Är på jobb i min gamla hemstad och trots att det inte sker helt sällan rycker jag alltid till varje gång jag träffar en ny person och de öppnar munnen.

Levde jag omgiven av denna dialekt förr? Tyckte jag att den lät helt normal? Det måste ha varit i ett helt annat liv. Jag reagerar inte på vänner och bekanta. Deras röster och melodier är bekanta. Det är resten som ständigt förundrar mig.

Jag är annars inte så observant på dialekter. Min omusikalitet gör att de nog oftast går mig förbi. Antagligen låter alltså Jönköpingskan inte alls främmande utan det är nog snarare det bekanta i den som rör upp något och särskiljer den så tydligt.

Oavsett vilket gör den mig fnissig och väcker tonåringen i mig.

Det kan också vara min vän Ks humorfyllda liv som har den effekten. Hittills har hon givit mig blogguppslag på följande:
Färgglad hatthylla
Världens största fotbad
Drottningen av uttrycket "en annan dag". (Inkluderar festliga anekdoter om både bredband och proppskåp)

Får se när och vad som kan tänkas avslöjas här.

Jag vet att några av er nu sitter och tänker att sådär låter väl jag också. Och ni som tror det är helt galna och tydligen sällan på jobb i Jönköping. Det är ett som är säkert!

 

anja olergård

26 januari 2013 07:21

Det är inte lätt att flytta ifrån sin dialekt. När jag åker spårvagn hemma i gbg så vill jag också fnissa. Vuxna har jag accepterat hur de låter här uppe, men små barn är fortfarande lite av förlorade när de pratar nollråttiska. M började läsa ssk-l&f högt på svenska i år. Förut har han läst på engelska. Och jag fattade först inte vad det var som var så konstigt (förutom inga krig) tills jag insåg att min man är VÄRLDENS STOCKHOLMARE. Så underligt.

http://ueberserioest.blogspot.com

Gunilla Olsson

30 januari 2013 20:14

Visst är det märkligt att kastas mellan det så bekanta och så främmande på samma gång.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Min mor ringde mig upprörd med detta nyhetstips och bad mig blogga. Jag får emellanåt tips liknande detta men skriver helst när jag själv reagerat på något. Kunde inte riktigt blunda för detta dock då idiotin är så hög att jag bara vill skri...

Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...

Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår.   Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...

Jag minns vilken chock det var 7 september 2011 när nyheterna kablades ut att Stefan Liv tillsammans med sina lagkamrater omkommit i en flygolycka. Vilken oerhörd tragedi. Trots att jag inte kände Stefan personligen, utan bara likt alla andra som rör...

Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg.   Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...