Direktlänk till inlägg 17 mars 2011
Jag gillar 17 mars och St Patrick's day. Denna fina irländska tradition som jag lärde mig att fira i USA. Oroa er inte om ni inte ser logiken för det gör inte jag heller. Men jänkarna är av någon anledning väldigt tacksamma för det irländska helgonet som man krediterar det faktum att Irland inga ormar har.
De är så otroligt tacksamma att de i New York ställer till med stor parad, har överseende med fulla irländare som skålar och skrålar inne på diverse pubar och snällt ställer upp på att klä sig i fula höga hattar.
I Cali upplevde jag bara ett lugnare firande då man nöjde sig med att spexa till det genom att färga potatismoset grönt för att hedra den Gröna Ön.
Gemensamt för de bägge platserna var dock att man förväntades ha något grönt på sig. Missar man att klä sig i det är det annars fritt fram för andra att nypa en som straff.
Idag har St Patrick's egen dag gått mig helt obemärkt förbi. Inte på minsta sätt har jag uppmärksammat denna. Jag ser tillbaka på dagen och försöker hitta en koppling starkare än att jag åt grön sallad till lunch. Det närmsta jag kommer är att min hud skimrar aningen i grönt när febersvallningarna slår till.
Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...
Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår. Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...
Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg. Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...