Jag kommer på mig själv med att ha blivit relativt bortskämd under mina år i Stockholm. Jag har börjat förvänta mig att saker ska finnas tillgängliga och fungera på samma sätt som i storstaden även när jag är "ute i landet".

Jag antar att det är naturligt. Jag upplevde detsamma när jag kom hem från New York. Plötsligt förstod jag inte hur jag skulle leva mitt liv i en stad där jag inte kunde gå och handla mat 03:27 på natten om jag behövde pluggpaus just då. På något vis vande jag ju mig av med det tillslut och nu klarar att genomföra matinköp under butikernas öppettider även om jag anser de vara väl snålt tilltagna.

Jag blev i helgen påmind igen när jag på besök i Nyköpings ICA-Maxi mest upplevde butiken som en ICA-nära butik. Mitt hjärta ömkade över Nyköpingsbornas begränsade tillgång till utbud.

Med detta sagt måste jag dock påstå att det finns en sak vi lever i total avsaknad av i Stockholm. Där utbudet är så under all kritik att det knappt kan anses existera. Ja stundtals kan jag inte beskriva det med ett annat ord än misär. Prdukten jag talar om är naturligtvis pizza. Det går inte att äta en vettig pizza i Stockholm och framförallt finns inte en duglig kebabpizza.

Så ska en sådan se ut. Det är ett måste när jag eller någon annan i familjen besöker vår gamla hemstad Jönköping att äta en sådan.

Igår levererades till och med en kebabpizza och en kebabrulle hem till de yngre syskon. Förstår ni desperationen som råder i huvudstaden när man frivilligt hellre äter en pizza som färdats 4h i bil än nöjer sig med lokala alternativ?

Mänskligheten har lyckats med månlandningar men det kvarstår att lära Stockholms pizzabagare att kött är godare hackat än malet och pressat och att deras blaskiga röda och vita sås blir godare om de blandar dem från början.  

Ha en härlig Midsommar kära läsare. Jag åker till Jönköping om några timmar på snabbvisit. Där väntar sill, jordgubbar, vänner och annat som hör midsommar till.

Jag hoppas ni har hänsyn för att jag då jag lämnar storstaden inte kan styra över uppkoppling osv. Ni vet hur det är ute i landet, det krävs så långa kablar dit.

Vi får se när vi hörs helt enkelt!

Jag har en ganska bra känsla för tid. Kan uppskatta tidsåtgång, och är ständigt medveten om tiden. Helt enkelt inte en person som glömmer tid och rum.

Påtagligast är det på morgonen då jag slår upp ögonen precis innan klockan ringer så gott som dagligdags. Oftast en  bra egenskap. Jag är inte alltid pigg men jag kommer åtminstone alltid upp när jag ska.

Problemet är en ledig vardag. Jag mindes att stänga av det förinställda larmet på mobilen igår men jag glömde att säga till den inbyggda att jag var ledig och då larmar den.

Mycket riktigt vaknade jag av att den larmade 05:59. Jag blev smått irriterad på mig själv. Vet ju att jag måste säga till mig själv en tid om det inte ska slå fel.

Som tur är händer det att jag trötta morgnar förlitar mig på snooze och torrschampo så jag somnade om till 6:29. Det är exakt en minut innan reservlarmet på mobilen vanligtvis går av en sådan morgon.

Kunde inte ens bli irriterad, det var bara att skratta åt eländet. Pålitlig är den ju åtminstone och Midsommar ska man tydligen inte sova bort. 

Jag tittar ut genom fönstret och bestämmer mig för att inte packa mycket mer än mysbyxor i midsommarens weekend-väska.

Ska det se ut så här i helgen kommer jag inte röra mig utanför dörren bara så att ni vet.

Jag har en komplicerad relation till midsommar, får kanske återkomma till den men för tillfället ska jag jobba några timmar till och låta bli att råka snegla bort mot fönstret.

Få band klarar att fylla en stadio. De som gör det är jättar som U2, Bruce Springsteen och dess gelikar. De som redan för 20år sen kunde fylla samma stadio.

Det var riktigt häftigt att igår se Foo Fighter göra det med bravur. Vilken grymt härlig konsertkväll med ett av de tightaste banden jag någonsin sett. Ni som varit på en liknande konsert vet att det inte går att beskriva, det måste upplevas. Dave Grohl måste upplevas.

Inte ens trafikverket och turistnäringen kunde förstöra vårt goda humör trots stora gemensamma ansträngningar. Det är hedervärt att trafikverket, i ett försök att stötta turistnäringen, ställer upp med att stänga av varenda tunnel, led, gränd och passage ut från stan.

Ett tag trodde jag mycket riktigt att ta in på hotell skulle visa sig vara enda alternativet men svåger C lyckades hitta en springa och tränga oss igenom söderut.  

Tänk er denna live!

Det är Wimbledon-tider. Förra året så här års befann jag mig i London för några av mitt livs mest kaotiska dagar. Tänk allt som kan gå fel med en stor grupp tonåringar i ett hett, turistfyllt London och gångra sen det med 10 så kanske ni börjar närma er den katastrofnivå vi befann oss på.

Det var dock bara de sista dagarna av en annars helt underbar tid i Torquay som språkrese-ledare. Bara att läsa Wimbledon-nyheter får mig att intensivt längta tillbaks till Torquay så att det gör ont i hela mig.

Samma dag som den känslostormen förs till ytan ser jag också att Malta försöker locka Stockholms tunnelbaneresenärer. Dit gick språkresan året innan dess.

Tror bestämt jag behöver ut och resa. Med eller utan tonåringar den här gången.

När man efter att ha väntat ut en regnskur med en sushi och goda vännen A strosar Götgatsbacken ner mot Medborgarplatsen kan man se än det ena och än det andra.

Först kanske stans last standing cowboy skrittar förbi.

Och som vore det inte nog kanske man sen möter ingen mindre än Mats Egnell.

Eventuellt var det några fler som vände sig om efter hästmannen och några mindre som förstod att vända sig om efter den mycket begåvade innebandyspelaren.

Själv uppskattade jag mötet med bägge denna tisdagskväll.

Enligt artikel i Metro är moped det fordon som dödar flest barn och ungdomar. "Och i varannan dödsolycka är mopeden trimmad enligt Trafikverkets siffror."

Samma statistik visar sen att "ungefär hälften av alla under 18 år kör trimmad moped- och i 9 av 10 fall känner föräldrarna till det." Jag antar att de menar av de som kör moped och är under 18 så kör hälften trimmade. Men nu ska vi inte hänga upp oss på syftningsfel.

Nils Petter Gregersen, trafiksäkerhetschef säger "Det är skrämmande. Att föräldrar vet om det och bidrar till att deras barn kör farligare- det kan vi inte acceptera"

Rätta mig om jag har fel. Jag har inga högskolepoäng i statistik. Men varannan moped är trimmad i dödsstatistiken. Det borde väl rimligen innebära att den andra hälften är otrimmad.

Med andra ord är det lika farligt att köra otrimmad moped som trimmad. Det borde väl vara den riktiga nyheten.

Sen tycker jag som gammal högstadielärare att trimmade mopeder är ett himla ofog och ser gärna att man gör något åt saken av en massa olika anledningar.

Men jag undrar när våra journalister slutade helt bemöda sig om att själva tänka på vad de skriver och istället snällt övergick till att bara rapa upp politiskt korrekta slutsatser och vinklar.