Jag skulle rekommendera att man inte blandar ihop dessa.

Det är förvånande lätt hänt när den ena av dem är felplacerad i badrummet och resultatet blir inte helt lyckat.

I många svenska deckare tycks tesen vara att sommarvärme gör oss mordiska. Det är alltid ovanligt hett, inte bara vanlig hetta utan värmerekord, hetaste sommaren i mannaminne och luften dallrar. Så hett är det i svenska deckare. 

Sen sker det mest bestialiskt tänkbara mord och poliserna får trotsa värmen och semestern och ta sig an fallet. 

Jag har inte riktigt förstått varför det alltid ska vara sommar och varför hettan nästan får en huvudroll i boken. Men det brutala mordet som jag nyss utförde på en geting i min bakugn till lägenhet kändes onekligen mycket tillfredställande. Kanske är det helt enkelt roligare att mörda på sommaren. 

Eftersom jag inte är en feminist i ordets märkliga betydelse utan bara råkar vara en singeltjej, känner jag inga som helst behov att bevisa att "kvinnor kan". Jag har inte alls något emot att låta män göra grovjobb. 

I rättvisans namn borde väl Birgitta Ohlsson, Gudrun Schyman och Tiina Rosenberg dyka upp här hemma och bevisa sin tes genom att fixa vid behov.

Just nu får de gärna tömma min golvbrunn, skruva ner en gardinstång,tapetsera om mitt vardagsrum, tömma mitt förråd och åka iväg med ett lass till returstationen.

Ser fram emot er visit tjejer! Jag kan bjuda på middag och tjejsnack efteråt. 

Lillebror har blivit stor och tagit studenten. Därav bloggtystnad.

Ett långt sista dygn som kräver sin reflektion. Inte hunnit dit riktigt men första slutsatsen är klar. Jag tycker att det är rimligt att man år 2011 ska kunna köpa färdigputsad fläskfilé. Det hade gjort livet betydligt lättare för oss alla.

-Jag håller precis på och får prinsen att somna, säger lillasyster U viskande.

- Hur går det då, somnar han?

-Nej, han har varit vaken sen 5. Han är så trött att han inte vet vad han själv heter.

-Du tror inte det kan bero på att han faktiskt inte har ett namn?

Alla tecken pekar på sommar. Det är 25 grader ute, solen gassar, det står juni i almanackan, studenter skrålar på stans gator och torg och parker svämmar över med glassätande soldyrkare. Ja det känns som sommar på alla sätt och vis.

Ändå är det något som inte stämmer. Jag önskar jag kunde låta bli att lägga märke till det. Att jag helt kunde ignorera och gå upp i sommaren fullt ut. Men av någon outgrundlig anledning slänger jag fortfarande ett öga på artiklar likt denna.

Och av någon outgrundlig anledning finns det fortfarande artiklar likt denna att läsa! Det är skrattretande NHL. Ni borde skämmas som inte låter oss ha sommaren ifred utan minsta påminnelse om snö och is!

Kan ni bara ta och vinna spektaklet nu Sedins så att jag inte patriotiskt halvhjärtat stöttar er genom några minuters läsning helt i onödan.  

Det var så varmt att folk hade batteridrivna handfläktar och en del tömde vattenflaskor över huvudet för en korts stund svalka. Vi satt i många timmar där längs den varma väggen och väntade på att insläppet skulle börja. Det fick sin betalning först när vi sen äntligen fann oss ståendes långt fram mitt framför scenen.

Det var min första riktigt stora konsert med min livs första riktigt stora idol. Bryan Adams var i Sverige och 15 år gammal hade jag och kompisar åkt till Stockholm för att höra alla hans bästa låtar live.

Ända sen den magiska sommarkvällen har Bry haft en speciell plats i mitt hjärta. T-shirten ligger som bevis kvar i en byrålåda. Jag vet att det är precis så okreddigt det kan bli att hålla fast i en tonårs-idol-förälskelse i en mjukrockare, men så har det ändock varit.

Det senaste året eller så har besvikelserna haglat tätt. Inte för att hans nutida musik inte tilltalar mig, det kan jag leva med. Den intresserar mig överhuvudtaget inte.

Men när Andreas Carlsson får frågan vem den värsta stjärnan han jobbat med och tvingas svara efter påtryckningar så är det ändå Bryan han väljer att såga. Väldigt försiktigt men det står ändå klart att här har vi med en dryg person att göra.

Som om det inte vore nog får man sen läsa att Bryan vid 51-års ålder blivit pappa. Inte är det mig han skaffat barn med eller någon av mina kompisar som delade denna förälskelse utan med sin assistent. Varför nu? Kunde han inte förbli singel om han nu inte skulle vara med någon av oss?

Det hela känns så orättvist och ovärdigt på något sätt. Jag har en tid nu vetat att han imorgon står på Grönans scen. Denna kunskap har gnagt i mig.

Så här dagen innan tvingas jag erkänna. Jag vågar inte. Jag vill inte bli besviken igen. Det vi hade en sommarkväll 1994 på Stadion var vackert och perfekt. Vi får låta det stanna där Bry! We have to stop this thing we started!

Vi har luktförbättrare på alla toaletter på jobbet. Jag får dessvärre erkänna att jag nödgats använda dessa vid ett fåtal tillfällen.

Nyligen bytte de doft från den allmängiltiga citrusdoften till en med doft av äpple.

Jag älskar den! Numera skäms jag inte ens för att använda den utan sprutar gärna två gånger. Den doftar som ett riktigt syrligt Granny Smith äpple.

Det enda äpplet jag riktigt njuter av är ett syrligt grönt blänkande (läs besprutat) Granny Smith. Det ska vara så syrligt att det hugger till i munnen vid första bettet.

Numera längtar jag alltid efter ett sådant när jag varit på toaletten på jobbet.