Ett snart 2-årigt barn som i poolen leker att lastbilen blir matad och säger "mmm jättegott" är antagligen precis så hungrigt som man misstänker.

När sen samma barn väljer att lämna den svalkande poolen och i ren desperation sätter i sig en halv vinbärsbuske med halvmogna bär behöver man inte längre tveka.

En liten stund känner man sig dum och otillräcklig när fiskpinnarna tar lite för lång stund. Sympatiserar med barnet och klandrar sin egna ovilja att lämna solen.

Det är först när barnet efter en rågad tallrik pasta med fiskpinnar börjar leka med energin av en duracell-kanin som man inser att det kanske inte var så dumt att hålla honom på svältkost trots allt. 

Det hela började oskyldigt. Vi skulle bara se en film. 4 systrar som ser en film tillsammans en fredagskväll känns ofarligt nog.

Vi hamnade i brorsans semestertomma hus i jakt på lämplig film. Vi borde kanske tidigt förstått var det skulle barka hän. Det var tydligt att vi alla var för trötta för att enas om något vettigt.

Men det verkade lösa sig så smidigt när S började zappa och vi såg att Dirty Dancing var på. (Det spelar liksom ingen roll vad som finns i DVD-hyllan hos Universal-cheferna. Går Dirty Dancing på TV kan inget konkurrera.) Vi drog en suck av lättnad. Film var vald, alla var nöjda, förutsättningarna var goda.

Det var då det började spåra. Vi fick införa ett förbud mot att återge repliker i förtid, allsången fick begränsas avsevärt, modeomdömen avböjdes. Någon dristade sig till och med till att ta några danssteg. Hätska diskussioner om skickande av skålar blandades med gapskratt. Det var ett minfält.

Jag lämnade tillslut Haninge för denna gång med för stunden väl valda ord till syrrorna:"WE ARE ON A BREAK!" 

Kära läsare, får jag komma med en blygsam förfrågan? Jag hoppas att ni vet att jag är glad bara att några av er är förvirrade nog att hitta något nöje i att trilla in här emellanåt.

Några av er är dessutom gulliga nog att tycka till om det jag skriver. Ibland bara genom en tumtryckning på Facebook men ibland också med en kommentar under den länk jag lägger upp.

Dessa uppskattas alltid! Det jag tycker är lite synd dock är att de inte alltid kommer andra till del. Det finns en del läsare som inte spanar på min facebookvägg och kommentarerna försvinner lätt i flödet där. Jag vet inte vad den här bloggen ämnar bli men det vore kul att ha de synpunkter som kommer samlat under de inlägg de berör för enkelhetens skull.

Skriv därför gärna er kommentar här istället eller också. Ni som aldrig kommenterar alls, börja med det! Det är jättekul att höra av er.

I ett steg att leva som jag lär ska jag därmed föregå med gott exempel och kommentera så fort jag läser ett inlägg på någon av era bloggar. Jag försöker följa de bloggare jag vet följer min och dessutom länka till er. Nu framöver ämnar jag också kommentera er så gör gärna detsamma!

Igår tog jag och min vän M vara på dagens sista soltimmar genom att sätta oss på en uteservering på Kungsholmen.

En del av det roliga med att gå ut är ju att det alltid är betydligt mer dramatik vid borden runtomkring. Så även denna gång.

Sällskapet brevid oss bestod av 2 riktiga stekare och deras sällskap. Det framgick inte riktigt om det var flickvänner eller mer av en avslappnad dejt. Oavsett vilket så verkade de ha en trevlig middag. Tills att notan kom in.

En av killarna gjorde mycket tydligt att han tänkte ta hand om hela. Han behövde inget säga. Hans kroppspråk när han tog notan ur servitrisens hand och sen la fram sitt kort tillgängligt på bordets kant i väntan på att hon skulle komma tillbaks med en handportal gjorde det hela tydligt nog. Så tydligt att det inte gick att låta bli att uppfatta det även vid bordet brevid.

Han såg mycket nöjd ut med sig själv där han satt i solen. Vad han kanske hade märkt om han inte var för upptagen med sin egna generositet är att hans sällskap betydligt mer diskret gjorde sig redo även hon. Hon fipplade med ett läppglans i handväskan och kunde samtidigt obemärkt få fram sitt kort.

När servitrisen väl kom tillbaks och killen snabbare än Lucky Luke lyfte sitt kort blev han mer än förvånad då hans sällskap trots detta hann fram med sitt först.

I rättvisans namn ska påpekas att hon satt närmre servitrisen. Resultatet blev ett föga smickrande tjafs kring bordet som slutade med att tjejen puttade servitrisen utom räckhåll för killen med kortet som brände i handen och servitrisen tvingades istället använda hennes.

Tjejen såg mer än nöjd ut när hon tryckte in sin kod och godkände beloppet. Killen såg ofantligt tillintetgjord ut och sköt blickar som kunde döda.

Jag kunde inte låta bli att tycka lite synd om honom. Det var uppenbart att det var mer än hans manlighet klarade av. Jag övervägde till och med att erbjuda honom att ta vår nota istället. Den var inte tillnärmelsevis lika stor och prestigefull men kunde åtminstone ha givit lite upprättelse.

Vilken otäck känsla det är att vara oinformerad om vad som händer i världen. Man känner sig utanför på alla sätt.

Jag har denna morgon inte nyttjat något av mina vanliga nyhetsintag. Jag har inte haft på Gomorron Sverige som brukligt när jag klätt på mig och fixat, jag har inte lyssnat på radion för att stänga ute annat ljud på tunnelbanan, jag har inte läst Metro eller någon annan morgontidning.

De kan ha lyckats landa på Mars, Kim Jong II kan ha blivit snäll och börjat dela ut godis till alla barn, Christian Olsson kan ha klämt till med ett hopp över 19m, Brad kan äntligen ha dumpat Angelina. Ja vad som helst kan ha hänt, men jag vet inget om saken. Läskigt!

Ni som tror att jag överdrev imorse när jag pratade om min kreativa vän P.

Kolla vad som händer en dag då hon länkar min blogg vidare kontra när jag själv ska få liv i mina vanliga numera semestertrötta och sollapande läsare.

I rest my case!  

Det här måste väl anses vara den snällaste överträdelse bad boy Charlie Sheen någonsin gjort sig skyldig till.

Jag har sett och skrattat åt filmen otaliga gånger utan att misstänka allra minsta fult spel. Måste vara för att du är en så fantastisk skådespelare och dolde det så väl Sheen!

Den här artikeln fick mig nog att skratta mer än filmen någonsin lyckats med dock. Var rollen verkligen så krävande Sheen? Och inte ens en Oscar fick du för besväret!

Det finns inget som får människor att framstå som så småsinta, bittra och missunsamma som när de kritiserar kollegors och branschfolks prestationer.

Sist att sälla sig till den skaran idag är Tv3:s nya jury till programmet True Talent som har premiär i höst.

Naturligtvis är det Idol de ska distansera sig från, detta Idol som bjuder på sån fulkultur i jämförelse med den finkultur de tänker bidra med till TV-rutan.

Deras gliringar till kollegorna och konkurrenterna är alla pinsamma, men Körbergs uttalande skrattade jag nästan mest åt.

Kom ner från dina höga hästar nu Tommy! För det första är du numera kollega med ett av dina så kallade "narcisstiska stolpskott". För det andra finns det på de kommersiella kanalerna inget som heter ful- eller fin-tv, det finns bara tittarsiffror. Ska du nu ge dig in i den branschen får du nog försöka sluta distansera dig från det faktumet.

Jag förstår att det känns jobbigt att du nu tillhör samma skara som Laila Bagge o co, men det är inte mycket att göra åt. Att kritisera deras format har du nog rätt att göra först efter 5 framgångsrika säsonger eller så.