Det bästa med Spånga och mitt jobb där är vattnet. Det är ovanligt friskt och klart och levereras ur kranen med imponerande kyla. Få saker påverkar mig som vatten. Jag är i behov av ständig närhet till det. Bäst trivs jag när jag får sitta och blicka ut över det. Panik får jag när det inte finns att tillgå.

Jag dricker mer vatten än någon annan jag känner men det handlar nog egentligen inte om det. Det är tillgången som styr. På restauranger blir jag alltid smått stressad när glaset är tomt och servitrisen ouppmärksam. Jag får svårt att koncentrera mig på samtalet och hummar mest medhållande samtidigt som blicken flackar och söker. Hemma kan jag tvärtom sitta med ett tomt glas framför mig länge, då är glasets öde och innehåll helt i mina egna händer.

Jag har alltid trott att mitt förhållande till vatten är del av mitt göteborska arv. Att älska havets brus och läckerheter. Ironiskt nog var det i Göteborg jag för första gången smakade vad jag då tyckte var äckligt vatten. Jag drog mig alltid lite extra innan jag lämnade sängen för att sörpla några klunkar under mormors kran och känna den konstiga eftersmaken.  Att komma hem till Jönköping och det bekanta vättern-vattnet var lite av en lättnad. Har vatten-smaken blivit mer likriktad nu eller är mina smaklökar mer avtrubbade efter diverse flyttar? Det är kanske oviktigt.

Vare sig vattnet hypnotiserar min blick eller stillar min törst så ger det mig ett lugn. Kan vara det som lurar folk att tro att jag är en så samlad person. Som alla som inte är bekanta med vatten kanske de luras av ytan. Själv känner jag bruset och virvlarna och har ingen aning om varken vad den här bloggen kommer att innehålla eller syfta till.  Jag hoppas att den blir lika oförutsägbar och föränderlig som havet jag ofta blickat ut över men lika pålitlig och självklar som vattenflaskan i min handväska. Välkomna ombord!

Själv måste jag nu kissa. En annan effekt vatten har på mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Min mor ringde mig upprörd med detta nyhetstips och bad mig blogga. Jag får emellanåt tips liknande detta men skriver helst när jag själv reagerat på något. Kunde inte riktigt blunda för detta dock då idiotin är så hög att jag bara vill skri...

Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...

Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår.   Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...

Jag minns vilken chock det var 7 september 2011 när nyheterna kablades ut att Stefan Liv tillsammans med sina lagkamrater omkommit i en flygolycka. Vilken oerhörd tragedi. Trots att jag inte kände Stefan personligen, utan bara likt alla andra som rör...

Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg.   Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...