Jag hoppas verkligen att norska polisen läser Aftonbladets-kommentatorsfält. Det är inte klokt vilka experter som sitter där. En ren guldgruva full av kunskap som vore synd och skam om den gick förlorad. Tydligen ligger Israel bakom det hela. Who knew?

Jag väljer att skratta. Vi behöver skratta i dessa tider men det fastnar lite i halsen. L.T.s utläggning om den globala konspirationen är ju väldigt underhållande men galenskapen är påtaglig och oberäknelig. Dessutom blir han påhejad av Laramie.

Lösningen står nog inte att hitta i kommentarerna trots allt. Men det borde helt klart ge en ledtråd till var landets galningar befinner sig.

Jag vet inte mycket om hur man gör radio. Är det producenten kanske som gör spellistan? Vem det än är så utmärker sig den sommarvikarien på Mix Megapol.

Likt alla andra radio DJs numera så spelar han Robyn, Bruno Mars, Veronica Maggio och September någonstans mellan 07:00 och 08:00. De ska ha med minst en låt var just den timmen. Jag lyssnar sällan på radio annat än just den timmen. Kan vara så att de figurerar varje timme men jag nöjer mig med att påstå 07:00-08:00 så säger jag inte för mycket.

Det var ju inte allt för spännande fakta, men det som skiljer denna DJ är att han någonstans i mixen samma timme alltid på något magiskt vänster lyckas få med The Sign med Ace of Base.

Detta får mig att misstänka att min bror M extraknäcker bakom spakarna. Vem annars i hela världen är så förtjust i denna låt att de anser att den bör spelas dagligdags?

Min egna relation till låten, förutom det faktum att jag många gånger skrattat åt Ms förkärlek för den är relativt sval. De var som störst då jag var utbytesstudent i Kalifornien. Jag var på den tiden alldeles för cool för att vilja förknippas med pop. Istället lyssnade jag på den långt mycket mer creddiga grungen, alternativ rock eller britpop. Att vara på USAs västkust introducerade mig dessutom till Hip Hopen på riktigt. Nej Ace of Base fick inte plats i den image jag odlade av mig själv.

Det hindrade inte mina amerikanska vänner att ha hejdlöst roligt åt att de tillsammans med ABBA var den enda svenska gruppen de kände till. Därav blev det en vana att varje tillställning vi befann oss på med dans så dedikerades alltid The Sign och Dancing Queen i högtalarna till "the Swedish girl in the house."

Bror M, nästa gång du extraknäcker på Mix Megapol, eller ringer in och önskar. Be dem då dedikera den till mig "for old times sake". Mitt 32-åriga jag är redan långt mycket mindre creddig så jag har inget att förlora,

Jag läser igenom mina senaste inlägg och skäms över klyschorna i dem. Sanningen är enkel. Jag är ledsen, arg och illa berörd.

Finns varken mer eller mindra och säga så därför ska jag vara tyst nu tills jag har något vettigt att säga.

Mina senor och muskler i vaderna måste ha krympt natten till i söndags. De har sen dess i varje steg jag tagit känts ungefär 3cm för korta och inte kunnat sträcka sig lika långt som benet kräver.

Någon som vet hur man får dem att växa ut igen?

Ska jag hitta något som helst ljus i det inträffade så är det att hotet faktiskt kom inifrån och inte utifrån.

Jag vågar knappt tänka på vad resultet varit om det varit det omvända. Vilket enormt hat som hade piskats upp.

Jag kan inte annat än beundra Norge för dess hantering av hela situationen. De verkar välja rätt väg att gå i hur detta ska bemötas och jag hoppas att det leder till att debatten blir mer nyanserad framöver. Jag hoppas att det innebär att SD och andra främlingsfientliga krafter mariginaliseras och blir lika ointressant för gemene man som deras idéer faktiskt är.

Jag har spenderat helgen med goda vänner. Det blir som alltid när vi ses en massa skratt men denna helgen även en hel del tårar då vi tillsamman följde nyhetssändningarna som verkade bli värre för varje timme.

Söndagen firade familjen sin senaste medlem genom att äntligen förära honom ett namn. Det är alltid en speciell dag då den lilla får stå i huvudrollen och hans kusiner bjöd sin vana trogen på mycket bus, liv, lek och leenden. Trots en glad tillställning kunde vi vuxna naturligtvis inte undvika att igen prata och resonera kring händelserna.

Ljus och mörker, skratt och tårar, en kontrasternas helg. Inte konstigt att man är helt slut när man börjar veckan.

Jag brukar njuta av att följa nyheterna om morgonen på helgerna. Äta frukost långsamt och utdraget och lyssna på vad myspys de kommit fram till att presentera och diskutera.

Idag kan jag inte greppa alls vad det är jag får se och höra. Idag känner jag bara ilska men framförallt sorg. Man börjar få överblick av den ofantliga tragedi Norge drabbats av. Jag kan inte säga att man börjar förstå för det kommer det göra lång tid innan man gör. Om någonsin.

Jag vet att Norge inte har någon som helst nytta av mina tårar, men vet inte vad annat jag har att erbjuda. Vilken otroligt galen värld att vakna till. 

Fick höra nyheterna mitt i en trevlig födelsedagsmiddag för en vän. Snabbt drog vi upp våra respektive telefoner och läste högt ur varsin nyhetskälla.

Det kändes så oerhört overkligt där vi satt, mitt i en trevlig miljö, i en trevlig stund. Det var på något sätt för svårt att greppa. Visst dämpade det stämningen tillfälligt men vi sköt det ur sinnet. Det var hemskt men vi förstod inte vidden ännu och visste inte vad annat vi kunde ta oss för där och då.

Först några timmar senare tar jag paus från dansgolvet och vågar titta i telefonen igen. Det har legat och gnagt men jag har dragit mig för att veta. Jag läser både nyheterna och facebook och vill bryta ihop och gråta.  

Jag känner mig så fruktansvärt arg, maktlös och förtvivlad. Hur i hela friden kan en förvirrad hatisk människa få påverka allas vår känsla av trygghet och beröva så många människor älskade familjemedlemmar, vänner och nära. 

Om jag nu känner alla dessa saker så kan jag inte ens föreställa mig hur våra grannar och vänner i Norge känner denna dag.

Vi tänker på er, sörjer med er. Vad mer kan man säga?