Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Gunilla Olsson - 24 juni 2013 21:34

 


Min mor ringde mig upprörd med detta nyhetstips och bad mig blogga. Jag får emellanåt tips liknande detta men skriver helst när jag själv reagerat på något. Kunde inte riktigt blunda för detta dock då idiotin är så hög att jag bara vill skrika högt.


Låt mig se om jag har förstått det hela rätt. Vattenfall har så gravt kompromissat med säkerheten vid utbyte av kraftledningar att en man onödigt fått sätta livet till.


När Vattenfall sen ska bedömas gottgöra detta ohyggliga misstag så ska man då alltså ta hänsyn till två intressenter. Dels mannens familj som bör gottgöras för denna enorma förlust Vattenfalls vårdslöshet åsamkat dem, men också Staten vars regelverk inte följts som därmed är berättigade till en straffavgift.


När domen sen faller så bedömer man alltså familjens förlust till att vara värd

95 000kr medans brottet mot Staten ska kännas ordentligt och kostar 1,5miljoner kr.


Kalla mig dum men jag har svårt att se Staten som den som drabbats hårdast i detta läget. Visst det är inget skadestånd de tilldöms utan böter för brott mot regelverk. Men är inte böters främsta uppgift att avskräcka företag från liknande misstag igen? Skulle det inte svida precis lika mycket för företaget om de istället fick betala ut dessa pengar till familjen som faktiskt är de som drabbas?


Denna nyhet rapporteras som vore det helt rimligt när det i själva verket är en skymf och faktiskt helt helt obegripligt. På vilket sätt gynnas säkerheten, de drabbade och övriga elektriker av att Staten får en fet check?


Men så är det i vårt vackra land. Inget är allvarligare än brotten vi begår mot Staten. Att samma misstag kostar medborgare livet är värt en bokstavlig spottstyver i sammanhanget. 


Ska jag vara lika cynisk som domslutet så återstår väl bara slutsatsen: Att beröva Staten en duglig skattebetalare ska stå en dyrt, familjefäder är en annan femma.  

Av Gunilla Olsson - 22 maj 2013 20:34

Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det bli oavsett.


Jag har känt till agendan ett tag nu och den är minst sagt imponerande, med ett litet oroväckande undantag. Vi är bokade för canyoning. Om ni som jag är lyckligt ovetandes om denna extremsport får ni googla, eller som jag kommer säga i helgen, "binga". Inte riktigt lika klatschigt men då slipper Microsoftarna se rött.


Jag har nu i några veckor försökt vänja mig vid tanken av canyoing. Försökt visualisera både hur jag dör i utförandet och hur jag mirakulöst mot alla odds råkar överleva. Blev därför lite ställd och paff när jag idag nåddes av mailet att regnet gjort vattennivåerna allt för höga och aktiviteten går inte att genomföra. Den får bytas mot rafting.


Kände mig näst intill besviken för en stund. Inser ju att jag går miste om världens upplevelse. Men sen tittar jag på den här videon och tänker att Universum är nog rätt snällt trots allt som låter det regna på rivieran i detta nu.


Av Gunilla Olsson - 6 maj 2013 22:28

Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår.


Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med komplimanger. Jag skulle bli blond och sommarredo.


Smällde till med en blekning på 2-4 nyanser. Det borde räcka till för att ge sommarkänsla. Riktigt så blev inte resultat. Ljusare javisst, men inte ljust nog och för mycket koppartoner.


Friskt vågat hälften vunnit, vi kör en blekning till. Får ni någonsin samma infall så får ni hoppas ni har en kompis som hindrar er. Min vän K är inte av den kalibern. Hon hejade glatt på och vi gjorde ett andra försök. 


Jag har experimenterat med färg då och då förr helt utan större missöden. Vi kan väl konstatera att min nybörjartur är slut. Den gula nyans på hår som mötte mig i spegeln önskar jag ingen annan.


Jag kunde inte ens gå in på ICA Maxi imorse för damagecontroll. Jag har inga problem att gå in där i svettiga träningskläder helt ofixad, men denna nyans, jag var tvungen att dra gränsen där. Min vän K fick agera ombud och några telefonsamtal och MMS senare kom hon ut med famnen full av ammunition. 


Ja slutet gott allting gott. Två blekningar och en färgning på mindre än ett dygn. Bortsett från en något ömmare hårbotten får man nog påstå att jag är tillbaka precis där jag började. Kanske inte blir en blond sommar. 

Av Gunilla Olsson - 24 september 2012 09:49

I varje Scandicbadrum möts man av den här skylten.


 


Varje gång provocerar den mig och får mig att vilja slänga handdukarna på golvet i ren illvilja. Naturligtvis kan jag återanvända handduken, men det räcker inte med att påpeka att de skulle uppskatta just det, utan med någon mycket märklig statistik försöker man utöva ett så kallat (positivt) grupptryck.


Tala om för mig Scandic i vilka andra fall ni vill att jag gör som "8 av 10" gör eller är det enbart ert grupptryck jag ska respondera på?


                   

Av Gunilla Olsson - 20 augusti 2012 09:26

Det finns vissa dagar på året då jag saknar lärarjobbet så mycket att det hugger i hjärtat. Att se alla bilder på skolstarten som min Facebook-feed flöder över av (säger en del om min vänskapskrets) är direkt smärtsamt.


Första skoldagen är så magisk. Även på högstadiet där tonåringarna försöker puta med munnen och se allmänt buttra ut går inte förväntningarna att ta miste på. Det är en nystart. Kanske är det här året då schemat ser ut precis som man vill, då kurserna kommer handla om saker som intresserar, då ens arbete kommer belöna sig och drömbetygen trilla in, året då lärarna både är snygga och se på, säger intressanta saker och gör undervisningen så där fantastiskt rolig som man bara ser på film.


Bänkarna står i fina rader och har ännu inte hunnit kladdas ner av blyertspennor. Nya böcker som doftar av trycksvärta och ogärna faller öppna ska delas ut, vässade pennor, vita suddgummin och anteckningsböcker med blanka blad fördelas. Allt skrivs namn på och organiseras prydligt i mappar och skåp.


Hoppet sägs vara det sista som lämnar människan och sällan är väl det så tydligt som första skoldagen då lärare och elever möts solbrända och entusiastiska. 1986-2008 var jag med och delade magin.


Å vad jag önskar att jag var i en skola idag.

Av Gunilla Olsson - 12 juli 2012 14:00

Det börjar närma sig semester och det märks inte minst i min inbox.


    


Jag behöver väl inte förklara hur gigantiskt stort det är att det inte ens finns en scrollmarkör. Listan tar slut. Det du ser är det som finns, allt rymms på skärmen. En helt overklig känsla.


Jag räknar nu inte ner till semestern i dagar eller timmar utan i mail som ska åtgärdas eller deletas. 15st i detta nu.


14 ska jag bara bli av med. Det som ligger där längst ner, över ett år gammalt kommer dessvärre behöva ligga kvar och reta mig. Hånfullt hindra mig från att gå på semester med en helt ren skärm. Sånt är livet, aldrig perfekt.


Och ni onda läsare som nu tänker börja mailbomba mig. Det vore inte roligt! Inte ens det minsta faktiskt!

Av Gunilla Olsson - 11 juli 2012 13:56

Present på jobbet idag sätter mig i gott sällskap.


         


Nu återstår bara att identifiera säsongens it-bag modell större där mitt solgula headset kan husera. Borde det inte vara självklart att den medföljer?

Av Gunilla Olsson - 11 juli 2012 08:24

Jag har alltid haft ett genuint intresse för människor. Det har präglat kanske mest påtagligt vad jag läser. När andra kan uppleva "mina" mest fantastiska böcker som händelselösa för att de inte börjar med ett mord och avslutas med en upplösning av detsamma, så har de helt missat de nyanser jag så uppskattar. Den inre resan, människans tankar som faller på plats och på ett eller annat sätt väcker mina egna eller till och med reder ut dem.


Detta intresse gör att jag valt konst till mina väggar utifrån konstnärer som fascinerar mig mer än motiven, och filmer som fokuserar mer på människor än explosioner. Till och med mina yrken har tillåtit mig att frossa i människor, deras tankar och åsikter och på så vis givit mig gott om tillfällen att reflektera och formulera mina egna.


Det är därför föga förvånande att jag älskar den nya värld av möjligheter som podcasts i kombination med en aux-kabel ger mig. Då jag numera spenderar timme efter timme i bil på väg mellan möten så njuter jag av en plattform där människor i extremt fria forum ges utrymme att utveckla sina resonemang.


Ni som känner mig och följt mig här blir nog inte förvånade över vilka pods jag följer, utöver Sommar i P1 som väl alla lyssnar på mer eller mindre:


Alex & Sigges podcast: Alex Schulman vet ni ju att jag är oerhört förtjust i sen tidigare, vilken fröjd det är att lyssna på hans genialiska vän Sigge Eklund och mest njuter jag kanske av hur han varje avsnitt lyckas få Alex att skratta så härligt. Ärligt och självutlämnande och alldeles fantastiskt!


Filip och Fredriks podcast: Behöver väl knappast sägas så mycket om. De är som de är, på tok för grovt allt som oftast men också brilliant och underhållande.


C/O Hannah & Amanda: Amanda Schulman och hennes syster Hannah Widell, väldigt tjejig och relationsfokuserad, stundtals banal, men småmysig och de båda verkar ju så underbart sympatiska.


Värvet: Har jag, efter att min goda vän P rekommenderat den, precis börjat lyssna på. Dess största behållning för mig än så länge är att den lyckas samla precis de gäster jag är intresserad av. Att lyssna på dem prata oavbrutet i en timme är ren lyx.


Strömstedt & Berg: Två klipska kvinnor som avhandlar intressanta ämnen. Jag blir galen när folk beksriver Jenny med orden "Ja just det, det är hon som är gift med Niklas Strömstedt" Tro mig, det borde vara "Niklas Strömstedt, just det, det är han som är gift med Jenny va?"


Sen finns på "att börja med" listan:

Luuk & Lokko, Ricky Gervais, Till slut kommer någon att skratta och Adam och Kompani.


Jag har förmodligen missat en massa intressanta så hjälp mig fylla på kära läsare. Vilka fler människor skulle kunna ge mig nya perspektiv, tankar och ren och skär underhållning. Alla tips mottages tacksamt.


Jag tänker allt som oftast när jag lyssnar och inser hur mycket jag får ut av att lyssna på åsikter och resonemang, oavsett hur mycket eller hur lite jag håller med om dem, att kanske borde man ge folk i sin närhet samma plattform. Vad skulle hända om jag med några få öppna frågor intervjuade mina nära och kära och lät dem fritt berätta en timme. Gissningsvis skulle jag komma att uppskatta deras brillians långt mycket mer än vad jag har vett att göra i detta nu.  







Skapa flashcards