Alla inlägg under september 2011

Av Gunilla Olsson - 23 september 2011 12:52

 


Utan att ha hört en enda låt från ditt senaste album Jill så tror jag mig veta att albumtiteln är mer än träffande. Tack för varningen!


ANNONS
Av Gunilla Olsson - 23 september 2011 08:34

En dos skadeglädje muntrade upp min fredagsmorgon. Jag kan inte sticka under stol med att jag inte är Assanges största fan.


Jag tycker att han i mångt och mycket är en oansvarig idiot med en egen agenda som vore intressant att granska innan man föll in i den hyllande fårskocken som applåderar hans minsta tilltag.


Den inställningen kan ha färgat min reaktion på dagens artikel. Men jag vill tro och hoppas att jag har självdistans nog att ha uppfattat och skrattat åt ironin oavsett.


 

Det kan väl inte bara vara jag som tycker att det är hysteriskt roligt att han vill stoppa utgivningen av boken, inte för att den innehåller felaktigheter utan för att "Assange var rädd att informationen i boken skulle kunna användas som underlag för en utlämning till USA."


Vad hände med att göra all information tillgänglig för alla Assange? Trodde det var en nödvändighet trots eventuella följder. Det gäller bara all information förutom den rörande dig?


What goes around comes around som man brukar säga. Jag önskar er alla en skadeglad fredag likt min!

ANNONS
Av Gunilla Olsson - 22 september 2011 12:21

 

Jag har gett med mig vad gäller strumpor, stövlar och jacka. Det här är den enda lilla sista delsegern jag unnar mig själv. Jag vägrar släppa mitt bronspuder riktigt ännu.


För var dag som går blir det svårare att bära upp det. Sommarens lilla återstående solbränna bleknar mer för var dag och det pålagda pudret upphör att vara förbättrande och övergår till att istället bli löjeväckande.


Det spelar ingen roll. Till sista September är det du och jag pudret! Sen omfamnar jag hösten även i sminkval.

Av Gunilla Olsson - 21 september 2011 16:30

Som märkts i tidigare diskussioner här i bloggen är syster C välsignad med ett oändligt mycket större djurhjärta än vad jag själv besitter.


Man kan drista sig till att påstå att det där djurhjärtat är aningen för stort när det förmått henne att tycka att det är en bra idé att volontera som helgskötare på en 4-h gård. Vansinne säger jag, kul säger hon.


I lördags behövde hon ett par extra händer på plats och fråga mig inte hur men tydligen var det just mina händer som lånades ut.


Jag gillar syster C's sällskap. Jag gillar syskonbarn E1, E3 och L1 som alla var där. Jag hade bara valt en annan plats för vår dag.


Just när jag höll på att gå med ett får i koppel i vardera hand var jag rätt övertygad om att jag inte kunde sjunka lägre. Det måste vara det som defineras med "hit rock hard bottom". Men som ni vet bör man aldrig tillåta sig själv att tänka så. Då finns det alltid någon som ger sig dän på att bevisa motsatsen.


En tjej kommer strax därefter fram och frågar mig hur man kommer till promenadstråket med spångar. Jag ser förvånat på henne.


-Jag har ingen aning. Jag har aldrig satt fot här förrut.


Blicken hon gav mig var tydlig. Hon trodde mig inte.


Med fasa ser jag mig själv med hennes ögon. Jag såg ut som en sån som hänger på en 4H-gård på helgerna!


Gå med ett får i koppel kändes plötsligt som en höjdpunkt i jämförelse.





Av Gunilla Olsson - 20 september 2011 13:18

Finns något oerhört provocerande med denna solbrända man som presenterar en dyster väderkarta.



Genom hela sändningen spekulerade jag i huruvida han de facto sände från en studio på Malta. Eller om ett chartrat plan stod redo för honom att efter sändning fly och förbättra brännan.


Skulle inte förvåna mig om han imorgon står där med förnyad glöd och leverarar sina domedagspredikningar, alltjämt hånleende på insidan.


Dags för ny lagstiftning kanske. Meterologer måste vara lika grå och trista som det väder de presenterar. Envisas de med att skina som en sol kan de gott dela med sig! 

Av Gunilla Olsson - 20 september 2011 10:27

Börjar fundera över vad jag skulle kunna tänkas vara sugen på till lunch. Det enda jag egentligen vill ha är In-N-Out.


 


Det skadar ju inte att kolla möjligheterna, men ibland får man bara erkänna sig besegrad!  



Av Gunilla Olsson - 20 september 2011 08:45

Jag vågar nog påstå att jag var relativt modig som barn. Kan inte erinra mig rädsla för mörker, spindlar, monster eller vad annat barn nu är rädda för.


Visst fanns det undantag. Det var allmänt känt att det bodde ett troll i ett av husen i Stadsparken. Han verkade hålla sig inomhus, så att bara gå förbi var helt ok, men när man blev utmanad att knacka på gällde det att snabbt lägga benen på ryggen sen.


Sen var det den där björnlokan. Någon hade med framgång skrämt upp mig och min barndomsvän H så till den grad att vi tog omvägar för att undvika den vad vi förstod giftiga saften.


Men det där var ju ingenting mot min riktiga skräck. En skräck som inte fick det att pirra också lite av förtjusning utan som faktiskt framstod enbart som obehaglig och framförallt möjlig.


Jag fick och får ofta hicka. En djup hicka som känns i hela bröstet. Det är så ohyggligt obehagligt på alla sätt och vis, det går inte att tänka på något annat. Tills jag botat hickan upptar den hela mitt fokus, min tankeverksamhet och min energi.


Jag minns första gången jag hörde om kronisk hicka. Det var en berättelse om en man som hade hickat i över 15 år. Varje gång jag fick hicka efter det tänkte jag på honom. Efter åtskilliga glas vatten när hickan äntligen gav med sig drog jag en suck av lättnad att jag än en gång kommit undan med blotta förskräckelsen.


Jag var övertygad om att en dag skulle det inte spela någon roll hur många glas vatten jag drack, hur länge jag höll andan eller alla andra knep jag testade. Hickan skulle komma för att stanna.


Jag ser inte längre kronisk hicka som mitt självklara öde, men blotta tanken på hur obehagligt det vore får mig fortfarande att känna en mikrosekunds panik varje gång bröstet drar ihop sig på det så bekanta sättet.

Av Gunilla Olsson - 19 september 2011 13:22

Så här trevligt hade jag och några vänner det i lördags kväll. Oj vad det känns långt bort denna grå måndag.


 

Tur man har bildbevis när det känns allt för avlägset.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se