Jag är inte särskilt förtjust i hushållssysslor generellt men tolerar vissa bättre än andra.

Tvätt är helt ok för det gör livet så otroligt mycket lättare de närmsta veckorna när det väl är klart. Eftersom jag bor i hyreshus går det ett tag mellan tvättiderna och det är så skönt när man får tillgång till hela sin garderob igen efter avslutad tvättid.

Då har man tyvärr den värsta av sysslorna kvar. Någon som vill vika?

Jag ska till Gävle imorgon och då plan a föll igenom stod jag plötsligt utan bil. Ringde min pålitlige storebror M och frågade om jag möjligtvis kunde låna en av hans bilar.

Fördelen med min bror förutom hans väldigt generösa och tjänstvilliga sinne är att han tar betalt i barnvaktstimmar. På något vis tror han då att vi har ett ge och ta förhållande som gynnar oss båda.

Vad han inte fattar är att resultatet av denna deal är att jag inte bara får en bil när jag behöver det som bäst utan faktiskt också får en goskväll med hans 4 helt fantastiska småtjejer.

Jag vinner på alla tänkbara sätt och han är grundlurad!

Det enda lilla bakslaget är att han bor i Haninge och jag behöver ta mig dit för att träffa både tjejerna och hämta upp bilen. Trodde jag i alla fall tills hans dotter C precis ringde och frågade när och var de skulle hämta mig.

Jag säger bara, M du är dubbellurad!

Jag vet att det varit på tok för mycket fokus på vädret de senaste inläggen. Jag kan dessvärre inte låtsas som att det inte irriterar mig men nu ska ni få slippa höra om det.

Inte för att jag plötsligt ser livet från den ljusa sidan och njuter av det vackra landskapet snön skapar. Snarare för att jag äntligen lyckats ta mig hem och nu inte tänker gå utanför dörren förrän jag absolut måste, om ett dygn eller så.

Ok, jag kanske råkar njuta om jag någon gång råkar gå förbi fönstret, men det är då inget ni får hålla emot mig. Det är bara för att det är ett fönster och 7 våningar emellan mig och snön.

Sossarna gjorde sitt bästa för att få mig att flytta i många års tid. Nu har vi äntligen blivit av med dem men då känns det som att vädret tagit på sig rollen.

Kan vi inte bara få bo i vårt land med lite lagom skattsatser och lagom årstider. Måste det ena eller det andra vara extremt?

Det görs på tok för för lite forskning på sambandet skatter och väder. Jag tror man skulle komma fram till att Svenskarna ska plågas på det ena eller det andra sättet.

Vaknade i en ny trotsfas idag:

• Jag började med att trotsa väckarklockan i 39min. Jag kände bara inte för att gå upp.
• Sen trotsade jag frukostbehovet. Vill man inte ha frukost så måste man faktiskt inte.
• Djärv som jag är trotsade jag till och med vädrets makter och tog på mig tunnare strumpbyxor. Jag är helt enkelt trött på vinterkläder.
• Sist men inte minst trotsade jag mitt bättre vetande och gav mig utanför dörren för att ta mig till jobbet.

Mitt trots har hittills resulterat i följande:

• Jag fick skynda mig och slänga på mig en illapassande outfit och sätta upp håret i en slarvig tofs och kommer därmed känna mig ful hela dagen.
• Nu sitter jag med kurrande mage på jobbet.
• Jag kan ha smärre frostskador på benen, det får tiden utvisa.
• Jag har spenderat på tok för mycket tid på perronger, t-centralen och pulsandes genom blåst och snödrivor.

Jag är inte så bekant med 31-års trotsen. Vågar man hoppas att det är en snabbt övergående fas?

Ibland saknar jag läraryrket lite. Idag var en sådan dag. Det fick mig att tänka på när jag skämtade med en klass genom att klä klassrummets väggar med roliga citat av tonåringar om skolan. Citaten hittade jag på tjuvlyssnat.se Jag lyckades spåra en favorit

Man måste ändå respektera någon som väljer att sätta sig på en buss med de oddsen.

Det finns så otroligt många evenemang jag vill gå på för tillfället. Jag tycks inte kunna slita mig från Ticnet utan sitter och tittar på alla möjligheter som bjuds.

Ljust och fräscht står nog högst på önskelistan, men Riktiga män tror jag också på. Sen har vi alla konserter som lockar, Foo Fighters, Linkin Park, Rihanna för att nämna några.

Häromdagen skrev jag om Pulp på Way out West. Dit kommer även Robyn som jag inte lyckats komma iväg och se på sistone.

Så sent som idag hörde jag att Säkert, Håkan Hellström och The Ark uppträder tillsammans i sommar. Hur bra skulle inte en sådan kväll kunna bli?

Då har jag inte ens börjat titta vilka teatrar som går. Kanske lika bra det!

Hade lätt kunnat leva mitt liv i olika salonger tittandes på olika scener. Det är så otroligt lätt att låta sig kastas in i någon annans värld och ryckas med av någon annans talang.

Men det blir inga biljetter köpta just idag, kanske imorgon...

En biljett har jag faktiskt redan i min ägo hur overkligt det ens känns. Den store Seinfeld står på Globens scen i Juni och då sitter jag i publiken. Det är tanken på det som gör det möjligt att efter en stunds suktande stänga ner fönstret med Ticnets utbud.

Jag och naturen är inte de såtaste av vänner. De senaste veckorna har jag ändå känt att jag och vädrets makter stretat åt samma håll. Dagarna har blivit aningen längre och ljusare, det livsfarliga istäcket på trottoar och vägar aningen tunnare och asfalten med överblivet grus aningen mer synlig.

Jag har haft tålamod och tillåtit att det får ta sin tid utan att uppröras allt för mycket och i gengäld har klimatet visat sin goda vilja och låtit mig skymta vissa framsteg. Man får ge och ta precis som i alla andra relationer.

Det är kanske just därför jag känner mig så oerhört sviken en dag som denna. Jag trodde vi hade något på gång. Det kändes så i luften när jag gick till jobbet. Men jag vet att det luras. Jag vet att det invaggar mig i någon slags falsk trygghet. I eftermiddag tänker vädret nämligen göra en helomvändning och hugga mig i ryggen. Då ska det komma 2dm snö. Inte 2cm utan 2dm!

Visst jag är åtminstone förvarnad och har kunnat klä mig lämpligen. Men ändå! Man kan inte efter bara en väderleksrapport mentalt ställa om efter flera veckors överrenskommelse. Så enkelt är det inte.

Jag känner mig som när man spelar RISK. Under spelets gång har man utarbetat en pakt med en medspelare. Man var försiktig först, såg till att ha lite av en gard uppe. Vågade inte förlita sig helt på fiendens vänliga inställsamma inviter. Men när timmarna går och han hela tiden tycks verka med ens bästa intresse i sitt sinne börjar man slappna av.

På småtimmarna låter man bli att ens ha armeér för syns skull i angränsande länder till hans kontinenter. Då plötsligt växlar han in sina kort, får helt ofantligt många armeér från ingenstans. Klumpen i magen infinner sig med en gång "säg inte att hans uppdrag är att förgöra mig" Mycket riktigt, man förstår vad som är på gång men är helt maktlös när hans korståg inleds.

Well played vädret, well played. Jag gick på det än en gång.