Jag och naturen är inte de såtaste av vänner. De senaste veckorna har jag ändå känt att jag och vädrets makter stretat åt samma håll. Dagarna har blivit aningen längre och ljusare, det livsfarliga istäcket på trottoar och vägar aningen tunnare och asfalten med överblivet grus aningen mer synlig.

Jag har haft tålamod och tillåtit att det får ta sin tid utan att uppröras allt för mycket och i gengäld har klimatet visat sin goda vilja och låtit mig skymta vissa framsteg. Man får ge och ta precis som i alla andra relationer.

Det är kanske just därför jag känner mig så oerhört sviken en dag som denna. Jag trodde vi hade något på gång. Det kändes så i luften när jag gick till jobbet. Men jag vet att det luras. Jag vet att det invaggar mig i någon slags falsk trygghet. I eftermiddag tänker vädret nämligen göra en helomvändning och hugga mig i ryggen. Då ska det komma 2dm snö. Inte 2cm utan 2dm!

Visst jag är åtminstone förvarnad och har kunnat klä mig lämpligen. Men ändå! Man kan inte efter bara en väderleksrapport mentalt ställa om efter flera veckors överrenskommelse. Så enkelt är det inte.

Jag känner mig som när man spelar RISK. Under spelets gång har man utarbetat en pakt med en medspelare. Man var försiktig först, såg till att ha lite av en gard uppe. Vågade inte förlita sig helt på fiendens vänliga inställsamma inviter. Men när timmarna går och han hela tiden tycks verka med ens bästa intresse i sitt sinne börjar man slappna av.

På småtimmarna låter man bli att ens ha armeér för syns skull i angränsande länder till hans kontinenter. Då plötsligt växlar han in sina kort, får helt ofantligt många armeér från ingenstans. Klumpen i magen infinner sig med en gång "säg inte att hans uppdrag är att förgöra mig" Mycket riktigt, man förstår vad som är på gång men är helt maktlös när hans korståg inleds.

Well played vädret, well played. Jag gick på det än en gång.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Min mor ringde mig upprörd med detta nyhetstips och bad mig blogga. Jag får emellanåt tips liknande detta men skriver helst när jag själv reagerat på något. Kunde inte riktigt blunda för detta dock då idiotin är så hög att jag bara vill skri...

Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...

Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår.   Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...

Jag minns vilken chock det var 7 september 2011 när nyheterna kablades ut att Stefan Liv tillsammans med sina lagkamrater omkommit i en flygolycka. Vilken oerhörd tragedi. Trots att jag inte kände Stefan personligen, utan bara likt alla andra som rör...

Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg.   Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...