Senaste inläggen

Av Gunilla Olsson - 7 mars 2013 21:01

"Det är så konstigt med mig. Jag KAN så mycket. Jag kan nästan allting!" det upprepade Lotta på Bråkmakargatan gång på gång från scenen på Stadsteatern ikväll. Varje gång skrattade vi vuxna till över den naiva proklamationen. Barnen såg henne nog mest få rätt, då hon både kunde cykla och fixa julgran när det väl kom till kritan. 

 

Vad jag ibland kan avundas det där barnsliga självförtroendet. Vad mycket mer vi skulle upptäcka att vi kunde om inte självtvivel satte käppar i hjulet innan vi ens försökte.

 

Pippi presenterar en liknande tanke när Tommy och Annika frågar henne varför i hela friden hon önskar sig en trumpet.

-Kan du ens spela trumpet Pippi?

-Hur ska jag veta det, jag har ju inte ens en trumpet. Att spela trumpet utan en trumpet är det svåraste som finns. 

 

Själv har jag haft en dag på jobbet fullt av självtvivel då jag förberett mig för en presentation imorgon, osäker både på vad som förväntas, om de data jag valt ut är de mest relevanta och framförallt om mina slutsatser är de korrekta. Jag märker att kollegor svettas med samma frågeställningar, men man är ändå ensam i sitt självtvivel. Jag har hela dagen känt mig tämligen övertygad om att jag inte kan spela trumpet trots att jag aldrig ens försökt.

 

Men sen plötsligt nu ikväll fick jag ett telefonsamtal från en pojke som fyller 8 år idag. Han ringde och gav mig ett hedersuppdrag så fint att jag fick en tår i ögat. Hans barnsliga tilltro till mig räckte för att putta undan mitt vuxna tvivel och låta mig avsluta dagen med ett leende. Tack för det!

 

ANNONS
Av Gunilla Olsson - 6 mars 2013 21:18

Har Friends haft svårt att få sålt alla biljetter till lördagens final i Melodifestivalen eller har Coop i Haninge bara fått hybris när de investerade i en massa biljetter de tävlade ut i ett sällan skådat sömnigt butiksjippo?


I min facebook-feed ser jag vän efter vän bland haningeborna som alla står glatt med två nyvunna biljetter i hand. Själv var jag ju inte nämnvärt intresserad av att gå så jag masade mig dit först när svägerska M ringde om förstärkning och tyckte jag skulle låtsas inte känna min bror Ö och hans son, och ställa upp och tävla mot dem för att garantera en säker vinst till familjen.


Jag åkte dit och hann inte mer än genom dörren innan sonen N "blew my cover" och kom springande. De hade redan på egen hand lyckats vinna resterande biljetter så att de kunde gå hela familjen.


Det var idel bekanta ansikten på det där podiet tävlandes om biljetter. Ett mer engagerat evenemang hade kanske gjort att man nöjt sig med att tävla en gång och sen gå. Men det var uppenbart hur gärna de ville bli av med de där biljetterna och hur länge sen de själva slutade bry sig. Jag tävlade även jag och vann två för att sen se min bror M med fyra döttrar och fru i släptåg släntra in. Helt utan att skämmas tog han två av barnen upp på podiet. Jodå de tre skulle tävla mot varandra. Nu blev det kanske mer uppenbart än konferencieren kunde låta passera utan kommentar. Han började skratta och pekade mot vår samling människor och sa sig inte riktigt veta vad som pågick men att det kanske inte var riktigt så här det var tänkt. Tävla fick de ändå och fick de där två biljetterna som stod på spel. 


Ja svåger C hann med en vinst också innan de stängde igen för dagen och syster C som precis svängde in på parkeringen fick snöpligt nog inte tävla. Nu fanns det biljetter så det räckte åt henne också i de gemensamma vinsterna så ingen större förlust. Ja så kan det bli när familjens kontaktnät är stort och effektivt och vi är fostrade av en mor som vet hur man använder armbågar när lämpligt är. 


Ledsen om vi tedde oss fräcka Coop men ni gjorde det lite för enkelt för oss. Om det är någon tröst kan jag meddela att jag införskaffade yoghurt, ägg, och två sorters bröd hos er innan hemfärd. Där snuvade ni ICA Maxi på de 82kr, så vi kan väl kalla det för en win-win idag? 



ANNONS

Nu!

Av Gunilla Olsson - 5 mars 2013 22:30

Känner ni igen den här tjejen? Min vän A trånade över henne i flera år, när vi båda slaviskt följde dåtidens hetaste serie, Skilda Världar.

 

 

 


När hon sen bestämde sig för att bli musiker, bestämde vi oss för att ge henne en chans även där. Hennes skiva "Vad jag vill och lite till" som släpptes 1999 har följt med mig sen dess. Jag kommer på mig själv med att nynna på de trallvänliga melodierna och i tid och otid dyker texterna upp när helst de behagar.

 

Idag satte de ord på min frustration när resultat sällan kommer i samma sekund som man själv bestämmer sig utan kräver visst tålamod. Jag kände mig som en 3åring när jag otåligt stampade med foten och började sjunga på hennes sång "Nu!" 

 

Jag vill ha långa ben i snygga skor 
Jag vill ha sommar hel året om 
Jag vill ha städat hemma där jag bor 
och champagne 
Jag vill det 
Jag vill kunna köpa vad jag vill 
Jag vill se att tomten faktiskt finns 
Och min man ska vara avdragsgill 
och lite till 


Och jag vill ha allt Nu Nu Nu 
Vill ha det nu 
Nu Nu Nu ge mig det jag vill ha nu 
Gör sen till Nu Nu Nu 
Ge mig Ge mig Ge mig Nu 


Jag vill leva i tvåtusen år 
Tala flytande alla språk 
Jag vill ha större bröst och smala lår 
mer champagne 
Jag vill det 
Jag vill bada utan bli blöt 
Under ett vattenfall i mitt kök 
Och jag vill gärna vara sockersöt 
och lite till 
Jag vill det vill ha det 


Och jag vill ha allt Nu Nu Nu 
Vill ha det nu 
Nu Nu Nu ge mig det jag vill ha nu 
Gör sen till Nu Nu Nu 
Ge mig Ge mig Ge mig Nu 


Det är väl inte mycket det lilla jag begär 
Jag står för det jag tycker 
Vill ha allt nu och här 


Och jag vill ha allt Nu Nu Nu 
Vill ha det nu 
Nu Nu Nu ge mig det jag vill ha nu 
Gör sen till Nu Nu Nu 
Ge mig Ge mig Ge mig Nu 


Jag vill bara göra sånt jag vill 
Leva bara på att dricka vin 
Jag vill aldrig mera sitta still 
Kunna översätta till latin...

Av Gunilla Olsson - 4 mars 2013 20:24

Det verkar diskuteras på alla håll och kanter vad gäller TV-avgiften för tillfället. Min far har vid upprepade tillfällen beklagat sig att en borgerlig regering inte passar på och river upp den en gång för alla, lägger ner Radiotjänst som myndighet och bakar in den i skatten.


Han har naturligtvis rätt, Radiotjänst som myndighet är en kostsam historia för en så enkel administration som att finansiera public service. Det är helt enkelt inte försvarsbart. Man säger att det är ett sätt att göra SVT och SR oberoende. Det är ju naturligtvis skitsnack rent ut sagt, eftersom det är en lagstadgad avgift är de långt ifrån oberoende och man måste vara blind och döv om man inte ser att de allt som ofta dessutom är politiskt färgade.


Sen har vi de som vill att det ska läggas ner helt, som inte alls ser värdet med statsägd television. Jag förstår tanken och hade för några år sen hållt med dem, låt mig fritt välja vilka kanaler jag vill ha och betala för dem. Nu tycker jag dock att det i en demokrati måste finnas en plattform för insyn i den demokratiska processen och den kan inte styras av vinstintressen, så visst krävs någon typ av statsägd media. 


Jag förstår att alla ni som läser inte håller med mig och det här kan naturligtvis diskuteras till leda. För mig är det dock inte den intressanta diskussionen. Jag skulle väldigt gärna sitta ner med Eva Hamilton dock och diskutera vad public service egentligen innebär.


I min värld ligger svaret i själva begreppet. Det är till för att tjäna allmänheten. Därför tycker jag att det är häpnadsväckande att hela hennes uppdrag istället tycks gå ut på att hitta nya sätt att ta betalt. SVT gör sig själva tillgängliga på fler och fler plattformar vilket de absolut ska göra. Deras innehåll ska göras så tillgängligt det bara kan. Alla ska kunna ta del av det när som helst och var som helst. Det ägs av allmänheten. Det bör inte finnas några tidsrestriktioner eller annat som hindrar att man bläddrar i deras arkiv. När produktionen väl är bekostad borde den vara allmänt tillgänglig. 


Trots denna ganska enkla syn på public service var SVT sist i min "on demand" box att göra sitt play-material tillgängligt och det provocerar mig som licensbetalare något oerhört att de begränsar min tillgång till playmaterial och istället för att utveckla det vidare diskuterar lösningar på hur de ska kunna ta betalt av fler eller varför inte en gång till när de ändå håller på.


SVT går med rejäl vinst. Jag minns att man inför Kronprinsessans bröllop pratade om enorma summor som SVT sparat undan för liknande år då många stora events går av stapeln. Det är väl bra att spara men det var hissnande summor. Summor de med blåslampa driver in och sen lägger på hög. Det känns rätt rimligt att det här är en verksamhet som snarare borde break even.


Slutligen måste jag ifrågasätta kostnaden för denna kanal och innehållet. Jag tycker att den ska finnas och att produktioner av nationellt intresse ska bekostas och ligga där. Jag tänker på politisk bevakning, större idrottsevenemang som samlar oss som nation osv. (Jag ställer mig mer kluven till den enorma produktionen Melodifestivalen som måste kosta en massa pengar för skoj och lek. Klart att den samlar svenska folket så låt den få vara då, men visst hade folk lika väl kunnat se den med reklampauser för att den ska bära sin egna cost.) Men mycket längre än så kan man väl ändå inte ens med god vilja sträcka definitionen av public service?


Att köpa in dyra amerikanska produktioner, att själv beställa produktion av dyra svenska lek- och tävlingsprogram eller dramaproduktioner för att ha och tävla om tittarna från reklamkanalerna med är för mig obegripligt. På vilket sätt är det SVTs jobb att konkurrensutsätta sig själv och övriga kanaler? På vilket sätt är det försvarsbart att det trissar upp avgiften mer än nödvändigt när de egentligen hade kunnat hålla sig till public service och hållt ner kostnaden på en mer rimlig nivå. 


Om Eva Hamilton bara vill göra den bästa av TV-kanaler med stor spridning på program och slåss om tittare föreslår jag att hon söker sig till en kommersiell kanal där det bör vara drivkraften. Så länge hon jobbar för SVT skulle jag gärna istället se henne ägna sig åt just public service. Oss tjänar hon bäst genom att kosnadseffektivisera hur kanalen finansieras, gör innehållet så tillgängligt som möjligt för allmänheten och fyller kanalen med relevant innehåll för hennes uppdrag. 


Ser fram emot att höra dig prata mer om det nästa gång du får air-time Eva och mindre om alla nya uppfinningar du vill hitta sätt att ta betalt för. 





Av Gunilla Olsson - 3 mars 2013 20:00

Vilken svensk-dag i skidspåren och på friidrottsbanorna. Är det alltså så här norrmännen känner det jämt?


Jag avslutar veckan med en känsla av att allt är möjligt och kan tänkas gå min väg framöver. 


Jag har drabbats av en sådan hybris att jag nu sticker ut hakan och börjar se fram emot hockeyslutspelet när vi ändå är på gång. Vågar publicera nedan bild som jag såg på väggen hos en kund i veckan. 



 


Johan Davidsson, precis så här glad vill jag se dig igen när det väl är över. Jag inser att det finns viss risk att min hybris inte kommer ge mig annat än livets käftsmäll, men det får man ta när man leker norrman för en dag.

Av Gunilla Olsson - 2 mars 2013 17:35

Det måste råda total nyhetstorka på Aftonbladets redaktion idag då de frontar med några av decenniets mest ointressanta rubriker. Så tänkte i alla fall jag när jag snabbt scannade av och hittade nedan rubrik.


 


Jag får kanske omvärdera mitt antagande om att det råder konsensus om just det dock. Frågan som sen ställdes var nämligen om Dag gjorde rätt. Svenska folket ni fortsätter att förvåna mig.


Låt mig se om jag har förstått det här rätt. Ni menar alltså på att folk dör i vår värld av svält, i cancer, i AIDS, barn lever under taskiga hemförhållanden, nyfödda bärs hem från BB inlindade i plastkassar i brist på filtar, människor saknar dricksvatten osv osv, men ni tycker att det är rimligt att skänka 2 miljarder till djurfonden? För mig är det helt obegripligt. Jag ser det ädla i syftet, men det finns så mycket mer akuta problem att prioritera.


Jag vet inte om jag sen ska tro att universum spelar mig ett spratt eller om jag helt enkelt är ur synk med resten av mänskligheten för nedan rubrik är "hästlängder" värre.


 


Det är alltså den här spännande upplösningen man som läsare kan få ta del av om man unnar sig lyxen av plusprenumerationen för 29kr/månad. Jag trodde jag struntade fullständigt i hur det gick för Astrid Lindgren-barnen sen, eller Dallas-stjärnorna, eller Tonåringarna i 90210 men alla de rubrikerna verkar ju plötsligt relativt tokintressanta.


Jag skulle älska att se statistik på hur många nya prenumeranter Aftonbladets plustjänst får idag när de frontar med Båtsmans öde. Ni har förvånat mig förr svenska folket, kanske får detta er att go bananas. Uppenbarligen har jag noll koll och återkommer en annan dag då jag hittat rytmen med samtiden igen. 


Om någon av er har plus kan ni väl berätta om Lilla Gubben undslapp lasagnen eller ej. I am dying to know!

Av Gunilla Olsson - 1 mars 2013 22:53

Nedan visa av Astrid Lindgren är en av mina absoluta favoriter. Jag och lillasyster S satt en dag i bilen och lyssnade på den på repeat och skrattade så att vi grät. Denna lilla övermodiga tjej som med så gott självförtroende och övertygande resonemang rationaliserar sin totala brist på aktivitet och effektivitet. Man bara måste älska henne!




Som vuxen kommer man inte riktigt undan på samma sätt. Jag hade en hel hemmakväll planerad och i min enfald trodde jag att det betydde viss effektivitet. Så blev det inte riktigt, men vilosam får man nog ändå påstå att den varit. 


Jag trallar glatt...


"i morrn då ska jag knoga hela gusslånga dan, ja,
oj, oj, oj, vadjag ska gno.
Ja, för ser du, därför så måste jag
ta det lite lugnt idag, jo,
för just idag mår jag inte bra,
jag gör det helst en annan dag.
"


och kan bara hoppas att det fungerar även för mig. 



Av Gunilla Olsson - 28 februari 2013 19:06

Det faktum att vi bodde i Jönköping som barn gör att man ibland när man råkar nämna att man passerar nämnda ort får agera kurir åt något syskon eller föräldrarna.


Allt som oftast handlar det då om kebabpizza. Jag vet, det låter ju jättemärkligt men de är faktiskt godast dagen efter oavsett och det säger mer om hur usel pizza-kvaliteten är i Stockholm än hur konstiga vi är i familjen.


Igår kom en ny förfrågan dock. Lillasyster U pratade med mig i tel när jag rattade in i vår barndomsstad igår och sa:

- Men åå kan du inte köpa med dig godis hem till mig.


Lite förvånad blev jag. Har visserligen både Ryfors och Webes fabriker utanför stan men det är ändå en bit bort och inte direkt där jag var. 

- Vad menar du?

- Ja alltså på Hemmakväll. De har så bra godis! Jag är så trött på Karamellkungen som de har på ICA och Coop.


Jag har aldrig så tydligt förstått hur liten världen kan vara för en upptagen småbarnsmamma i förorten. 

- Du vet att vi har Hemmakväll i Stockholm va?

- Men inte i Haninge!


Jag köpte inget godis i Jönköping igår till lillasyster U. Jag tänkte att jag kan stanna vid Gubbängen, som jag kör förbi varje gång vi ska ses, och handla på Hemmakväll där istället. Kändes mer logiskt, men klart det ligger ju ca 15min bort från Haninge.


Nästa gång du får cravings lillasyster U så kan du kolla om någon passerar någon av dessa locations. Vet att det finns fler men det var de jag orkade få fram. 


 




Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se