Senaste inläggen

Av Gunilla Olsson - 22 april 2013 21:30

Jag har ingen aning, kan jag ha varit 10, 11 eller 12 år kanske? Det var sommar och min kompis S var nyss hemkommen efter en tid med familjen i Mönsterås. Med tanke på berättelserna hon hade därifrån måste det ha varit världens mest fantastiska plats.


Själv hade jag ingen aning. Det låg ju på Östkusten och dit fick man som dotter till två Göteborgare aldrig åka. Nej ville vi ha annat än Smålands insjöar men förbli i landet åkte vi till Tylösands långa strand, Lysekils röda klippor eller det salta vattnet längs hela Göteborgs kust. Alltid västerut, det var så vi jobbade.


Men S hon hade minsann varit i Mönsterås och det ville hon glatt berätta om. Avundsjuka började vi andra härma henne så fort hon inledde sin vanliga mening: "När jag var i Mönsterås..." Det var vårt enda vapen då hon var så mycket mer berest än oss.


Idag körde jag faktiskt genom Mönsterås för första gången i mitt liv och i mitt huvud hörde jag den lilla flickans röst "När jag var i Mönsterås..." Jag tittade mig omkring och får nog erkänna att dikten överträffade verkligheten. Hon måste ha sålt in det bra för det jag såg från 22an var inte mycket att vara avundsjuk på. To be fair, här har Mönsterås legat i mitt bakhuvud och mytifierats i över 20 år, inte lätt att leva upp till det.


Annat jag har lärt mig idag är att det finns en liten håla som heter "RINKABY" Kan inte alls tänka mig att de som kommer därifrån har problem med att förklara att de "visst kommer från Småland" och "Nej, det är ingen förort till Stockholm."


 


Slutliga lärdomen är att man kan inte alls åka över Ölandsbron och sen bara se en massa skyltar om "Hemmagjorda Kroppkakor" överallt. Inte en enda såg jag så jag vände efter några hundra meter. Sushi i Kalmar fick det bli istället. Tack för inget Öland!

ANNONS
Av Gunilla Olsson - 21 april 2013 20:14

Vid uppdatering av nytt operativ till telefonen nyligen dök en ny widget-möjlighet upp.


 


Jag fyllde den snabbt och har haft den så i några månader tills jag var tvungen att lägga om mitt mailkonto och kontakterna fick synkas om och därmed försvann från widgeten. 


Jag skulle ju bara kunna lägga tillbaka dem som sist men det känns som jag kanske missar ett tillfälle att se över hur välförtjänta de där platserna egentligen är.


Inspirerad av Seinfeld-episoden då hans flickvän på daglig basis uppdaterar sin speeddial-lista inte efter behov utan som en form av rangordning funderar jag på om jag inte borde låta folk jobba för det lite hårdare helt enkelt. 9 platser finns och jag kan garantera en kontakt i veckan samt andra förmåner till de lyckliga få. 




ANNONS
Av Gunilla Olsson - 21 april 2013 01:36

Än en gång ett sent inlägg men jag hävdar fortfarande att mina dagar tar slut först när jag går och lägger mig. Det har jag ju bevisligen inte gjort ännu. 


Har spenderat kvällen med fyra små blondiner, den ena klokare än den andra. Jag var road av att se entusiasmen över QR-koder bland 5-åringar. Hade ingen aning om att det var så på modet i just den målgruppen. Har det slagit på allvar i någon annan målgrupp?


Samma fråga ställer jag till Mix Megapol som envisas med att förstöra varje bilresa jag gör på sistone. Vare sig resan är 1h eller 15min lång så hinner denna vedervärdiga låt dyka upp. Finns det faktiskt någon målgrupp som gillar den eller är er VD släkt med någon i bandet?



Alla låtar, där man redan vid första lyssning ser framför sig hur en full crowd på någon av stans alla pubar står och taktlöst klappar händerna samt brölar läten i kör, av någon outgrundlig anledning redan inskrivna läten i låten dessutom, går fetbort. Lägg sen till den allmänna folk-pop/rock känslan och mörkret är totalt. 

Av Gunilla Olsson - 19 april 2013 22:46

Lillasyster U ringde idag och berättade hur "asglad" hennes son C blev när han vaknade och upptäckte att han befann sig på ett tåg. Glatt började han både peka och berätta om allt spännande som där fanns att finna.


Jag försöker tänka mig in i situationen. Om jag somnade på en plats, låt säga i min säng hemma och plötsligt vaknade i ett rullande tåg hade jag nog blivit allt annat än "asglad". Jag kan tänka mig få läskigare erfarenheter.


En gång för många år sen nu kom jag hem mitt i natten till mina föräldrar. Jag måste ha varit hemma på sommarlov. Min lillebror S låg på altanen och sov tillsammans med en kompis i sovsäckar. Jag hade träffat grannen F på nattbussen hem och vi hade slagit följe. Vi kunde inte motstå tillfället att spela dem ett spratt och F snurrade resolut ihop lillebror S sovsäck och slängde upp den på ryggen och började springa i cirklar på gräsmattan. Lillebror S både skrek och sprattlade som besatt när han abrupt väcktes. 


Nu är det väl något behagligare att vakna oväntat på ett tåg än i en mörk sovsäck som någon springer med, men skillnaden känns ändå hårfin.


Efter den intesiva vecka jag har haft föredrar jag att inte vakna alls på ett tag dock. Godnatt kära läsare. Jag hoppas jag hinner vakna för att blogga imorgon men jag kan inget lova. 

Av Gunilla Olsson - 19 april 2013 00:26

Nyss hemkommen och ska strax stupa i säng så ha inga förväntningar på kvällens inlägg kära läsare. Ni kan till och med göra er själva en tjänst och sluta läsa här utan någon förlust alls.


Men på det stora hela får man väl summera det som en bra dag Göteborgsvädret till trots. Att vakna på Elite Plaza är alltid en fröjd. Mysig morgonrock, bekvämt badkar, goda crossaints, löskokta ägg, framkörd bil, hjälp med väskorna, ja mycket högre krav än så har jag inte på ett hotell. 


Sen har jag fått ägna en hel dag åt branschsnack med trevliga kunder, leverantörer, konkurrenter och slutkunder. Jag har börjat njuta av det märker jag läskigt nog. Möjligt jag tar tillbaka det imorgon när jag är mer vid mina sinnens fulla bruk men i detta nu står jag för det.


Hagamannen har även han nu presenterat sig via P3 dokumentär. Ingen hygglig prick alls vad det verkar så honom ska ni nog hålla er undan om ni kan. Men det var inte han som dödade Fadime om ni tror det. Det var hennes svin till pappa som trodde att mord skulle ge honom heder. Mords konsekvens är väldigt sällan om någonsin heder. Skam däremot kan han få leva med.


Blåvitt vann och leder tabellen medans Stockholmslagen harvar runt långt där nere. Ja ni hör ju. Jag kan sova gott i natt.



Av Gunilla Olsson - 17 april 2013 21:30

För mycket bilåkande och för lite lättsamma podcasts. Där har ni min status. Imorgon lagom till att jag ska köra Göteborg-Stockholm kommer Filip och Fredriks nya avsnitt ut. Det ger mig åtminstone en timmes sällskap och väl är väl det. Annars fastnar jag nämligen i P3 dokumentär som är ohyggligt spännande men som orimligen kan vara bra för ens mentala hälsa i längden.


Vår relation började harmlöst. Jag lyssnade på en lagom dos allmänbildande program om Tobleroneaffären, Ny demokrati, Raoul Wallenberg men också mer hissnande historier som Mordet i Salem och Diplomatdottern.  


Kände hur jag blev allt smartare för var program. Sen vet jag inte vad som hände men mitt val av program tycks bli allt mindre allmänbildande och mer frossande i hemskheter. Jag väljer bort att fördjupa mig i Berlinmuren och lyssnar istället om Mordet på Engla. Jag kunde ha lärt mig om Falklandskriget men lyssnar istället på Mordet på Carolin Stenvall samt hedersmordet på Pela. Nu räcker det inte med mord, idag har temat varit våldtäkt. Billybutt, Södermannen och Alexandramannen har alla fått uppta min dag.


Stundtals vrider det sig i mig när jag lyssnar men ändå längtar jag tills jag får en stund till i bilen och kan höra fortsättningen. De är så välproducerade och fängslande att jag inte kan låta bli.


Jag vet att åsikterna går isär om Filip och Fredrik kära läsare, men vi kan väl vara eniga om att de är rätt harmlösa i jämförelse?

Av Gunilla Olsson - 16 april 2013 21:48

Det har gått snart 12 år och ändå minns jag det så väl. Jag jobbade på Stavsborgsskolan på den tiden och min syster A fick tag på mig i mitt arbetsrum mellan två lektioner.

- Har du hört vad som händer i New York?

Jag började gråta när hon berättade och skyndade hem där jag spenderade resten av dagen och natten hulkandes framför TVn samtidigt som jag försökte ringa diverse vänner och kolla att de mådde bra.

Att se staden jag kallat hemma ett år tidigare i ruiner var oerhört smärtsamt.

Imorse gick mina tankar direkt till min vän P med samma förhållande till Boston som jag har till NY. Jag visste precis hur hon måste ha känt när bilderna kablades ut. Så fruktansvärt hemskt och onödigt.

Björn Ulveus är väl inte direkt känd för sin kärlek till USA, men jag vet inte om jag tycker det ursäktar olämpligheten i att idag skämta i Brittisk nyhetssoffa om att löpning är bra så länge man inte springer Boston maraton. Det är ju tur att du är fantastiskt duktig på,att skriva musik Björn, men vad sägs om att hålla dig till det? Den sammantagna bilden av dina inlägg i Slussen-debatten, osympatiska hån i Skavlan-fåtöljen och totala brist på omdöme i dagens morgonsoffa räcker för att övertyga mig om att du inte lämpar dig för annat.

Händelsen i sig är tragisk nog, men att det finns så korkade människor, att de inte inser just det, är kanske än mer tragiskt.

Av Gunilla Olsson - 15 april 2013 21:56

Jag lämnade Stockholm söndag kväll för att återvända igen på torsdag kväll. Där emellan tänkte jag besöka.

Jönköping
Hestra
Tranås
Nässjö
Vetlanda
Skövde
Skara
Herrljunga
Göteborg

Jag förstår er pyrande avund över mitt jetset-liv i nämnda metropoler. Men jag är inte den som är den. Det är bara att hojta om det önskas souvenirer.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se