Jag har nog alltid haft en dos av söndagsångest. Det spelar ingen roll hur bra jag trivts på mitt jobb, det har alltid tagit emot att starta en ny vecka.

De senaste tre veckorna eller så har jag dock lagt mig till med en ny grej, söndagsfeber-frossa. När jag framåt 21 på söndagskvällen landar i TV-soffan så har min kropp bara stängt av. Då kommer en sprängande huvudvärk på beställning, jag börjar frysa och hela kroppen värker. Ni vet hur det känns när hela huden blir känslig och gör märkligt ont, man vill bara krypa ur sitt egna skinn.

Jag föreställer mig att det är i stil med när Peter Parker blir spindelmannen. Han känner liksom av kroppen på ett helt nytt sätt. Över hans hud växer det ut tunnt hår som gör att han får fäste när han klättrar. Jag får mer av känselspröt som registrerar allt ifrån filtens trådar till soffans grova tyg.

Med de förutsättningarna går jag och lägger mig tidigt. Natten blir som den blir. Man vaknar av och till, fryser, svettas om vartannat. Vid 3-snåret ger jag upp och tar några tabletter, febern släpper och huvudet värker aningen mindre. Det gör att jag kan dåsa bort lite tyngre tills klockan slutligen ringer vid 6.

Med en sån här början på veckan förstår jag om jag även nästa söndag kommer att fasa. Vågar man säga moment 22?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Min mor ringde mig upprörd med detta nyhetstips och bad mig blogga. Jag får emellanåt tips liknande detta men skriver helst när jag själv reagerat på något. Kunde inte riktigt blunda för detta dock då idiotin är så hög att jag bara vill skri...

Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...

Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår.   Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...

Jag minns vilken chock det var 7 september 2011 när nyheterna kablades ut att Stefan Liv tillsammans med sina lagkamrater omkommit i en flygolycka. Vilken oerhörd tragedi. Trots att jag inte kände Stefan personligen, utan bara likt alla andra som rör...

Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg.   Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...