Var ute med jobbet igår men förfesten började redan på kontoret. De hade ansträngt sig och tagit fram ett alkoholfritt alternativ till mig vilket naturligtvis var väldigt vänligt. Det de hade valt dock var Cola vilket jag absolut avskyr. Det var bara att hålla god min.

Jag försökte tänka bakåt till när jag senast drack det och minns egentligen bara ett tillfälle. Det var när jag var i mina tidiga tonår satt barnvakt med min vän A. Jag tror att K också var på plats.

Det var en grannfamilj till A som ibland anlitade våra tjänster. Jag minns både deras lägenhet och den stackars pojken som smutsiga och ovårdade. Vi trivdes där dock eftersom det innebar en ensamkväll utan föräldrar och de brukade alltid vara snälla och köpa hem godsaker till oss.

Den här kvällen bjöd de på en påse chips och 1,5l Cola. Vi tittade på varandra eftersom ingen av oss drack eller gillade Cola. Vi var dock väluppfostrade och ville inte att de skulle komma hem och bli besvikna över att den stod orörd.

Vi hällde upp varsitt glas och smuttade försiktigt, tittade på varandra och grinade illa. En klunk till gick att tvinga i sig men sen ställde vi ner glasen igen. Vi höll uppe charaden en stund, åt lite chips och smakade försiktigt på den mörka drycken.

Jag vet inte vem som tillslut kom på lösningen. Jag minns dock hur pulsen steg aningen. Vi visste att det var något förbjudet och behövde skynda oss innan vi hörde nycklar i dörren. Vi smög ut i köket och tömde först glasen för att sen även vända flaskan upp och ner och se hur drycken rann ner i vasken.

Det var mitt livs första vaskning. Kanske den enda om man bortser från avslagna slattar eller glömda mjölkskvättar. Det var inte champagne i flashig klubb på Stureplan utan Cola i hyresrätt på Råslätt. Tycker dock att våra skäl var aningen mer hedervärda.

Och igår var det alltså dags igen. Efter artiga klunkar för syns skull tömdes resten av burken snabbt i vasken på väg ut mot taxin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Min mor ringde mig upprörd med detta nyhetstips och bad mig blogga. Jag får emellanåt tips liknande detta men skriver helst när jag själv reagerat på något. Kunde inte riktigt blunda för detta dock då idiotin är så hög att jag bara vill skri...

Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...

Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår.   Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...

Jag minns vilken chock det var 7 september 2011 när nyheterna kablades ut att Stefan Liv tillsammans med sina lagkamrater omkommit i en flygolycka. Vilken oerhörd tragedi. Trots att jag inte kände Stefan personligen, utan bara likt alla andra som rör...

Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg.   Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...