Av Gunilla Olsson - 22 februari 2013 19:53

Jag är inte en person som styrs av vanor. Min morgonrutin skiljer sig en hel del från dag till dag, jag har ingen veckodag då jag "alltid" gör något eller är på samma plats, och jag hoppas och tror att jag inte har allt för många fixa ideér om att saker måste ske på ett visst sätt.


Med det sagt tänker jag med en viss dos övermod därmed konstatera att jag inte heller tror att jag är en person som lägger mig till med vanor särskilt enkelt. Vi konstaterade här på bloggen för ett tag sen att de vanliga 21 dagarna det ska ta att skapa en vana inte riktigt gjort jobbet för min blogg tex. Man kan skylla på att jag inte bloggar samma tid varje dag och därmed uteblir rutinen men faktum kvarstår att jag dagligen måste påminna mig och övervinna ett visst motstånd innan det blir gjort. Men vet ni vad. Det gör inget, för det blir av och det kommer faktiskt ut ett blogginlägg dagligen oavsett.


Det motiverar mig att ge mig på fler vanor. Jag är kass på nyårslöften och uppenbarligen sen på bollen men jag har nu skapat en mental lista med vanor jag önskade att jag besatt. Ja ni andra kan ägna nyårslöften till att göra er av med ovanor men jag är sugen på vanor, jag välkomnar dem, jag sträcker ut armarna och skriker BRING THEM ON!


Min handlingsplan är följande. Varje önskad vana ska få 21 dagar på sig att etablera sig. Min förhoppning är att inom ramen för denna tid ha överkommit åtminstone initialt motstånd och därmed i all dräglighet kunna fortsätta och ge det den tiden som krävs innan vanan är officiellt min.


Bloggen var önskad vana 1 och den får vi konstatera är i full rullning, Vana 2 är påbörjad sen 2 dagar tillbaka och året 2013, vanornas år rullar på i rasande tempo.


Wish me luck! Och trevlig helg på er!

Av Gunilla Olsson - 21 februari 2013 17:23

Jag misstänker att det är fler än jag som saknar den brillianta serien Seinfeld. Ledord som smart, rolig, vardagsnära och skruvad gjorde den till min favorit i många år. 


Jag älskar hur den kommit till liv igen genom att följa @seinfeldtoday på Twitter. Det är ett konto som fått stor uppmärksamhet. Tanken bakom är enkel. Varje tweet förmedlar vad ett avsnitt i nutid skulle kunna komma att handla om.


 


Blir ni som jag nostaligiska rekommenderar jag att ni går in där och läser emellanåt. Inte helt sällan räcker det med dessa små meningar för att jag ska kunna se avsnittets scener utspela sig framför mig. Höra hur George utbrister med sin vanliga agressiva lätt höjda ton "This thing knows me, Jerry" eller Kramer "You don't get it, Jerry!"


Visst är det lyxigt att känna att man plöjt en massa Seinfeld-episoder på bara några minuters läsande när tiden är knapp. 

Av Gunilla Olsson - 21 februari 2013 08:40

Jag är hemskt ledsen att ni lönlöst igår satt här och uppdaterade sidan om och om igen i hopp om att hitta ett inlägg från mig. Jag kom hem sent efter en dag full av möten i Jönköping bara för att upptäcka att mitt nät inte riktigt ville fungera kvällen till ära.


I mitt huvud är det en fullt godtagbar ursäkt och jag har därmed inte misslyckats med denna "lilla" utmaning att blogga på i 100 dagar. Idag kompenserar jag er med två inlägg och sen låter vi det hela vara glömt och förlåtet och hoppas att Comhem visar sig mer samarbetsvilliga framöver.


Jag har haft en händig och pysslig morgon innan jag nu ska ge mig ut och starta dagen. Jag har på många plan förlikat mig med att leva mitt liv som singel. Det är ok att det är jag som måste gå upp och slänga in några maskiner tvätt, plocka här hemma för att göra lägenheten redo för helg, fylla kylen när den börjar eka märkbart och i allmänhet rå om mig själv och mitt. Det har tro det eller ej en del fördelar till och med.


Med det sagt finns det vissa dagar på året när mindre attraktiva sysslor uppdagas som jag önskar det vore annorlunda. Dagen då badrumsgolvet svämmar över och jag inser att det är hög tid att rensa golvbrunnen är en sådan. Ja jag vet att det bara är mitt egna hår men det är apäckligt oavsett! Nu är det i alla fall gjort och jag säger till mig själv som jag säger varje gång den är ren. "Det var nog sista gången. Det är bara en tidsfråga innan någon feminist uppmärksammar singel-problemet och börjar kvotera män min väg. Allt i rättvisans namn såklart"

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se