Eftersom jag inte är en feminist i ordets märkliga betydelse utan bara råkar vara en singeltjej, känner jag inga som helst behov att bevisa att "kvinnor kan". Jag har inte alls något emot att låta män göra grovjobb. 

I rättvisans namn borde väl Birgitta Ohlsson, Gudrun Schyman och Tiina Rosenberg dyka upp här hemma och bevisa sin tes genom att fixa vid behov.

Just nu får de gärna tömma min golvbrunn, skruva ner en gardinstång,tapetsera om mitt vardagsrum, tömma mitt förråd och åka iväg med ett lass till returstationen.

Ser fram emot er visit tjejer! Jag kan bjuda på middag och tjejsnack efteråt. 

Vi har luktförbättrare på alla toaletter på jobbet. Jag får dessvärre erkänna att jag nödgats använda dessa vid ett fåtal tillfällen.

Nyligen bytte de doft från den allmängiltiga citrusdoften till en med doft av äpple.

Jag älskar den! Numera skäms jag inte ens för att använda den utan sprutar gärna två gånger. Den doftar som ett riktigt syrligt Granny Smith äpple.

Det enda äpplet jag riktigt njuter av är ett syrligt grönt blänkande (läs besprutat) Granny Smith. Det ska vara så syrligt att det hugger till i munnen vid första bettet.

Numera längtar jag alltid efter ett sådant när jag varit på toaletten på jobbet.

Efter en första glass-dag med vidd i kjolen som visade sig resultera i vind i kjolen, vet jag nu bättre.

För att undvika att ännu en dag imitera Marilyn Monroe samtidigt som jag ska småprata med kunder och partners, har jag nu bytt till modell snäv och känner mig redo för dagen.

Och Marilyn snälla ta inte illa upp, det är bara att jag inte kan bära upp det som dig!

Med rätt förutsättningar kan systrar känna varandra utan och innan och bli varandras bästa vänner. 

Vid middag på pizzahut med E och C härom dagen så njöt jag av att se deras enkla samspel. Utan att ord utbyttes så la E sina kanter på Cs tallrik som snabbt knaprade i sig dem.

Jag frågade E om saken och hon sa att hon inte gillade dem så värst och att C älskar dem så hon får alltid hennes.

En trivial sak att veta om någon annan helt klart men ändå öppnar det för en liten kärleksgest lik denna. 

Jag hoppas att de fortsätter att veta allt om varandras stora och små preferenser långt efter att de är 8 och 6 år gamla, och att de efter bästa förmåga försöker tillgodose dem hos varandra.

Jag har själv fyra systrar och vet vilken skatt det kan vara. 

3. Ingen kan beskylla mig för att vara djurvän, men till och med jag kunde uppskatta att se Zorro som en kalv på grönbete, när han fick slänga sig i vattnet i jakt på en röd gummiring. 

2. Världens äckligaste varmkorv till trots så blev den lilla glasskiosken en snabb favorit då den stod för dagens spänningsinslag.

Ni förstår min vän A

bestämde sig för att hennes hund behövde lite skugga och tog på sitt vanliga manér saken i egna händer och fällde upp ett parasoll.

Ca 30 sek senare stod det klart varför de alla varit ordentligt ihopfällda. Då kom nämligen nästa vindpust och jag hann knappt få upp kameran för att säkra bildbevis av händelsen.

Jag var mycket nöjd med att få en bild på ena hörnet innan det sjönk för evigt.

Det visade sig vara rätt grundt dock och efter en volt i vattnet gjorde det sig synligt än en gång.

Vi satt kvar i godan ro och låtsades som ingenting. Ryckte medlidsamt på axlarna åt det båtfolk som trodde sig ha hittat en ledig plats att lägga till innan de upptäckte pinnen och insåg att de fick leta vidare.

Först när vi hörde de unga korvkioskansvariga killarna i förtvivlan ringa sin chef och försäkra att de visst fällt in alla parasoll ordentligt och inte hade någon aning om hur det gått till, kände vi att det var dags att röra på sig. 

1.Aquas barhäng på bryggan roade oss enormt genom att framstå som en parodisketch hämtad ur Solsidan. Kombinationen backslick, marin-inspirerade kläder och stora solglasögon togs till helt nya höjder.

Hade gärna fotobevisat det också men de verkade ta sig själva på fullt allvar och då kändes det aningen oartigt att insunera något annat. 

Det finns mycket jag är tacksam för vad gäller min lägenhet men så här års är det tveklöst balkongen som står högst i kurs.

Några lediga dagar som man kan ägna åt en god bok med detta till utsikt är lyx.

Men mest uppskattar jag ändå nätterna med balkong i anslutning till sovrummet. Att sova med dörren på vid gavel, högt bortom småtjuvar, småkryp och annat pack. Jag njuter varje kväll och varje morgon samt timmarna där emellan av denna geniala planlösning.  

Beskriver gärna mig själv som spontan. Jag hoppas att jag är en person som snabbt kan hoppa på de chanser som erbjuds. Jag tycker mig minnas en tjej som utan planering slängde ner några grejer i en väska och hoppade på ett tåg. 

Jag har fastnat i den bilden av mig själv och tror att jag fortfarande är den tjejen. Jag har bara inte haft tid och utrymme för spontanitet de senaste 10 åren eller så. Måsten har istället fått diktera min tid och jag kan redan nu berätta vilken helg i November jag finns tillgänglig för att hitta på något. Vem vet vem jag är om det någonsin skulle förändras.

Men mitt schema till trots har jag fortfarande aktat mig för tydliga vanor. Jag följer ingen särskild rutin morgon eller kväll. Ibland fixar jag håret innan jag sminkar mig och ibland tvärtom. Ibland klär jag mig först, ibland står jag framför spegeln i badrummet i morgonrock. Allt ska hinnas med men ordningen får gärna variera.

Trots min ansträngning att inte bli förutsägbar kommer jag dock på mig själv med vanebeteenden. Det kändes mer än konstigt när jag därför idag tvingade mig själv att raka det vänstra benet före det högra. Helt klart är rakningen betydligt sämre än normalt. Men det är ett pris jag får betala för spontanitet i mitt liv. 

Ibland blir jag rent beklämd av att se andras bokval på tunnelbanan. De ser ut som trevliga människor med fungerande hjärnor och ändå sitter de med näsan djupt och lystet läser orden i vad som inte kan kallas för annat än skräplitteratur.

Det är för sorgligt. Ibland blir jag irriterad och upprörd över samhällets förfall, men oftast beklagar jag mest att de inte fått lära sig bättre.

I ren omtanke har jag emellanåt övervägt att luta mig fram och säga "Du, du verkar vara en trevlig prick. Du förtjänar ett öde bättre än Mossvikenfruar. Steve är trots allt inte en hjälte värdig att bygga en bok kring"

Hittills har jag lyckats behärska mig. Goda handlingar tas inte alltid emot som sådana och något säger mig att detta kan vara ett sådant tillfälle.

Samtidigt kan jag känna att jag inte gör min del och ser jag någon med "Händelser vid vatten" i handen kan jag inte lova att jag inte gör slag i saken.