Det är ingen hemlighet att jag sörjde när jag satte mig på planet. Jag visste att det innebar att jag lämnade solsken och öppna skor för ett betydligt mer osäkert Sverige. Jag älskar solen, jag älskar sommarkläder, jag älskar värmen och jag älskar solbränna.

Jag satt på planet och funderade en hel del på hur mycket jag nog egentligen saknat mitt liv i USA och vad det fanns för möjligheter att ta tillbaka det. En del idéer formades i mitt sinne och jag insåg att jag nog ville förverkliga en eller några av dem.

Sen dess har Sverige gjort sitt bästa för att flina upp sig. På alla sätt har det visat sig från sin allra bästa sida. Ett Sverige som faktiskt när det vill har en förmåga att göra mig alldeles knäsvag.

Jag känner hur lätt det är att dras in i det. Att ge efter. Att tycka att vårt fäderneland är oslagbart. Men jag vet att det bara luras! Jag vet att det i November sviker mig igen. Att jag kommer banna mig själv om jag än en gång går på det. Om jag precis som så många gånger förr ger vika för vårens värme och låter min beslutsamhet sina.

Min mamma talade härom dagen om sin kärlek för årstiderna. Jag förstår vad hon menar. De har sin charm men det är inte snöstormsdagarna man tänker på när man säger att man älskar vintern, det är när snön ligger och gnistrar i solen och luften känns härligt frisk. Det finns många dagar där emellan! Dagar då ens uppskattning för årstider känns fruktansvärt långt borta.

Visa mig det land som kan ge mig 1 månad höst, 1 månad vinter, 1 måndad vår och 9 månader sommar. Där skulle jag trivas! Annars får jag ägna sommaren åt att påminna mig själv. Det bara luras!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Min mor ringde mig upprörd med detta nyhetstips och bad mig blogga. Jag får emellanåt tips liknande detta men skriver helst när jag själv reagerat på något. Kunde inte riktigt blunda för detta dock då idiotin är så hög att jag bara vill skri...

Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...

Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår.   Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...

Jag minns vilken chock det var 7 september 2011 när nyheterna kablades ut att Stefan Liv tillsammans med sina lagkamrater omkommit i en flygolycka. Vilken oerhörd tragedi. Trots att jag inte kände Stefan personligen, utan bara likt alla andra som rör...

Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg.   Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...